Uppdatering sellerijuice

Innehåller annonslänkar för Bokus

Godmorgon!

Tisdag redan, måndagen var ju ledig så denna veckan kickar igång med en tisdag istället. Man kommer vara dagvill hela veckan gissar jag.

Lovade er ju ett inlägg om Sellerijuice och hur jag lever idag. Ni är sååå många som undrat och jag har faktiskt inte berättat så mycket de senaste månaderna om det. Tappade sugen lite när det var några följare som inte gillade att jag hade gått ned i vikt och gärna skrev om det på mina kanaler.

Jag var för mager tyckte många, alldeles för mager. Det var t.o.m läskigt hur smal jag blivit.

Var det inte så att jag var sjuk och att det var därför jag gått ned i vikt?

Någon tyckte att jag var en fegis som inte vågade stå för att vara rund. Att jag nu var som alla andra och att det var bedrövligt.

Ja, det är helt sant. Såhär kan det alltså vara att ha kanaler med många följare. Jag orkade helt enkelt inte hålla på och förklara att vikten faktiskt helt totalt i detta fallet var sekundär. Jag är dessutom 47 år gammal. Att vilja vara något för någon annans skull är liksom över och förbi. Sånt trams orkar man verkligen inte syssla med längre, det har man gjort alldeles för mycket i livet. Vill jag vara rund och mår bra i det så är jag det, mår jag inte bra försöker jag göra något åt det. Jag är inte i en speciell kroppsform för att bli extra omtyckt. Vad fasen är det för dumheter?

Som sagt, vikten var inte anledningen till min vilja till förändring, inte alls. Jag höll däremot på att förintas av en mage som var totalt kaos. Nu ska jag vara helt ärlig och öppen. I juni förra året fick jag ont under vänster bröst, typ under revbenet. Vissa dagar hade jag så ont att jag knappt stod ut. Jag grät nästan varje dag, av oro. Jag var livrädd för vad detta kunde vara? Min historia med hypokondri blommade upp igen och svarta tankar uppehöll mig flera ggr per dag. Det enda som höll hoppet vid liv var att detta inte kunde vara dödligt var att det vissa dagar släppte. Dessutom hade jag ändå kommit långt i min hypokondrierna så jag logiskt kunde tänka att är det farligt så kommer försämras hela tiden.

Efter 3 månader hade det inte släppt, jag hade lika ont. Vissa dagar bättre, andra sämre. Till detta hade jag dessutom varje dag ont någonstans i tarmarna, VARJE DAG. Jag hade bröstbränna, svid ibland som kändes som en hjärtinfarkt. Ont i mellangärdet, uppblåst så jag såg gravid ut, jag kunde absolut inte äta det som IBS-människor oftast inte kan äta. Då blev allt detta 1000 ggr värre.

Det här var min dagliga dos för att kunna fungera normalt. Omeprazol varje dag i 5 år. Jag kombinerade med samarin och silicea för att slippa det ondaste med bröstbrännan. Ibland hjälpte inte ens det. Då blev jag irriterad, ledsen, sov dåligt, oroade mig och var så förtvivlad.

Jag fick höra talas om att människor med enorma mag och tarmproblem blivit hjälpta genom att följa Anthony Williams rekommendationer. Tipset fick jag när jag var på Mall of Scandinavia och hälsokostbutiken Holland & Barrett.

Bilden ovan lånad HÄR.

Där inne arbetade det en kvinna som gav mig tipset. Jag berättade lite snabbt om min mage och hon kunde berätta att såå många hon kände blivit hjälpta genom att ha följt hans rekommendationer. Jag reflekterade inte så mycket till en början. Kände att ja ja….

…. tills jag morgonen efter sprang på boken han skrivit. Då kände jag att jag MÅSTE köpa den, det var ju förfasen ett tecken. Köpte den, läste den och köpte sen resten av de tre som finns översatt till svenska.

Den första jag köpte var den här, läste ut den på ett par dagar. (Finns att köpa HÄR.)

Sen köpte jag också Kostguiden, Leverns okända kraft och Sköldkörtelns hemlighet.

Läste som besatt nästan, det var så mycket som stämde in på mig och mitt mående. Grät gjorde jag också för att det kändes som en enda människa ändå fattade och kunde förklara alla mina symtom och den trasiga magen.

Jag tog ett beslut. Antingen så ger jag detta en chans eller så går jag till doktorn med min mage. Sen satte jag igång! Jag åt, drack och andades dessa böcker till en början för att komma in i det. Där står allt utförligt om hur man ska äta, hur man ska tänka och vad du absolut ska undvika. På detta sätt läker man sedan kroppen successivt. På den här länken hittar du alla inlägg som jag skrivit, om mat och vad jag undvek.

2 första veckorna var kaos med magen och det som kallas utdrivningssymtom. Det är mycket gift som ska ut så för mig var detta svåra 2 veckor. Jag svällde upp massor, magen var kaos. Fick svettattacker, mådde illa, var yr, sömnproblem, ont i magen. Ja men kaos! Sen sprang jag på toa hela tiden. Men jag visste att det kunde ge detta i början så jag hade tålamod och bara fortsatte. Den tredje veckan vände det. Magen plattades till, svullnaden försvann, svettningarna också. Jag började känna mig klarare i huvudet. Gladare också. Det var som att vända på en hand. Jag kände mig också så himla pigg.

Så, till den stora frågan? Hur lever jag idag?

Jag har slutat helt med Omeprazol. Efter 3 månader med detta leverne kunde jag sluta. Det var helt omöjligt tidigare, då hade jag dött av bröstbränna.

Mina extra hjärtslag är nästan helt borta. Jag har förmodligen fått lite för lågt blodtryck nu, tidigare hade jag högt. Blir snurrig om jag reser mig för fort.

Jag tar heller inga andra mediciner, ingen samarin, ingen silicea eller något annat. Har slutat med all medicinering.

Min mage är läkt. Någongång ibland när jag ätit stark mat eller för mycket lök kan jag känna att jag får lite lite ont. Men det går över fort.

Jag tål saker jag tidigare inte tålde. Äpplen och vindruvor t ex. Jag känner inte av någon allergi ännu, ska bli spännande att se hur det är med pollenallergin?

Jag kan äta så mycket nu som jag inte kunde förut. Min IBS tog kål på mig om jag t ex råkade få i mig minsta lilla lök. Så många produkter som jag absolut inte kunde äta. Nu kan jag äta nästan allt utan att känna av något. Det är liksom ett skämt!

Det onda under revbenet är borta. Kan som sagt känna av det lite om jag äter stark mat men det händer typ en gång i månaden kanske, om ens det? IBS-magen är nästan borta, kan känna av lite ibland men inte alls som förr. Känns nästan löjligt att ta upp i jämförelse. Bröstbränna vet jag inte när jag hade sist?

Jag har gått ned 22 kilo. Sjukt mycket och det gick fort. Från 78 kilo till 56 kilo tog ett halvår. Det är i snitt 1 kilo i veckan. Idag har jag stl 36-38 eller Small så jag har fått byta ut min garderob. Jag blev tvungen att börja äta mer för jag vill inte gå ner mer. Det bara fortsatte gå nedåt och då kände jag att jag behövde fylla på mer.

Det här har inte ens varit jobbigt. Men det tror jag beror på för att jag var så dålig innan, jag hade liksom inget val. Jag var tvungen att följa det tokstrikt för att läka. Kan säga att det säkerligen inte varit lika motiverande om det handlat om att man mådde toppen men ville testa ändå. Då hade det inte funkat för mig, det vet jag. Men min motivering växte när jag kände att det här var bra för mig. Att magen mådde bättre och bättre. Att svullnaden sjönk och att min kropp mådde fint av förändringen.

Jag äter fortfarande strikt men svävar ut ibland. Jag har druckit min sellerijuice varje dag sen den 13:e september förra året, inte missat en endaste dag. Jag är försiktig med att sväva ut med maten för jag vill aldrig mer må som jag gjorde. Enligt Anthony Williams ska man kunna leva på som vanligt när man är läkt men vem vill det när man inte mådde bra av det förut? Inte jag. Dock så känner jag att jag sväva ut nu utan att det skadar mig. Magen blir inte kaos, det är så befriande för förut var det som att äta med skräck. Skulle det bli ont och panik av det?

Klickar ni på länken där uppe så ser ni lite hur jag äter. Jag äter mycket veganskt men inte med soyaprodukter och sånt utan rent veganskt. Jag har dock börjat äta mer kyckling nu för att jag tycker det är så gott. Jag har också tagit in lite havreprodukter även om de innehåller rapsolja (lagar mat med lite havrefraiche osv ibland). Kött äter jag dock aldrig, inte heller mjölkprodukter. Det har jag helt uteslutit. Inget gluten, inte ägg, inte majs men däremot massor med grönsaker och frukt. Kan köpa lite bönsnacks ibland och dricka läsk som är sötad med agavesirap. Men inget godis eller traditionella snacks och läskedrycker. Jag smakar allt jag bakar och lagar, självklart. Annars kan jag inte säga om det är gott. 😅 Drack min första koffeinfria kaffe på 7 månader häromdagen. 🙏🏻

Åh gud, nu har jag skrivit på det här inlägget i en hel evighet. Men hoppas ni som undrat får svar nu. Jag kan varmt rekommendera er som har liknande problem som jag hade att testa det här. Det är den bästa och finaste investeringen jag gjort för mig själv någonsin.

Kram Nina