Osams

Hallå vänner!

Den här helgen har tillbringats i bilen med en släpkärra i bak typ. Hämtat möbler så det bara skriker om det.

Igår blev vi så jäkla osams också. Alltså, Tony är ju den lugnaste av människor när det kommer till det mesta. Men så ibland går han upp i falsett när det kommer till stress. Han kan liksom stressa upp sig för ingenting och då blir jag stressad och så är liksom bråket igång.

Du vet, man står där och ser glad ut med dom vi köpte möblerna av men sen jävlar när man fick sätta sig i bilen då kom det kan man säga. Jag kan bli så arg också så det sprutar ut mina öron, en härlig finsk egenskap man har med hett temperament. Tur att Milo satt med hörlurar säger jag.

Ett litet stopp på McDonalds lugnade ned den heta finskan och vi kunde börja prata som vanligt igen.

Hur är ni sådär? Blir ni sams direkt eller surar ni efteråt. Ibland bestämmer jag mig för att vara sur – beror oftast på HUUUR lack jag behövt bli faktiskt. Men sen orkar jag inte vara sur och så blir allt som vanligt. Så är det oftast.

Men har jag lackat rejält då MÅSTE jag få prata ut om saken. Diskutera. Förklara hur jag känner och hur jag upplever det osv. Det har visat sig vara bäst. Han förstår mig på ett helt annat sätt då och så kan vi liksom mötas. Det är riktigt härligt i en relation faktiskt.

Tony är ingen som lackar….eller jo…men har blir en suris bara. Sitter tyst och så. Då frågar jag såklart vad det är och så får han berätta. Men för det mesta så är han liksom den lugna av oss, jag den heta. Han brusar liksom inte upp medan jag går i taket.

Efteråt så säger jag förlåt (om det varit dumt av mig) och så känner jag mig jättedum. En gång så sa jag att jag ibland skäms för hur jag beter mig för att hjärnan blir lack innan hjärtat hinner tänka.

Då svarade han: ”Det är sååå mycket mer spännande att leva med en sån som dig, det blir liksom aldrig tråkigt. Jag skulle inte kunna leva med någon som det inte är lite riv i.” Ja, så jag gissar att han gillar sin hetlevrade finska. Bara fortsätta med de gamla vanliga takterna gissar jag. Haha….

Vi är inte osams än i alla fall. Nu är vi snart i Örebro och ska hämta lite grejer. Sen ska vi äta lunch och mysa lite.

Hörs senare!

Kram Nina