Överraskning

Gokväll!

Ja men åh vad man älskar vädret som är nu, förlåt att jag tjatar. Kanske sitter du i Norrland och har snö upp till taket fortfarande och jag tjatar om fint väder. Inte min mening men fasen alltså hur man behöver det här nu…. känns som det är ett sånt otroligt glädjeämne mitt i allt nu. Å bor du i Norrland och deppar över snö upp till taket så kan jag erkänna att jag är djupt avis på det ljuset som ni snart kommer ha.

Alltså ljuset uppe hos mormor i norra Finland (i höjd med Kiruna). När solen inte ens går ner även om det är mitt i natten. Jag som i så många år förknippade mörker med ångest har ju alltid sett ljuset som en räddning. Jag glömmer aldrig de svåraste nätterna när jag inte sov och bara tampades med faslig ångest. När klockan var vargtimme, ni vet typ runt 04 på morgonen, ja då var man inte kaxig. När ljuset sen kom kändes det som man blev räddad ur ett inferno av ångest. Det där skiten satt kvar länge, kan fortfarande göra det….. mörkret är inget jag gillar och har nog aldrig gjort. Jag är mer ”ljuset-människa”.

Just nu är jag så himla låg i mitt järnvärde igen. Har fått gå upp i mängd nu då jag känner att det är på väg nedåt igen. Får alltid mina ”lågt järn” symtom så jag vet när jag behöver äta mer. Grejen är att jag blir så himla deppig och omotiverad när jag har lågt, min energi är inte som den brukar och det gör mig så satans frustrerad. Jag vill mer än jag förmår. Men men, snart borde det vara bättre så jag kanske känner igen mig själv igen. Hur kom jag in på det nu då? Haha…. aja, jag bara skriver på här, hoppas att du hänger med i svängarna.

Apropå något helt annat! Idag var vi ute på årets första cykeltur. Min rumpa kommer inte tacka mig imorgon. Vi cyklade rätt långt också.

Vattnet alltså. Att bara stå vid vattnet och beundra glittret, att bara se ut över ett vatten som solen lyser på….. det är så behagligt. Doften av vattnet påminner så mycket om sommaren också. Bara stå där och dra djupa långa andetag och känna doften av sommar. Otroligt härligt! Testa vetja om du inte redan gjort det.

Väl hemma så satte vi oss och åt frukt i paviljongen. Men hur mys känns det inte att sitta där då? Det ger en så härlig hemtrevlig känsla på något vis.

Rätt vad det var körde det upp en skåpbil på vår uppfart. Ni vet hur det blir? Man kikar och glor och undrar vem tusan som kom farande nu då? Jag sa det till killen när han kom upp på altanen:

”Förlåt, vi på landet beter oss alltid lite märkligt när det kommer besök på det här viset”.

Han hade i alla fall veckans härligaste överraskning med sig. Nu när man inte kan gå på biopremiär så kom premiären hem till oss istället. Imorgon skulle tydligen Syskonen Willoughby släppas på Netflix. Den verkar himla bra! Filmtips om ni vill titta på film tillsammans med era kids.

Nu börjar jag bli lite trött. Jag har varit uppe sen 5 i morse så nu klipper ögonen här. Önskar dig en fin kväll.

Kram Nina