Jobbig dag

Gokväll!

Den här dagen startade lite si sådär. Jag är ju en HSP person och ibland så blir jag så sjukt dränerad. Som att all energi rinner ur mig och att jag verkligen inte kan få tillbaka den förrän jag bromsar hårt, kryper in i mitt skyddande skal och bara landar lite. Det händer mycket tråk i närheten just nu. Det är många i närheten som har den där hemska skitsjukdomen C (vägrar nämna skitens namn). Den kommer från höger och vänster och attackerar fina människor så besinningslöst utan att ta hänsyn till varken deras nära och kära för att inte tala om dem själva. Fy fan rent ut sagt, jag hatar den där jävla sjukdomen mer än något annat.

Som tidigare svår hypokondriker så påverkar det såklart mig. Det hugger tag djupt i magen och påminner mig om alla rädslor jag känt. Förr, när jag var riktigt dålig i min hypokondri, ja då kunde jag ju vara rädd för C som om jag själv hade det. I veckor, månader ibland. Varje dag trodde jag att jag hade det. SÅ när den där hemska sjukdomen skövlar på i ens närhet så påminns jag sådär obehagligt mycket av det.

Imorgon ska jag på ett jobbigt läkarbesök (har inte med C och göra tack och lov) och jag har tänkt på det i flera dagar. Vaknade upp och kände mig rätt grå och tung i själen. Vid lunch skulle jag egentligen dragit till gymet och tränat men när jag stod utanför kände jag bara att näääää… jag pallar inte med folk, jag pallar inte med att vara instängd utan jag behöver andas frisk luft och gå. Så jag knöt på mig promenadskorna och begav mig ut på en långpromenad. Andades djupa långa andetag och lyssnade på Framgångspodden, avsnittet var grymt bra och intressant så jag bara gick och gick. En timma senare var jag framme vid bilen igen och kände hur energin sakta började återkomma till mig.

Fina Jennys Matbloggs kokbok

På vägen kom jag på en sån jäkla bra idé som jag nu ska försöka förverkliga. Jag ska ta tag i en dröm jag burit på länge. Jag vill göra en egen kokbok, men jag vill göra den lite speciell. Så på den här promenaden bestämde jag mig för att göra den nu. Har ju inget förlag som står bakom. Har faktiskt skickat in ett par förfrågningar men har bara haft en halvdan synopsis och fått nej av de förlagen jag skickat förfrågningarna till.  Detta har såklart varit en törn på självförtroendet, så pass hårt att jag lite lagt den drömmen på hyllan. Men nu jäklar ska jag inte ge upp, jag vill ge ut den och jag ska göra allt jag kan för att få göra det.

Efter promenaden träffade jag Tony på en lunch och då kände jag hur energin började återgå till det normala. Berättade om hur jag kände med läkarbesöket och vi fick prata om det…. ibland behöver man bara ha ur sig sina tunga tankar och få lufta det med någon. Bara det kan göra att man får ur sig det som tynger ned energin. När jag blir sådär energilös så blir jag rätt tystlåten. För dom som känner mig är det säkert rätt märkligt med tanke på att jag pratar ganska så mycket annars, det blir ofta en markant skillnad liksom. Men jag är glad att jag lever med någon som jag verkligen vågar vara mig själv med till 100%.

På eftermiddagen sov jag ett par timmar sen så nu tror jag att jag är rätt ok. Dock så glömde jag min telefon på ett ställe jag var och handlade på Klantarsel! Hann inte tillbaka innan de stängde men enligt find my iPhone så ska den ligga där. Blir så trött på mig själv. Imorgon är det jag som hänger på låset där. Ska gå och lägga mig och sova nu och ladda för morgondagen. Försöka vara tacksam för att man är frisk och inte har någon i sin egen familj som drabbats. Man måste leva i sitt eget nu. Må bra av det man har och vara glad varje dag som vi lever här och är friska. Det är det enda vi kan göra…..

Du, var rädd om dig och andas djupt ned i magen lite då och då.

Natti natti.

Kram Nina