Hej vänner!
Hur har ni det där ute? Jag känner att jag är lite låg just nu. Förlåt om jag inte är så pepp just idag men jag får såna här dagar, visst skulle jag kunna strunta i att skriva just idag men kanske ska jag visa även de mörkare lite tråkigare sidorna av mig.
Det går lite upp och ned verkar det som i dessa tider. Emellanåt tappar man hoppet på något vis, jag som är så känslig hamnar liksom i små mörka hål där jag inte ser något positivt alls. Just nu känner jag mig bara så himla rädd för det här viruset, hur det verkar kunna drabba så otroligt hårt i vissa fall. Att det på dagens presskonferens meddelades att 107 personer dött det senaste dygnet gör inte saken bättre. Dom är inte bara siffror, det är människor. Av kött och blod. Det är någons pappa, någons livskamrat sen många år tillbaka, någons dotter som dör. Inte siffror. Det är så många! Det skrämmer mig så oerhört mycket.
Jag har sagt till mig själv att jag inte får läsa Aftonbladet och Expressen just nu. Jag mår inte bra av det. Jag blir ännu mer rädd. Rädd för mina nära och kära också, vill låsa in alla och beskydda med mitt liv. Så otroligt hemskt om någon i ens familj skulle drabbas hårt av det här nu.
Ibland känner jag mig så ensam i den här rädslan också. Det känns som så många andra lever på som vanligt. Många har ju liksom accepterat att leva med risken av att bli smittad. Jag försöker fly för mitt liv typ….. livrädd att min familj ska drabbas – skäller på mamma om hon råkat vara oförsiktig även om hon är så försiktig man kan vara. Höll nästan på att svimma när mamma sa att hon skulle åka och handla, men hon skulle hämta mat vid sidan av butiken. Ja men ni fattar – just nu är jag i en period då jag känner mig jätterädd bara, för allt! 😢
Har t ex ett samarbete som ska göras framöver. De människor som jobbar med min blogg har verkligen varit så otroligt tillmötesgående med allt och vänt ut och in på allt för att jag ska kunna genomföra vissa saker som måste göras i det här samarbetet. Då skäms jag… för att jag är så himla rädd. För att jag försvårar saker och inte är i närheten av easy going just nu. Är så tacksam för att de bara varit snälla och sagt att de förstår – men jag skäms. Jag är inte modig alls i det här. Helst vill jag åka till en stuga långt ute i skogen med alla i min familj och gömma oss där tills allt är över – men så funkar det ju inte i praktiken.
Nej, just nu känns det lite deppigt och läskigt allting.
I morse var vi ute och promenerade. Det känns jätteviktigt för mig just nu, jag vet att promenader håller ångest och oro på en längre nivå så det är viktigt.
Ser ni granen där uppe? Den var så fin, önskar nästan den kunde stå på vår gård. Så fin på vintern. Den var så annorlunda för barren var långa och såg nästan silkiga ut. Ja men sånt kan man ju också upptäcka på sin promenad.
Gud. Nu har man levt ett annorlunda liv länge när man börjar skriva om silkiga granar på bloggen. Haha….
Aja, ville bara kika in och säga hej. Inte så pepp som sagt. Hoppas du mår bra och är vid gott mod.
Kram Nina
Jag förstår dig Nina! Känner likadant i perioder, livrädd att ngn nära ska bli sjuk och riktigt dålig.
De dagar man är i sämst skick då kommer rädslan än mer över en.
Kram ❤️
Tack för du förstår! Och tack för du delar med dig. ❤️
Hej. Nej inte är du ensam om att känna rädsla för detta virus. Jag är också rädd, kanske inte för min egen skull utan för alla nära och kära man har runtomkring sig, önskar också att man kunde ta med alla och gömma sig långt inne i skogen dit inga sjukdomar kunde ta sig, men som du skriver själv, det är inte möjligt. Jag hoppas att folk förstår hur illa det igentligen är och stannar hemma så att vi snart får bort viruset och kan få gå tillbaka till en någorlunda vanlig vardag igen. Kram Eva
Jag har svårt att sluta tänka på Adam Alsing.Förmodligen för att han var i vår ålder.På hans fru.Att han precis skulle bli farfar. Alla fina ord om honom i media.När Alexander Pärleros spelade ’ the circle of life ’ till minne av honom,då brast det för mig.
Jag tycker det är bra att du reflekterar och sätter ord på en rädsla som vi många delar mer eller mindre.Kram
Alla har rätt till sina känslor, man ska absolut inte skämmas 💕vill ändå ge dig lite positivt om att drabbas. Jag har själv haft det(ej bekräftat) men hade nästan alla symtom, var absolut inte jättesjuk, varit mer sjuk i vanlig influensa, men den var segdragen, hemma i tre veckor, var helt frisk några dagar emellanåt sen var det tillbaka! Min man fick det inte! Flera på jobbet som haft likadant! Jobbar på förskola så kan ju inte jobba hemifrån, dessutom tvungen att åka både pendel o tunnelbanan. Känner att jag måste hantera det utan rädsla då jag inte har något val i och med jobbet. Vi kommer igenom detta med, ta hand om dig ❤️ ❤️ ❤️
Det klart man är rädd! Skiträdd!! Men livet går vidare även om det är i väldigt begränsad form. Hela livet och tillvaron är satt i paus-läge. Men rädslan får inte ta över. Livet, idag är nu. Följ instruktionerna och tänka sig för många gånger extra och sen är det bara att hålla tummarna att man får vara frisk! ❤️
Du är inte ensam med rädsla för detta…
Försöker inte läsa så mkt kvällstidningar…men läser för att utifall det ska …..ja…stå nåt om att det har vänt. El nåt liknande ..
Kram
Tycker att du ska fortsätta skriva även de dagarna du inte är på topp. Har nyligen hittat din blogg, och kommer definitivt fortsätta läsa den. Och det är för att du skriver om hur livet är, på riktigt. Kan nästan få kräkkänslor när jag läser bloggar där allt bara är så himla bra jämt. Men det är ju inte så livet ser ut. Så fortsätt bara att vara du🤗
Tack för alla recepten Bakar o fixat till familjen nu när vi vistas mer hemma Du inspirerar 🙏
Det är okey att vara rädd och ängslig ibland, annars är man ingen människa utan bara en lite lort som Jonatan sa i Bröderna Lejonhjärta 💖. Samla kraft hos nära och kära, så kommer du snart tillbaka.
Stor varm energikram ger jag dig🙏🏻🌅
Du är inte ensam att känna så. Jag känner exakt som du. Och frustrationen man känner när andra inte tar det på allvar. Jag kan märka hur folk på jobb nästan skrattar åt mig när jag vill hålla avstånd eller tvättar händerna ofta. Detta ska tas på allvar. Men jag kan också känns hopp i att utvecklingen går framåt för varje dag. Vaccin och medicin/behandlingar kommer. En pandemi varar inte för evigt. Man måste ändå fortsätta leva och glädjas åt det enkla just nu. Tack för att du skrev det jag själv känner.
Jag känner precis som du, jag tycker jag gör allt för att undgå smitta! Och sen hör man folk som lever precis som vanligt ! Nån sa till mig att du måste ju leva med😳Jag gör allt för att överleva säger jag, och att få ha familjen kvar ! Har en enorm respekt för viruset, och jag är så rädd för mina närmaste, att nån av dom ska bli sjuk! Så du är inte ovanlig, bara normalt tänkande Tror det är fullt normalt i dagsläget att känna sig lite down. Vi är bra oavsett vilket mood vi är i👍😊
Känner likadant som du. Är isolerad då jag tillhör två riskgrupper. Går bara ut på promenader och mi a nödvändiga sjukhus besök. Men nu får vi i riskgrupp åka ensam i taxi så det känns bra. Men har vänner som lever som vanligt och har,svårt att förstå varför jag isolerar mig. Inte handlar själv. Dock är de flesta duktiga på social distans och ställer upp. Vissa dagar är bättre än andra men väntar på sol så jag kan vara ute men de närmaste dagarna skulle det komma snö 🤨. Stor kram och man får vara låg och gnälla ❤
Det är helt op att vara rädd. Att inte orka peppa eller vara på topp. Det är Jättebra att skriva av sig tycker jag, ibland positiva saker som man känner och tänker , men ibland måste man också få blotta sin rädsla och ångest . Jag har inte skrivit hos dig förut, men jag följer dig och dina, och älskar dina recept. 🥰♥️👍🏼⭐️
Hahahah, du skriver om granen,,, jag älskar träd. Kan t o m krama dom ibland ,hahaha, man får kraft , ärligt, de känns så ivarje fall.
Kram på dig.
Jaana ✨♥️
Låt dig ha sådana dagar! Känner mig också rädd och orolig, vill helst få ett slutdatum då livet kan återgå till det normala 😢
Arbetar med riskgrupper (inom äldreomsorg -demensvård), vi lever dag för dag och är jättejättejätteförsiktig med sociala kontakter utanför jobbet. Det vore en mardröm att få in smittan på äldreboendet 😢❤️
Håll ut alla fina människor där ute. För vår skull 🙏
Det är inte fel o känna som dig! Allas känslor måste få vara ok. Jag är inte rädd att bli sjuk men rädd att smitta någon annan. Bor ensam o nu är det riktigt ensamt så då är det tur att jag har katten 💕. Nina det är ok att vara försiktig som dig!!
Jag är också rädd,var inte det i början,men nu ser man och läser så mycket hemskt. Vi träffar ingen om det inte är utomhus,jag är mest rädd för mina nära och kära, jag är också rädd att jag ska drabbas och då få problem med andningen,jag får panik bara jag tänker på det.
Känner så igen mig i din beskrivning av rädslan och ångesten. Oron maler i mig konstant. Bor i Stockholm och jobbar på ambulansen så det är kanske lite märkligt att jag känner så. Jag ändå står mitt i skottlinjen till att bli smittad eller ta hem smittan till min familj. Men på mina bra dagar tänker jag att vi sitter alla i detta tillsammans. Vi kommer vända detta och komma starka ur det. Ta ännu mer vara på livet ❣ Jag ser också vissa ljusglimtar och jag kan inte göra mer än att vara försiktig. Men förra helgen efter ett skitpass på jobbet så kom jag hem till er livesändning som lättade upp mitt sinne massor. Så tack för pepp och en bra blogg.
En hyllning vill jag ge till alla fina människor i vårt land som på sitt egna sätt hjälper till att ta oss ur denna pandemi. Ni som kan stannar hemma. Vi andra som måste till arbetet vi ger oss ut. Så TACK till alla som hjälps åt. Ta hand om er ❣
Håller med dig! Man känner sig liten o maktlös just nu. Stor❤️kram till dig! Tack för att du delar med dig av både glädje o sorg.
Du är inte ensam! Jag känner igen mig så väl!
Jag har hela tiden en gnagande oroskänsla i kroppen. När jag kör på och jobbar finns ingen tid till såna känslor men när jag kommer hem och inser att läget är som det är blir jag bara deppig och orolig. Det är nästa så att jag bävar för att det ska bli långhelg…….
Dottern fyllde år förra veckan och jag går fortfarande runt med dåligt samvete för att hennes födelsedag inte blev som vanligt. Både hon och jag vet orsaken, men jag tycker ändå synd om henne.
Fast å andra sidan är den ”sorgen” en droppe i havet jämfört med vad alla drabbade upplever.
Jag vill kunna träffa mina föräldrar när jag vill!
Jag vill kunna fortsätta med mina aktiviteter när jag vill!
Jag vill att mina barns aktiviteter ska fortsätta som vanligt!
Jag vill att ALLT ska vara som vanligt!
<3
Jag är inte rädd, mer bekymrad över att många inte bryr sig och tar det på allvar. Alkohol borde fanimej sluta säljas på krogarna i dessa tider. Alla vet ju att berusade människor tappar omdömet!!
Hej!
Ville bara säga att jag också är rädd. Rädd för att själv bli sjuk och inte få vara med längre. Men mest rädd för att jag inte får träffa mina föräldrar mer vi har inte setts sen nyår och nu är dom isolerade. Och som du känner jag mig så ensam i min oro❤
Du är inte ensam, är oxå livrädd och har ångest, vill bara vakna upp och allt är som vanligt 😪
Kram Jessie
Du är inte ensam! Jag lider verkligen med dig❤️ Jag kände på samma sätt – att alla andra klarade av att leva på som vanligt, och jag höll på att gå under av oro och ångest. Det slutade med att jag blev tvungen att sjukskriva mig i två veckor. Fick psykologhjälp, åt lugnande och har fått börja med antidepressiva. Nu är jag tack vare det på banan igen och känner mig så oändligt tacksam över det jag har. Dock är jag läskigt medveten om att detta är långt ifrån över. Kämpa på!❤️
Jag är också på min vakt, känns som om det drabbar mig så är det kört, en konstigt tanke som gnager i mig dagligen. Ska man våga åka o handla mat eller är det lika med döden, helt absurd tanke. Ska min sambo som jobbar mycket mer än mig i dessa tider drabbas av detta döds virus o ta med sig detta innanför våra dörrar? Förstår dina tankar, tror o vet att det gäller oss alla 💕 vi måste hålla distans o hoppas vi klarar av denna perioden.
Jag är rädd, skiträdd! För att vi ska bli sjuka och för att smitta andra, främst alla äldre jag träffar på jobbet.
Nu är en sjuk här hemma, mer eller mindre alla symtom..men jag anses arbetsför för att jag inte har symtom, men jag jobbar med riskgruppen och ingen vet hur smittvägarna är till 100%…jag vill inte gå till jobbet, jag vill inte riskera att smitta, jag vill inte lämna barnet som är sjuk..
Det här är inte kul längre, det är svårt, läskigt, frustrerande…
Jag har nyligen hittat till din blogg och vill börja med att tacka för alla trevliga recept, och för ditt sätt att skriva och uttrycka dig. Du har helt enkelt en väldigt trevlig ton i dina inlägg.
Jag känner så igen mig själv när du beskriver din rädsla inför detta virus.
Samtidigt som jag är rädd så går jag nästan i affekt när jag läser om hur alldeles för många struntar i uppmaningar och rekommendationer, och fr o m idag så slutar jag läsa Aftonbladet och Expressen och kommer enbart följa Marcus Oscarsson på Facebook.
Tårarna bränner ofta bakom ögonlocken och jag har hela tiden en klump i halsen känns det som. Gråter när kungen eller statsministern talar och blir förtvivlad över alla som inte inser allvaret.
Rädd, arg och ledsen. Men vi måste hålla ut, vi har ju inget val. Tack och lov så lever jag inte ensam, jag har världens underbaraste man, vet inte hur jag skulle orkat annars.
Ta hand om dig, och tack för att du orkar blogga vidare.
Jag är också rädd, men jag har några mantra jag säger för mig själv:
-Det går över…Det blir bättre… Så småningom
och
-Mata inte monstret dvs när jag börjar må dåligt så läser jag inte om Corona
Fina Nina❤️
Jag är också livrädd och så trött på den här hemska sjukdom. Jobbar på förskolan med 1-2 åringar så det är helt omöjligt att hålla avstånd
Saknar att kunna kramas med nära och kära
Ber till gud varje dag att det ska va över snart
Så vi alla ska kunna börja leva ordentligt igen
Stor kram till dig och va rädd om dig /er 💕
Hej Nina. Har precis upptäckt dig 😉. Fast jag har kollat in och även testat några recept tidigare. Nu var det korvarna jag hittade. Och läste lite mer om dig, så jag hittade hit. ”Självklart” är detta första inlägget jag läser. Man liksom dras till denna rädsla för viruset. Skönt att inse att det finns fler som är riktigt rädda. Ja, du förstår nog hur jag menar. Rasar också i rädsla många gånger. Hoppas verkligen att ingen i din närhet drabbas. Och det är tillåtet att vara skraj!
Var rädd om dig 💖. Ikväll blir det korvgryta ☺️
Var rädd om dig du också. Vi får kämpa tillsammans. Kram