Kärleksförklaring

Hallihallå!

Ja ni har säkert märkt att det är lite julsoft även här på bloggen. Inläggen kommer lite glesare och det beror ju på att vi tar det lite manana såhär i juletider. Snacka om härligt nu när dagarna flyter in i varandra och man får ha dagar då man bara är, eller äter, eller tittar på skidor, eller tittar på en film. Älskar detta.

I förmiddags var jag ute och gick med mamma o pappa som kom hit och hälsade på. Tony och elliot fick sovmorgon och Milo höll ställningarna hemma medan vi var ute. Väl hemma var det mysigt med frukost vid vinterstudion sen.

Tyvärr så kom inte Carro med familj igår, dom ville inte chansa med att eventuellt bli smittade av Milos förkylning innan nyår. Förstår dem till fullo. Vi har redan bokat nytt datum, ser så fram emot det! Får så mycket energi av den bönan alltså, hela hon är som ett kraftpaket med massor av härliga positiva vibes som bara strålar emot en. Såna människor ska man ha i sitt liv!

Känner man sig däremot urlakad, trött, håglös och ledsen efter man träffat människor så är det tecken på att du har med energisugare att göra. Dom är bra att undvika om du vill hålla hög energi i kroppen!

Hörni, jag ser verkligen fram emot det nya året och också ett nytt decennium. Jag har bara fått en känsla av att det kommer bli något alldeles extra med det nya året. Jag ska starta 2020 med att gå på ett av de hittills mest spännande mötena jag gått på. Håll en tumme för mig är du snäll?! ❤️ Berättar såklart allt när jag vet mer och OM det blir något.

Jag har i alla fall ett ”flow” just nu känner jag. Jag försöker hålla det ”flowet” högt hela tiden. Det är ett slags skönt ”flow” som jag hoppas kommer ta mig dit jag siktar. Efter en rätt trög höst så fick jag känslan av att det började lossna i slutet av oktober. Bloggen skjöt i höjden och jag fick plötsligt en skön positiv vibe i kroppen. Snacka om välkommet! När ångest och oro lämnar kroppen så öppnas helt andra dörrar. Man vågar plötsligt börja se framåt och unna sig bra händelser, att tycka att man är värd det är helt nytt för mig.

Woooow vad jag svamlade iväg hörni. Ibland bara skriver man och då blir det rakt ur hjärtat och de tankar man har just då.

Ja här ligger vi framför vinterstudion. Slappt och härligt. Inga måsten alls. Jo, jag måste laga mat till en hungrig familj alldeles strax. Det är kylskåpsrensning som pågår nu.

Jag kollar på min mans sexiga lår när han kör dem på massagekudden, han är öm efter rätt hård löpning denna veckan. Jag avgudar hans lår…. haha. En akilleshäl för mig är när han spänner och flexar dom lite, då är jag rökt. Dom har direkt inte blivit sämre av all löpning heller.

Han har varit så jäkla duktig med sina löprundor nu under en lång period. I förrgår slog han personbästa på milen, lite över 45 min. Tänk, det här trodde man inte den där dagen när han 116 kilo tung gav sig iväg på sin första löprunda. Han orkade 500 meter och flåsade som en ångbåt. Idag är han 33 kilo lättare och springer ca 4-5 löppass i veckan. Pigg, frisk, lugn, glad. Hög av alla härliga endorfiner som rusar i hans kropp. Han är en helt annan människa från då.

Jag är så oerhört stolt över honom och hans prestation. Snacka om att ta tag i en nedåtgående spiral som innebar sömn-apné, högre blodtryck, sura uppstötningar, inte kunna sitta upprätt för att magen var i vägen, inte kunna sova, dåligt mående osv osv. Finns massor med superlativ för hur mycket sämre det var förr. Idag är han en atlet jämförelsevis. Vilopuls på 37 och en alldeles fenomenal kondition. Nu vill han springa maran och anmäla sig till olika lopp. Jag hejar på och stöttar allt vad jag orkar!

Han är också i ett flow! Nytt jobb sen i höstas, duktig som fasen på det han gör, jobbar målmedvetet och hårt för att leverera varje dag. Känns som vi hamnade i flowet lite samtidigt. Kan det vara så att man kanske boostar varandra? Energierna är på topp och man ger varandra ännu mer genom att man själv mår bra. Genom alla dessa år som vi levt tillsammans så har vi varit väldigt bra på att lyfta varandra, har den ena haft en pissig period så har oftast den andra varit i en bättre och orkat lyfta den andra. Självklart har vi haft perioder när vi varit låga båda två också. Såklart. Man har varit sur besviken och arg och den andra har känt samma sak och så kommer man ingen vart. Man står och stampar i samma spilta, frustrerade och sura. Men man hittar ut ur såna spiltor också….bara man pratar.

I början av vår relation brukade det vara jag som pratade, Tony var den som inte hade lika lätt för det. Tills han träffade mig, typ. Haha… jag kräver nämligen att man pratar. Har man ingen kommunikation så kan man ju inte komma fram till bra saker. Det går ju inte om båda surar och inte säger vad det är, eller inte pratar om den stora rosa elefanten i rummet. Man måste berätta var man står och vad man känner, hur ska annars den andra veta? Omöjligt ju!

Så har vi haft en sån dålig period båda två ett tag så är det oftast jag som säger: ”Vi måste prata”. Det finns gånger då jag gått omkring sur som ett bi och har Tony frågat vad det är så har jag sagt ”Inget” och snörpt på munnen. Hur konstruktivt är det egentligen på en skala? Man är sur som fan men man säger inget när den andra frågar…. haha! Ja då kommer man ju fram till många bra saker…. not! Med åren har jag skippat ”Inget” och berättat. Rakt från hjärtat, å då har vi pratat om saken. Så ända in i helsicke har vi pratat. Tills hela skiten är löst. Det ska inte vara frågetecken eller funderingar kring något alls, det ska vara klart som korvspad efteråt.

Jag är så inihelsickes rädd om den här karln jag lyckades kroka för över 16 år sen och älskar honom så innerligt mycket, så det ska mycket till för att jag ska låta en dålig period förstöra våra dagar tillsammans. Han är en av de absolut snällaste personerna jag känner, det finns inget ont i honom alls. Han skulle aldrig göra någon illa om det inte var befogat. Jag står bakom honom i allt och beskyddar honom med mitt liv. Behandlar någon honom orättvist kan ni räkna med att jag aldrig förlåter den personen. Sa jag att jag har Lejon som stjärntecken?

Jaha, detta inlägg blev också en kärleksförklaring till min man märker jag. I’m on fire hörni…. Fråga mig igen om ca 1,5 vecka när PMS:en gjort entré. Då är det kanske inte riktigt samma stuns i kärleksförklaringen? Då är det mer snörpt mun och ”inget” igen…. Haha….

Alltså! Liljor och eucalyptus får mina ”må bra” hormoner att studsa. Doften av eucalyptus…. men jaaa, så god doft! Ska bara klippa bort de där äckliga röda prylarna som istället stinker.

Från kärleksförklaringar och flow till illaluktande prylar på blommor. Ja det här inlägget rymde allt och lite till.

Nu säger jag hej från soffhörnet!

Kram Nina