Godmorgon!
Vi kickstartar måndag mina vänner! Dåligt med sömn inatt men det tar jag förmodligen igen ikväll när jag snarkar vid 5-6 tiden.
Igår hade vi Söndagsmiddag med familjen. Thedde som inte längre bor hemma är väldigt saknad så att få hem honom mellan varven gör mammasjälen glad på riktigt. Jag gjorde min Tacogratäng som Thedde älskar, ja man gör sig ju till liksom.
Tony, Thedde, Mickan (Theddes flickvän), Elliot ”Mellan”, Maria (exets fruga) och exet Magnus.
Det blev glass till efterrätt och mys i sofforna. Vi satt länge och bara pratade. Så mysigt! Älskar när alla barnen är samlade och man får hem dom igen. Nu är jag boostad med ”barnen-energi” igen och orkar ett tag till. ❤️
”Separationen” från barnen har varit det absolut svåraste med att vara förälder hittills. Att se dem växa upp och liksom frigöra sig var fasen inte lätt tyckte jag. Jag tog det personligt, kände det som att dom valde bort mig. Helt sjukt egentligen med tanke på att det ju är livets normala gång. De ska ju frigöra sig, bryta sig loss och växa upp och bli självsäkra och starka i sig själva. Allt är som det ska.
Men att vara en HSP-person mitt i allt det är inte lätt. Det är så starka känslor inblandade i det här så man håller tammetusan på att gå åt fullständigt. Jag grät så mycket, nästan varje dag grät jag åt det här. Theddes ”frigörelseprocess” var helt klart svårast då det var den första, ”Mellans” har inte varit lika svår men dock svår. Jag är glad att jag hade Tony och Tonys mamma som kunde förklara hur killar beter sig i en viss ålder. Allt var som sagt i sin ordning med det gjorde så satans ont.
Thedde har för bara någon månad sedan flyttat hemifrån igen. Den här gången gjorde det extra ont för nu kommer han nog inte hem mer. Förra gången visste jag att det bara för en period han bodde hemifrån. Dock så är jag glad för hans skull. Han bor i en annan stad, där han jobbar och trivs. Det är fint…..men jag ska inte sticka under stol med att jag hellre hade haft honom i samma stad, nära mig. Det står inte på förrän ”Mellan” flyttar heller. Usch…. hoppas det dröjer. Stackars Milo kommer väl få flytta på sin 40 årsdag.
Idag har jag dock hittat ett ”nytt” sätt att vara mamma på till de stora barnen. Man står lite mer vid sidan av, man finns och stöttar, man är en trygghetsperson på något vis. Idag har man förtroliga samtal, de frågar mer om råd och vägledning, man hyser en stark respekt för varandra och det är också ett härligt sätt att vara mamma på. Man hänger på i deras liv på ett annat sätt bara. Det kanske är nu man ska stå där med examensmössan på sig, klappa sig på axeln och säga ”Job well done”?
Nämen usch, nu började jag gråta bara för det. Ja, så är det när känslorna alltid ligger utanpå. Det behövs inte så mycket mer.
Nä, dags att gå upp och ta tag i dagen. Idag är det bara jobb som står på schemat. En typisk måndag. Vi hörs senare!
Kram Nina
Usch vill inte tänka på den dagen nån av dom flyttar hemifrån <3
Tack för att du skriver om det här! Det är jobbigt när ens barn helt plötsligt växt upp, blivit vuxen och man inte ses lika mycket längre. Ens mamma hjärta blir ju tomt ❤️
Usch, känner igen mig så väl i det du skriver, kom som en chock för mig också. Har tre killar på 29, 27 och 15 år. Som du skriver så fasar man för när lillkillen skall flytta , man får njuta så länge han bor hemma. Min stora killen bor 50 mil från oss, det är jobbigt i sig. Tur så flyttade mellan hem igen för snart ett år sedan (bott i Norge i 4 år), så det är söndagsmiddag här i stort sett varannan söndag ❤
Du kan verkligen sätta på dig examensmössan och klappa dig själv på axeln, de är jättefina killar både Thedde och Elliot!
Håller med dej! När min äldsta flyttade, kändes det helt ok. Då hade jag ju fortfarande den yngsta kvar hemma ( åtta år mellan mina barn) men när den yngsta flyttade oj så dåligt jag mådde då! Dom första sex månaderna var så jobbiga! Han flyttade 20 mil bort. Så var ju liksom inte bara att kvista över en kväll. Sen gick en tid. Så fick han jobb i Norge och då ”flyttade” han hem igen varannan helg. Då blev man glad. Men efter några helger, så förstod jag att det ändå var ganska skönt när han inte bodde hemma nu bor han sedan länge igen 20 mil i från mej, men nu är han vuxen. Detta med mamma hjärtat❤️ Är inte alltid så lätt ha de gott