Gråtit så mycket…

Godmorgon godmorgon!

Långfredag in the house. Ska vara årets slappaste dag men det är det ju sällan. Själva ska vi på påskmiddag hos min syrra idag. Knytismiddag är det så vi alla ska ta med oss nånting.

Startade dagen igår med 10 min löpning och styrketräning. 3 dagar styrketränar jag och 3 dagar springer jag. Styrketräningsdagarna värmer jag upp på löpbandet dock.

Efter träning hade Milo o jag världens bästa och mysigaste dag. Tony hade möte i Sthlm så vi hängde på dit.

Vi hade Pokémonjakt inne i storstan och där vimlade det av pokemons. Vi testsatt också dessa gigantiska lejon på Drottninggatan. Min fina solstråle till pojke! ❤️

De här lejonen är ju där av en anledning, det är efter terrorattacken det fick bli större så ingen bil skulle kunna rubba dem. Tänkte på det igår. Tänkte på hur människor måste sprungit i panik och på om jag varit där med Milo just då. Hjärtat går sönder för allt som hände då…..tänkte på de anhöriga och hur tufft de måste ha i sin sorg efter dessa 5 människor som miste livet. Hur många trauman finns det utöver dessa 5. Allt de fick uppleva och se….

Men mitt i alla dessa tankar så fick jag ändå en konstig känsla i kroppen, en form av kraft och att våga. Att se Milo sitta där på det gigantiska lejonet gjorde så jag fick känslan att vi ska fortsätta stå här, på Drottninggatan, och vi ska vara enade mot den hemska terrorn. Våra barn ska sitta och sträcka upp sina armar som ett tecken på att kärlek och medmänsklighet ändå alltid ska vinna. Vi ska fortsätta leva våra liv även om det är det dom inte vill. Vi ska fortsätta se världen och vistas på platser där terror funnits. Vi ska vara starkare, och mer kärleksfulla än dom. ❤️

Efter Pokémonjakt och allmänt strosande i den vackra soliga storstan som bjöd på 19 gradig värme så gick vi mot konserthustrappan på Hötorget. Där mötte vi sen upp Tony som gick på påskledighet också.

En glass där svetten fullkomligen lackade på ryggen. Så otroligt varmt, nästan så det blev en chock. Man var inte riktigt beredd.

Efter att vi ätit lunch så åkte vi till Rålambshovsparken där Milo fick åka kickbike. För ett par år sedan åkte vi ofta dit….men sen har vi glömt av det på nå vis. Tills igår då. Åh vad kul han hade. Han åkte konstant utan paus i ett par timmar. Helt otroligt. Men sen var han också aptrött och alldeles svettig.

Dit blir det fler turer kan jag lova. Så mysigt att ta med sig en filt och kanske nå stolar och ha picknick där.

Senare var det mysigt att komma hem och ta ett glas vin i solen på vår terass. Vi hade 21 grader i skuggan här igår, rena rama sommarvädret.

Vi avslutade med grillade hamburgare till middag. Köpte färdigplattade hamburgare, alltså färska som man bara behöver slänga på grillen och krydda. Köper man ekologiska så är de suuupegoda!

Sen på bollen men jag avslutade kvällen såhär…… har aldrig i hela mitt liv gråtit så mycket åt en film. Alltså när hon sjöng låten på slutet så hulkade jag av gråt. Kunde inte sluta heller. Tony fick hålla om mig och be mig andas djupa andetag för att jag till slut skulle lugna mig. Piuuuuh…. vilken så otroligt gripande film. Den grep tag i hjärtat och gjorde så det kändes som man själv förlorat sin man. Åh herregud!

Har du inte sett den, gör det! Du kommer bli ledsen men det är en upplevelse jag absolut inte vill vara utan. Wow alltså!

Nu ska jag strax kliva upp och baka mer >>citronbullar<< och så ska jag svänga ihop min >>laktos och glutenfria Jansson<< till påskmiddagen idag.

Önskar dig en alldeles ljuvlig påsk om du inte kikar in mer. Ni andra, ja vi hörs senare!

Kram Nina