Inlägget innehåller annonslänkar genom reklam för Bokus
Godmorgon!
Usch, idag har jag vaknat upp med en klump i magen. Idag flyttar Thedde. Min stora fina pojke som vuxit upp till att bli en man. En man med ett stort hjärta och mycket ansvar. Så orädd och modig.
Jag vet allt det där med att det är livets gång och många kanske t.o.m tycker det är skönt när barnen flyger ut men det enda jag känner är hur ledsen jag är. Tårarna bränner innanför locken och jag känner bara sorg och saknad. Som att en stor pusselbit tas bort. Usch, nu gråter jag. Huuuu….
Jag vet att jag är känslig, men det är något jag verkligen inte kan göra något åt. Jag är sån här. Herregud vad jag känner så mycket jämt och kan ärligt talat vara så trött på det ibland. Ibland tär det att vara såhär känslig.
Thedde flyttade ju till Uppsala i 7 månader men då visste jag hela tiden att han snart skulle komma hem igen. Men nu, nu kommer han nog inte hem mer utan har nog flyttat för gott.
I hjärtat är jag ju glad för honom. Han hamnar 10 min från sin arbetsplats, det istället för 50 min är en stor skillnad. Jag slipper oroa mig när han är ute och far på vägarna. Dessutom var jag där och hjälpte till och målade igår och jag bara ÄLSKAR deras lägenhet.
Nu är det en jäkla röra på bilderna men den var så mysig och välplanerad. Jag fick en jättebra känsla där och det är bra när jag får det. Här ovan har ni kök/vardagsrum. Sen har dom stort badrum och en hall där man kan ha skrivbord och så sovrum med massa garderober. Tvättstuga precis utanför huset.
Vi var där länge igår och det var så mysigt. Där kommer dom få det så himla bra. Ett lugnt område i närheten av en skola. Ja men jättebra på alla sätt. Känns som ett tryggt ställe.
Idag tar han med sig sina saker och flyttar. Det kommer bli jobbigt men kommer säkert kännas bättre sen igen. Men just idag, nä då är det tungt. Vill jättegärna att ni delar med er om ni varit med om att era barn flyttat hemifrån. Hur var det för er?
Nu till något annat. Igår var jag inbjuden till julmingel på Bonnier. En mysig kväll med författare som var inbjudna för att berätta om sina böcker och så gott att äta.
Här presenterade Ola Lindholm och Johan Lindqvist sina böcker för barn. Ola känner ni säkert igen från Wild Kids?
Tror ni jag hade en stolt och glad 11 åring här hemma som fick 2 signerade böcker av sin mamma? Jag mitt pucko var dessutom för ivrig och ge honom böckerna, skulle ju väntat till julafton! Så typiskt mig! Hahaa… Dessa böcker passar barn mellan 9 och 12 som gillar att spela Fortnite. Det var så dem förklarade böckerna. Det var som att säga att dessa böcker var till Milo. Han har ju äntligen fått upp intresset för böcker så det passade ju superbra! Vi fick dessutom lyssna lite ur böckerna och det var minst sagt spännande! Kung Pow ”Game Over” hittar du HÄR, Kung Pow ”Dödens dal” hittar du HÄR!
Jag hade också äran att få träffa en av de roligaste personerna i Sverige (enligt mig). Han var dessutom supertrevlig och signade boken till mig. Som vi skrattade när han berättade utdrag ur denna bok. 100 svenska dialekter. Detta är alltså i första hand en lyssningsbok, men det går också att läsa. Detta är nog en superrolig bok att få i julklapp tänker jag. Finns HÄR!
Gustav var också där och promotade sin bok ”Vegansk Husmanskost”. Ni som följde mig för flera år sedan vet säkert att det var mellan mig och Gustav det hängde när Matbloggspriset Folkets val gick av stapeln. Gustav slog mig efter en hård kamp, och jag var arg som fan för jag tyckte det hade fuskats. Idag är stridsyxan nedgrävd med en insikt att det helt enkelt inte var meningen att jag skulle vinna det där priset. Boken verkar spännande som tusan, jag äter ju mest plantbaserat idag så jag tror jag kan ha mycket nytta av denna receptsamling! HÄR hittar du den.
Kolla in denna härliga samling! Några ska jag ge bort men några ska jag läsa och njuta av själv!
Så nyfiken på Tobias Karlssons bok – ”Inte alltid en dans på rosor”. Honom känner du säkert igen från Lets Dance. Han verkar så himla mysig. Boken hittar du HÄR.
Viveca Stens ”I hemlighet begravd” är den tionde delen av Morden i Sandhamn. Spännande så man smäller av. HÄR hittar du den!
En annan bok som jag ska behålla själv är denna med Emma Wiklund. Den låter som klippt och skuren för mig. En skönhetshandbok för oss som blivit medvetna om att kroppen och ansiktet inte längre är 25! Hur bra? HÄR finns den.
Sist men inte minst är jag så glad för att jag nu ska få ge Milo en >>Guiness Rekordbok 2020<<, Thedde var GALEN i Guiness Rekordbok som liten och hade alla. Så kul att få ge Milo en nu, han är så lik Thedde på så många sätt. Sedan blev det ytterligare en Dagbok för alla mina fans. Milo ÄLSKAR dom böckerna! Du hittar alla HÄR!
Efter julminglet åkte vi till MOS. Minglet var klart vid sju så vi hann dit också.
Dock hade jag inga direkta ”knata runt i ett shopping-mall” skor på mig så gissa om jag var öm om fötterna?
Det var väldigt lugnt på MOS. Jätteskönt faktiskt. Man behöver inte köa länge eller trängas.
Älskar den här ytan. Nu håller de på och bygger upp något som jag tror kommer bli rätt spännande.
Pengar kvar på presentkortet för Milo, igår köpte han nya knappar till sin konsol. Ja men det finns tammefasen allt till dessa spel. Knappar, hörlurar, häftiga handkontroller m.m m.m. Det tar liksom aldrig slut.
Kl 20.28 gick i alla fall mina ögon ihop av trötthet. Inga direkta mammapoäng men det blev en sen middag på Max. Fasen så dåligt samvete jag kan få av sånt.
Efter att de fått sin mat så for vi hemåt. Jag somnade som en stock i bilen och vaknade när vi körde upp på uppfarten hemma. Det var ju natt för en annan.
Nu har jag skrivit i en hel evighet och måste fortsätta jobba med annat här. Men som sagt, berätta om ni varit med om att era barn flyttar hemifrån och hur ni tacklade det.
Vi hörs senare!
Kram Nina
Åh kramar om dej! Känner så väl igen mej i dina tankar o känslor kring barnens flytt hemifrån! Har tre som flyttat så jag vet hur det känns, gråtit floder….. Men vi har dem nära till, längst bort är 1 mil tack för din underbara o goda recept ❤️⭐ ha en bra dag ❤️
Ja min bor 4 mil hemifrån så tack och lov inte så jättelångt bort. Tack för pepp! ❤️❤️❤️
❤️❤️
Jag bor i Göteborg. Har en dotter som studerar i Lund och en son som studerar i Norrköping…. Tur att man har en kvar (en stund till) men det suger i mammahjärtat
Usch vad jobbigt när de är så långt bort. Ja Milo stackaren han kommer väl aldrig få flytta! ❤️
Du är ju väldigt medveten om det som händer och allt positivt i det. Vore ju en mardröm att ha ungarna hemma till de var 40
Men mammaoron finns alltid där. Det är som det är och bara att härda ut. Att avleda med något – som tex bokminglet du var på – hackar ju sönder oron lite.
Mammaoron får vi dras med hela livet, så det är bara att härda ut – och du fixar det ❤️
Tack fina du! ❤️❤️❤️
Jag känner så igen mig i dina känslor. Min äldsta dotter flyttade för ganska precis 1 år sedan. Jag tyckte det var hemskt…i alla fall innan hon flyttade, men det gick mycket bättre än jag kunnat ana. Jag var så orolig att tappa min bästa vän, vi kunde sitta o surra länge vid köksbordet på kvällarna. Men vi surrar fortfarande, mest på Messenger, men även när hon hälsar på. I samma veva som hon flyttade dog min pappa, så det var mycket sorg förra julen men på 2 olika plan. Nu ett år senare känns det faktiskt helt naturligt att hon har en egen fin lägenhet där hon bor och att vi övriga (2 vuxna och 2 barn) bor kvar i huset.
Det kommer gå bra för dig också. Kram!
Niini
Blev orolig när jag såg din rubrik/ pep behövs, gråter/ trodde någon nära hade gått bort..
Tänk dig att du om sisådär femton år har en hemmason, som inte knappt orkar resa sig ur sängen, möjligen gå upp o hämta en kopp kaffe, tvätten släpper han utanför sitt rum o dammsugaren hittar han inte knappen på.. Nej du, var lycklig för din självständiga son, jag känner honom inte men det verkar vara en sund kille som skapar sitt eget och inte beror på lilla mamsen.
Det enda som är viktigt är ju att han älskar sin mamma och att ni har er fina relation! Respekterar dock dina känslor till det yttersta, men det finns många sämre alternativ ..
Var glad över den sunda utveckling han visar ☺️
Kram från mig Ulla
Ser ut som brf gräslöken. Har själv bott på kamomill 32 med världens snällaste granne brevid, han skottade loftgången och skötte om min tomatplanta när vi åkte på semester.
Jag har ett omvänt problem.Vi bor i London och hyrorna här är jättehöga.Så jag tänker att jag aldrig kommer bli av med mina barn ha,ha!!
Känner igen din känsla så väl. Min stora kille bor i Stockholm, 50 mil från oss. Mellankillen bodde i Norge i 4 år men har ÄNTLIGEN flyttat hem till vår stad igen, helt underbart. Som tur var har vi en liten sladdis hemma i några år till, skönt att man drar ut på det lite. Kan tänka mig att det är ännu värre när han flyttar och det bara är jag och gubben kvar hemma ;). Ha en fin dag <3
Det är så dubbelt det där, att barnen flyttar. En sida av mig vill ju stoppa ner dem i fickan, och skydda dem från allt som kan tänkas vara negativt. Men å andra sidan så har ju jag och deras pappa alltid försökt forma två självständiga individer. Som tar ansvar och fattar bra beslut (oftast). Jag försöker tänka som någon annan skrev, att hur kul skulle det vara om ungarna bodde hemma när de är ”för gamla” och inte brydde sig ett dyft. Så det är nog bara att inse att tiden gick fort, och att det är dags för dem att testa sina egna vingar.
Svamligt som tusan. Men det jag ville komma till är nog att det är skitsvårt när de flyttar. Och att jag personligen får lägga band på mig allt som oftast, då jag är hönsig som tusan;-). Men de klarar sig bra, och det är viktigast:-) Kram Jenny
Ja men alltså..det här med att de ska flytta hemifrån, vad är det för påhitt!? Förstår precis hur du känner det Nina… Var fruktansvärt när jag lämnade min son och åkte hem efter att vi hjälpt honom att flytta. Vet att det är som det ska och gläds åt att han har det bra, men det gick väldigt fort för min ”lilla bebis” att bli stor. Var inte riktigt beredd på att jag skulle reagera så starkt. 🙁
Massor av kramar från en annan mamma
Min 19 åriga son flyttade hemifrån i mars/april i år, då 5 mil bort men i oktober flyttande han tillbaka till Örebro så nu bor vi 10 minuter ifrån varandra, tur är väl det eftersom jag blev farmor i augusti så nu ses vi ofta. Vår relation har blivit sundare för oss båda sedan han flyttade. Men den första tiden efter att han flyttade fick jag fysiska problem som hjärtklappning, bröstsmärta och andningssvårigheter, kollade upp detta men domen var att det inte är något ”fysiskt” fel på mig utan det är psykiskt och när jag kunde landa i det och pratat med en psykolog så släppte allt. Problemen uppkom troligen för att jag under väldigt många (jobbiga)år stöttat, fixat, hållit koll, oroat mig osv och så över en natt behövde/kunde jag inte gör det längre. Men nu är allt tack och lov bra 🙂
Hjärtat blödde när enda sonen flyttade.
Nu är ordningen återställd, för snart kommer andra barnbarnet.