Taxiservice var god dröj…

Hej!

Men oj, blev inget bloggande tidigare idag. Livet som mamma tog över. Jag har jobbat som taxichaufför idag. Big time!

Dock så började allt så lugnt och skönt. Tände en brasa när jag såg att tempen visade minus 10 grader. Bakslag kallas det visst och var så inihelsickes väntat. Det har väl aldrig inte kommit ett bakslag. Konstig mening men du förstår vad jag menar va?

Mellan vaknade till brasa och min ljuva stämma. Mellan har det sämsta morgonhumöret i norra Europa. Han är tröttmössa och jag är piggast på gatan typ. Den kombon har inte alltid klaffat så bra. När han var liten hade jag ett knep. Det var att dra den här ramsan varje morgon:

”Mammas lilla kaniiiiiiinen” (han älskade kaniner – något han aldrig fick fast han tjatade sönder.)

”Mammas lilla kaniiiiiiineeeeeen”.

Ja men sådär höll jag på. 147 gånger. V-A-R-J-E morgon. Jag klappade på honom också. Snäll mjuk röst. Lugna tag. Att stressa honom var som att väcka en björn som sov, men just det sättet funkade länge. När han blev äldre fasades kaninen ut och jag fick hitta andra sätt. Det har dock alltid handlat om lugn.

Jo, men så jag tände en brasa och satt bredvid den och mös. Sedan blev det brått, Mellan behövde skjuts till jobbet. På med kläder, ingen frukost, ut i 10 minus och leka taxichaffis.

Sen ringde pappa. Han flyttar företaget just nu och behövde hjälp. Kvista dit. Hem. Utfodra minsting och starta taxin igen. Han skulle till kompis och lajja. Hem….duscha och fixa sig lite. Bilden ovan var efter dusch och fix, den tidigare turen var mer ”galen tant med morgonrock i trafiken”. Jobb. Åka till pappa och hjälpa lite till. Tony kom sen också.

Han var på humör.

Mamma lagade lunch åt oss. Sedan fortsatte mamma och jag med taxiverksamheten igen. Åka och hämta grejer. Kasta på återbruket. Hämta Milo. Hämta Mellan. Hem. Piuuuuuh….

Taxin slutade inte gå förrän vid sju ikväll. Då handlade vi kebab på affären och gjorde kebabsallad. Jag var sååååå sugen på det! Smakade skit. Ska aldrig mer köpa kebab på affären. Usch! Såserna jag gjorde till var grymt goda, men resten, nä usch! Det blir kebab från riktiga kebabhak och inget annat framöver om inte du har något förslag på kebab som man köper i affären som är gott.

Att jag fortfarande är vaken är ett under! Fattar inte. Känner mig t.o.m pigg fortfarande. Ojoj. Vad är nu detta? Klockan är ju snart 10!

Imorgon ska jag sova länge hoppas jag. Sen blir det bandet och mina övningar. Långfrulle blir det också. Ska baka något gott bröd till familjen tror jag. På eftermiddagen drar vi mot Sthlm och Carro med familj. Hela Sverige Bakar Carro. Fifasen så jag trivs med den bönan. Hon känns som en av de närmaste vänner jag har även om vi inte ses så ofta. Hon bombar mig med energi och hennes humor och skratt får mig att kurra som en katt. Ungarna leker järnet och vi får sitta och mysa. Älskar’t!

Nä, nu satte sig Tony här bredvid. Det nalkas tåpill, gotta go! Wioooo….

Kram Nina