Vemodigt

Hej vänner!

Igår hann jag inte in till dig alls. Igår flyttade vi nämligen ur villan på kullen som jag kallat den. Många har frågat mig om jag hade ont i hjärtat och om det kändes vemodigt? Ja såklart känns det vemodigt, det här huset har varit fint emot oss. Jag har mått väldigt bra i det här huset på slutet, faktiskt så bra att jag nog aldrig varit så lugn och tillfreds psykiskt. Det var dessutom i det här huset som jag fick ordning på min onda mage.

Ja, så huset har tagit hand om oss så fint, det känns som vi bara har fina minnen med oss. Men jag fastnar sällan i saker som går att ta på, praktiska saker har jag lätt att gå vidare ifrån och blicka framåt. Bara jag har min familj med mig så går allt fint. Däremot är det liksom lite påfrestande att flytta rent känslomässigt, en stor förändring är på ingång och känslig som jag är så känner jag ju såklart av det. Inte själva grejen att vi lämnar ett hus, utan att det sker en stor förändring. Så jag påverkas såklart av det!

Igår tömdes i alla fall huset helt och hållet, herreminjee som jag och Tony kämpat alltså. Det är fasen inte klokt.

Kaos kaos kaos! När väl flyttfirman kom så gick det i 200 blås. Jag sprang runt för att hinna undan och få allt nedpackat.

Haha, vi hade lite för mycket grejer så dom fick hämta en till liten lastbil för att få med sig allt.

Ändå har vi rensat och kastat så mycket grejer så det är otroligt att vi kan ha så mycket kvar.

Igår efter vi tömt och fixat så kom vi äntligen till hotellet. Vi bara kastade oss på sängen för att få sträcka ut ryggarna och vila våra sprängande fötter.

Vi hade inte ätit någon kvällsmat så vi gick till Astas Vedugn. Ska du någongång äta galet god pizza så måste du besöka dom. Tony säger att dom har de absolut godaste Kebabpizzorna som finns. Tips tips! Jag åt en grekisk sallad som jag fick lite vitlöksbröd till, Ämen MUMS!

Efter maten tog vi en liten promenad. Här har ni vår vackra brandstation, förr om åren har det varit bostadshus här. Passade att promenera runt nu när vi bor helt centralt. Det var någon raid vid Skolparken så Milo behövde ta en avstickare förbi där också.

Vi stod där och hängde en stund medan Milo samlades med gänget i Pokémonworld. Tony lekte av sig lite också, viktigt för att kunna sova gott sen. Haha….

Här är vår musikskola, Tony gick på den här skolan. Han hade mycket att berätta om den. Själv har jag gått för när jag spelade klarinett. Say what? På den tiden så var klarinett ungefär det absolut ocoolaste instrument man kunde spela. INGEN förutom jag spelade det. Fråga mig inte hur det gick till att jag började? Dyr var den jäven också, kostade typ skjortan och halva armen för mamma och pappa. Kanske var det därför jag spelade, av dåligt samvete. Haha….

Före det spelade jag blockflöjt. Det var det i alla fall andra som spelade så det kändes lite coolare.

Suddig och trött i sängen igår kväll. Mysigt att ta på sig en morgonrock och bara mysa ned sig. Somnade rätt snabbt efter den här bilden togs. Sov som en stock inatt. Vad upp och kissade en gång men sen kändes det som jag var helt klubbad. Så skönt och välbehövligt!

I morse fick vi oss en härlig utsikt med solen som var på väg upp. Milo var seeeeg att få upp men när han hörde hotellfrukost så gick det lite lättare.

Mia som jag känner och som jobbar under frukosten på hotellet hade fixat så vi fick mysigaste rummet att sitta i. Hon vet att jag älskar att sitta där. Milo käkade snabbt och så körde vi honom till skolan.

Sen åkte vi till huset och tog reda på det absolut sista innan vi återvände till hotellfrukosten. Jag skulle gått ut och gått men jag var för hungrig så jag valde att äta istället.

Tony hade bättre karaktär så han stack ut och sprang. Själv mysande jag in mig här och satt länge och åt så jag rullade därifrån.



Nu sitter jag här och jobbar för fullt. Är så sliten i kroppen. Det har varit mycket att packa ihop hela vårt hus på bara mig och Tony såklart, och man har ju så mycket mer grejer än man förstår. Det var första gången som vi tog hjälp av flyttfirma att flytta grejerna sen och jag kan säga att guuuud så skönt det var.

Majlis-hjärtat bor hos min mamma och pappa och jag får rapporter hela tiden. Hon tyckte inte så mycket om sin nya transportbur (vi köpte en större) och var svår att få in i den så hon var lite stressad och orolig när vi åkte ut till mamma och pappa med henne. Men allt har gått bra. Hon äter, kissar och bajsar, leker och sover så allt går bra. Ikväll ska vi åka dit och äta kvällsmat och hänga med henne lite.

Ha nu en skön tisdag, jag ska ut och gå innan lunch så jag får röra lite på min onda kropp. Vi hörs sen!

Kram Nina