Godmorgon vänner!
Oj oj vilken redig förkylning detta var alltså! En riktig jäkla omgång har jag råkat ut för. Jag har varit typ däckad i 2 dagar. Igår låg jag i soffan i stort sett hela dagen, gick och la mig kl 20 och så sov jag till 4 i morse. Inge kul alls men idag känner jag mig yttepytte lite bättre, hoppas så att det vänder nu. Ska ta en dusch och tvätta håret och sånt sen, det brukar göra att man känner sig lite bättre. Jag som hade massa möten i Sthlm inplanerat denna veckan, jag har fått avboka allting. Skittrist, men det hade verkligen inte gått.
Ligger här och kikar på katten när hon i sin tur kikar på fåglarna som äter utanför. Alltså några av er kanske minns att jag skrev om fågelmaten? Herreminjeeee alltså, jag vet inte hur många hinkar med fågelbollsmat jag köpt nu? Vi har fullt av fåglar på vår altan som äter och äter. Majlis tycker det är mäkta underhållande och sitter allt som oftast såhär och stirrar.
Idag måste jag ändå jobba lite, har jobbat de andra dagarna också men har tillåtit mig att vila mycket och legat och kollat lite serier. Det har varit riktigt skönt. Har kollat ikapp Wahlgrens värld t ex, så härlig serie alltså…. älskade att följa med på bröllopet. Nu har jag fastnat på Hayu. och ”Hollywood Medium with Tyler Henry.” Han är riktigt vass!
Nu ska jag fortsätta titta här lite innan jag ska försöka göra en liten kraftansträngning. Hörs lite senare!
Kram Nina
Hej Nina,
Har läst dina tidigare inlägg om hypokondri, och storgrät!!!! Jag har också nyss fått veta att jag lider av hypokondri och inte alla inbillade sjukdomar. Problemet är att jag är orolig 24/7 över min hälsa…. När det var som värst för dig, va länge kunde ett ”skov” hålla i sig som längst?
Alltså jag tänker orostankar VARJE SEKUND, får svårt att vara i samtal till och med för tänker pararellt på vad jag kan vara sjuk i.
Mitt grundproblem är att jag är utbränd, och då får man ju massor av symtom givetvis. Och alla dessa syntom kopplar jag i sin tur till sjukdom. Sen blir man ju ”sjuk av oron” också, och får nya symtom 🙈
Men kunde de kretsa 24/7 för dig också? Och fick du panik över att du inte kunde stoppa tankarna?
Skulle betyda oerhört om du har tid att svara. Stor kram, och krya på dig med förkylningen ❤️
Hej fina du! ❤️ Det du går igenom är helvetet på jorden, min terapeut sa en gång att det är som att leva med en pistol riktad mot pannan varje sekund man lever. Exakt så kändes det för mig.
Jag hade ett skov som varade i flera år skulle jag vilja säga. Det gick inte över en enda sekund på de åren. Men känslan var starkare eller så var den svagare, typ så.
När det var som värst så sov jag ingenting alls. Kanske 5 min per natt. Jag googlade och grät, försökte dölja de värsta känslostormarna för barnen och det var nog det som fick mig att fungera i vardagen. Att leva lite ”låtsasnormalt” typ.
Nu till det viktiga, har du fått hjälp?
Kram till dig! ❤️❤️❤️
Hej Erika!
Jag brukar inte göra såhär, men jag jag blev så berörd när jag läste dina kommentarer. Jag känner paniken och oron som lyser igenom dina ord och jag vet hur fruktansvärt det är då jag har varit igenom skiten själv. Jag kämpar fortfarande på hårt men det är så otroligt mycket bättre nu än när det var som allra värst och tog upp hela mitt liv.
Jag vet verkligen hur det känns när man är helt säker på att detta har helt tagit över en och det kommer aldrig kunna komma någon vändning. Men det fantastiska är att det kommer visst att kännas ljusare. Som du ser att Nina har svarat och även jag är ett levande bevis på detta så finns det så bra hjälp att få. Jag tycker också du ska söka professionell hjälp, men om du vill så får du även kontakta mig. Jag känner mig så mycket starkare nu att jag orkar försöka vara ett stöd för någon annan som känner exakt så som jag har känt. Jag tänker att det är värt det om jag på minsta lilla sätt kan hjälpa dig att lätta på oron genom att du kan skriva av dig eller fråga/diskutera med någon annan. Jag tänkte varje dag när jag mådde som sämst att om jag kommer ur detta så vill jag bara kunna finnas där för någon annan. Det är sjukt jobbigt att leva med detta när det är som värst och det känns som att många i ens närhet har svårt att förstå.
Önskar dig allt det bästa och hoppas att du iaf hittar något som hjälper dig att må bättre. Kram
Va skönt å höra att du överlevt en sån oro ❤️ det ger mig verkligen hopp! Betydder så mkt attdu tar dig tid att svara.
Men blev inte du också grymt sliten av all oro? Den känns bokstavligt talat som mitt huvud ska brinna upp, sen får jag overklighetskänslor och känns som jag går i en bubbla… Får man fråga vad hälsoångesten kretsade kring då när sen varade i flera år?
Var du sjukskriven? Jag har gått hemma nu i två år, och det är inte heller bra, för har inget Som distraherar.
Räddnigen är som du säger, när min man och mina barn kommer hem kl 16 så jag får ”skärpa till” mig. Den hjälpen jag fått är ssri och psykolog, psykologen är jättebra. Men nu är jag i ett riktigt skov m panik 24/7
Tack för att du är öppen och delar med dig, betyder sååååå mycket ❤️🙏
Min hypokondri kretsade kring olika saker hela tiden, ibland cancer, ibland ms, ibland hjärntumör, ibland hjärnblödning eller stroke. Allt var såklart det värsta tänkbara.
Jag har aldrig mått så dåligt som jag gjorde då, det är oerhört slitigt och psykiskt påfrestande att leva med denna psykiska ohälsa då den inte lämnar en ifred överhuvudtaget.
Det viktigaste är att du går hos någon som förstår hälsoångest och ger dig rätt hjälp. Själv gick jag på Terapia Institutet (länk här http://www.terapiainstitutet.se/kontakt.html ) hos Tom Johansson som är specialiserad på bl a Hälsoångest. Gick i 3 år och känner att det var han som fick mig på rätt köl igen. Det bästa jag gjort någonsin! ❤️
Kom ihåg att du kommit en bit på väg redan om du förstått att detta handlar om psykisk ohälsa och inget annat. Vägen är krokig och ganska så lång för att komma ut på andra sidan, men den är absolut inte omöjlig, med rätt hjälp kommer du också att må så mycket bättre så småningom. Det är ok att vara knäpp och tro en massa saker, man ska komma ihåg att hypokondri oftast handlar om en borttryckt ångest som till slut gör dig uppmärksam genom att ge dig konkreta saker att vara rädd för. Dom t ex sjukdomar. Rädslan är en ångest som du från början inte tagit tag i….något du kanske sprungit ifrån under en väldigt lång tid. Kanske är du en människa som lever ditt liv åt alla andra hela tiden, som inte vågar stå upp för dig själv och vem du är? Den dagen du står upp för dig själv, vågar säga vad du tycker, lär dig älska dig själv, även för alla dina egna fel och brister så kommer din hälsoångest sakta börja lämna dig.
Kram till dig! ❤️❤️❤️