Gokväll finisar!
Alltså, jag somnade…. ja men sådär ”gubbsomnade” i soffan i eftermiddags och vaknade med ett ryck vid halv 7. Det var tomt hemma och på TV:n pratade man om att Sven Wollter lämnat jordelivet. Jag visste inte var jag var eller vad jag gjorde? Så otäckt.
Jag hämtade mig efter en stund och förstod att jag måste somnat i soffan, Tony var ute och sprang och Milo var på sitt rum. Satte mig upp och blev bara så ledsen över Sven som gått bort i sviterna av Covid. Ni anar inte hur mycket jag avskyr det där förbannade viruset? Så trött på det så jag spyr. Hösten är jobbig som den är tycker jag och inte blir det bättre av att det härjar ett vidrigt virus också som verkar vägra ge upp. Usch….. I förmiddags när jag gick på affären och såg några gamlingar gå därinne med munskydd och handskar så blev jag så ledsen, vafan är det som händer liksom? Visserligen är det nästan vardag att se människor gå omkring som virusskydd numera men ändå, för ett år sedan hade vi inte ens en tanke på att det skulle hända. Nu är det vår allas vardag.
Idag är det exakt 4 år sedan som vår Toxy lämnade jordelivet och vandrade över regnsbågsbron. HÄR kan du läsa det hjärtskärande inlägget om hur han blev akut sjuk och hur vi på bara några timmar fick bestämma oss för att låta honom somna in och hur vi begravde honom samma kväll.
Jag gråter varje gång jag läser det inlägget. Jag hade aldrig kunnat fantisera om hur jobbigt det kunde vara. Alltså jag förlorade en katt när jag var 13 men jag hade ju helt glömt bort känslan.
I 2 veckor efter Toxys bortgång hade jag en hemsk huvudvärk. Kontaktade t.o.m läkaren som förklarade att jag genomgått ett trauma och att det inte alls var konstigt med huvudvärken. Nej, usch…. det var verkligen så otroligt ledsamt och allt kom som en chock för oss alla. Vi förlorade en familjemedlem för 4 år sedan som för alltid kommer följa med oss och finnas i våra minnen.
Idag har Majlis (som jag ibland kallar för Toxys lillasyster) tagit en viktig plats i vår familj. Hon ersatte aldrig Toxy, mer hon blev just som en lillasyster till honom. Vi pratar fortfarande om Toxy ibland och minns honom som den fina lugna katten han var.
4 år har gått. Nu gör det inte ont längre att tänka på honom, och jag minns att då….. då hjälpte mig den där fina dikten om regnsbågbron, du hittar den HÄR. Läs den om du sörjer ett husdjur.
Nu ska jag ta kväll här, Majlis ligger här bredvid och sover. Kanske somnar jag också alldeles strax. Klockan är ju ändå natt för en annan. 😂
Kram Nina
