Morning raringar!
Tonys sista lediga dag innan jobbet drar igång igen. Han ligger som en zombie i soffan här efter att jag väckt honom alldeles för tidigt (enligt honom, för mig är det ju lunchtid ). Han behöver vända dygnet så idag får bli en tröttdag för honom. Milo är i fas och någorlunda redo för skolan som börjar på tisdag igen.
Igår tröttnade jag på att ligga i hostsoffan. Jag har en sån sjukt seg hosta som är svinjobbig på kvällen. Just när jag ska sova liksom. Mamma har samma skit så hon och jag har nog smittat varandra. Men så igår när solen sken så kände jag att vi måste ut och andas lite.
Det var så jäkla fint alltså. En familj var ute på isen och åkte….då satte jag nog hjärtat i halsgropen lite, så stark is har vi inte här känns det som. Hoppas att de är proffs så de vet vad de gör i alla fall. De plumsade inte så länge vi var där.
Jag hade mina broddar på igår när vi gick. Tony skrattade i en kvart åt mig när jag satte mig för att ta på dem. Skratta bäst som skratta sist tänkte jag. När han höll på att klota ett antal ggr var det jag som skrattade, jag som gick stadigt som en freakin traktor på mina broddar. Vilken investering va?
Kan vara så att jag nu officiellt är tant, men då är jag en tant som varken bryter lårbenshalsar eller fotleder kanske?
Dessa är det! 199 tror jag de kostade på Intersport. Många tipsade ju om IceBugs både här och på Instagram. Var och kikade på ett par på Intersport innan jul men blev för snål då de kostade 2000 spänn. Sen är det nog bra och bestämma om man vill ha höga eller låga såna. Finns ju rätt många att välja på.
Men så länge så funkar dessa broddar toppenbra! Provkörde dom ju igår och de får högt betyg av mig. Halkade inte en enda gång och då var det galet isigt på alla vägar vi gick på.
Nu ska jag nog kolla på en film, Tony har somnat på soffan. Det var omöjligt att hålla honom vaken kan jag säga.
Vi hörs senare!
Kram Nina
Jag och laget inför maratonmarchen var ute och gick (med pauser) från fredag kväll till lördag kväll. Första sträckan var Bålsta till Enköping. Då hade jag mina vinterkängor men det frös på under natten och blev glashalt!!! Sista fem km hade nog gått fortare om vi krupit. Efter tre timmars sömn så var det dags att gå ut igen och då premiäranvände jag mina icebugs. Tre mil i dem resulterade i ett par köttiga skoskav på två tår men oj så skönt det var att ha ordentligt grepp när man gick!!! Alla spänningar jag hade i kroppen under fredagsnatten när vi gick, var som bortblåsta under lördagen. Att gå när det är halt är ingen barnlek för kroppen!
Bra att slippa bryta kroppsdelar! Man vill ju inte belasta vården i onödan liksom.
Ja dom ska ju vara toppen! Det är så skönt att kunna gå avslappnat, hälften av alla träningsverk liksom.