Godmorgon raringar! ❤️
Här pågår packning och förberedelser. Milo hade krupphosta inatt och lät inte alls så kul i morse. Det lät som han skällde när han hostade och såå hes när han pratade. Han är hemma och vi kurerar honom för fullt för att han ska få må så bra som möjligt når vi är borta.
Usch…ångesten river i mig som en eld. Kommer på mig själv med att andas så fort emellanåt. Har som en ständigt orolig pirrkänsla i kroppen. Ändå försöker jag stanna upp och tänka efter. ”Vad i helvete håller du på med?!” säger jag åt mig själv. För det är så det känns emellanåt. Jag får liksom flashbacks till verkligheten, när hjärnan liksom ger mig en själslig bitchslap att för helvete skärpa till mig.
Ja…sen krockar vi så jäkla hårt här hemma också. Tony är en bulldozer när vi ska åka nånstans. Han härjar runt, packar, sliter i saker, sitter inte still alls utan flåsar på med precis allt. Springer ut och in i dörren.
Jag vill ta det lite lugnt, ABSOLUT inte stressa liksom, vill ta allt i sin ordning så vi inte glömmer något. Det är 2 packningar till 2 olika liv som ska packas, inget får glömmas bort eller stressas iväg med.
Vet ni att detta kan verkligen reta gallfeber på mig, helst nu när PMS:en river. Jag blir helt sönderstressad av honom mitt i mitt svarta jäkla hål som jag befinner mig i dessutom. Nyss lackade jag ur…. ”Du stressar sönder mig” sa jag till han med tårar i ögonvrån.
Då förstod han. Vi är så olika här, jag tror att jag behöver lite lugn nu och det vet han förstås, men han ööööser på så vi bara ska bli klara och menar såklart väl. Vi är så olika på vissa sätt verkligen. Han har alltid varit såhär, vart vi än ska åka.
Ni skulle sett när vi skulle åka till Kaffestugan på morgnarna när vi hade den?! Haha…. då var det inga glada miner vissa morgnar.
Det var skönt att komma iväg på en morgonpromenad. En lugn bara, gå runt den lilla rundan och bara andas lite luft. Men jag ser sliten ut alltså, all gråt igår och ångest.
Vaknade dessutom med ångest i morse. Usch…den är inge kul. När dagen startar och man har den där mörka känslan i kroppen. Tajming med pms, Milos förkylning och resan. Gnäller absolut inte, men en katastroftänkare har långt till att känna njutning och bara ta allt som det kommer, även om man försöker som tusan. Jag har ju något helt fantastiskt att se fram emot, det är en bit dit bara.
En promenad var skönt. Är glad att jag har Tony. Det är ju jobbigt för honom också när han ser på mig vad jag går igenom men han är stark bredvid mig nu bara han slutar flåsa runt här hemma….haha .
Sen väljer jag ju själv. Min terapeut sa, ”Nina, Du behöver flyga 3 ggr per år för att underhålla och hålla flygrädslan borta”. Sen vi var på Mallis så har jag flugit 2 ggr per år i alla fall. Bra Nina!
Alltså nu när jag skriver om det så känns det som jag vill kräkas. Ja, idag är jag inte tuff alltså. Det krockade fett med pms:en den här gången alltså.
Nu har jag i alla fall ätit frukost. Lite LCHF bröd och en kopp kaffe. Det var gott! Ska strax brassa iväg och göra fransarna, sen är det hem och packa färdigt allting så att vi imorgon bara får ta det lugnt. Ingen stress som sagt.
Vi hörs lite senare hörni raringar!
Kram Nina
Sänder massor av kärlek!
Det kommer gå så bra!
Har du meddelat i förväg att du är flygrädd? Det gör jag, då kan jag ibland få prata med piloten innan vi statrtar, flygvärdinnorna är fantastiska (inte SAS alltid dock). Sista gången när vi skulle flyga med SAS till Samos så fick jag prata med piloten innan. De är ju cool lugna,han sa att han är på riktigt mycket mer rädd att åka bil till jobbet än att flyga
Ta ett glas vin innan , kan ibland hjälpa.
Det är så mysigt att få åka på en liten vuxen semester ibland ,det kan man leva på länge
Kram
Gille dig, blev alldeles lugn och varm av dina rader. Tror att det är PMS:en som gör saker värre för mig den här gången. Man drar såna jäkla växlar då ju….
Vin brukar vara väldigt bra så det blir det nog. Tack snälla fina du!
Kramar
All styrka till dig Nina ❤️ Vi är så lika att jag blir full i skratt mitt i all ångest jag tampas med nu du klarar resan galant- boka in tid för egen återhämtning efter! Hur roligt man än haft är det SÅ viktigt med återhämtning när man är hsp, katastroftänkare, hypokondriker, ledsen, orolig eller vad det nu kan vara. Se en riktigt mysig film ikväll och koka en kopp the, ta en filt och krama katten. Har oxå gråtit över hur naken stressar upp sig inför saker men plötsligt insett att det är hans sätt att ladda/ förbereda sig inför något. Vi är så olika men det kanske är det som är håller oss ihop oxå! Han är den trygga när jag nojar och jag styr upp flåsandes av reseångest med svett i mustaschen när han stressar runt och gapar om än det ena än det andra. Men du… allt blir bra iallafall! Tar gärna en kaffe om du är i Uppsala nångång- du har nog inte tid men jag säger det iallafall kram
Du har helt rätt! Det är ju därför han far och flyger här hemma… tack älskade du för fina rader! Tack! ❤️❤️❤️ Kram
Jag är egentligen lite rädd för kvinnor med PMS, på allvar alltså, så vill jag börja med att skriva- mest för att jag är orolig att du läser det här på fel sätt. Men jag vill börja med att förtydliga – Nedan text är endast skriven i all välmening- tolkar du något som elakt eller påhopp – läs igen – långsamt. För inget i den här texten är skriven med någon som helst ”höhö- stil” !
Även om du tycker att det är asjobbigt – för det är det, att lämna sina barn – så är det nog dax för dig att tänka i lite nya banor. Du ska vara generös med ditt barn. Så mycket du bara kan!
Denna fantastiska unge som du älskar så mycket som är så rolig och som får dig att skratta flera gånger om dagen- du ska vara generös med honom till andra.
Låt andra få chansen att bounda med honom, skapa egna stories, bara få vara. På så sätt blir ju hans liv så mycket rikare. Plus att han dessutom får chansen att växa som människa. Att skapa den här utrymmet av ”egen människa” -av frihet till sina barn som litar på en så mycket, som är så beroende av en – DET är generöst.
Det är inte fel att vara ” tre musketörer” att göra allt ihop det är inte det jag säger- men det blir nästan lite dramatiskt när man uttrycker sig att ” vi gör ju allt ihop” . Som om att det vore fel att låta en eller två ”muskisar” hitta på något själv – det fattar jag ju att du fattar att det inte är. ..men du måste nog öva mer på det. Att vara generös med Milo för hans skull . För din skull.
Han älskar dig alltid lika mycket- du älskar honom alltid lika mycket. I alla lägen!
Att få vara hos mormor och morfar och skapa sin egna relation med dem – det betyder ju så mycket för dem. För honom .Han är i den åldern nu när man är sin ” egen” person. Det är inte omvårdnad i första taget ( joo visst mormor och morfar ser till att det finns gott käk och en mysig säng )- men det är ju inte ”barnpassning” på det sätt som det är när ungarna är riktigt små . Nu handlar det mer om att få hänga – lära sig- lyssna- kolla runt- se hur andra gör – berätta sina historier ( utan att mamma eller pappa rättar eller lägger till ) -dofta in ”mormor och morfarlukten” – bara få vara sin egen person, helt solo.
Detsamma gäller ju förstås farmor och farfar- same same different name 😀
Nu är det ju så jäkla typiskt att han går och blir sjuk- hoppas att han kryar på sig snabbt!
Men om du tänker lite så..kan det hjälpa dig? Att du är generös med ditt barn . Både mot honom men också mot övriga inblandade så kanske det känns lite lättare?
Att du blir irriterad på Tony .. ja först och främst ” woman and men” vi är olika – men NI är olika. Du mår dåligt och har ångest- och jag gissar att den andre i en relation då blir pepp-ekorre.. man intalar sig själv och den som mår dåligt att allt är så bra så bra. Att allt löser sig- det fixar sig. Ingenting är någonsin några problem. En vi ” tar det sen mentalitet” kanske infinner sig – för att man inte vill på något sätt plussa på mer på den som redan har ångest och oro. Man blir nog antingen lite av en fixar-Frasse som hjälper till och drar i allting eller så blir man en Soff- Sofie som tänker att det är lika bra att jag ligger kvar här på soffan tills stormen har lagt sig.
Men lite manligt och kvinnligt är det nog allt- och där får jag säga till dig som min man brukar säga till mig ” men har du glömt något – ja? då köper vi väl det där nere. Vi ska inte semestra i ett U-land.? Det finns både apotek och pincetter dit vi ska ”
Han har ju en poäng- min man alltså 😉 så se till att noga packa festkläder, skor, smycken , hårgrejer och smink, det är väl det som är det viktigaste. Det kanske är ju just ”festen” som du skulle störa dig mest på om du glömt något?
Sen i ärlgihetens namn är det väl inte så där jättemycket att stressa upp sig för. Om det är till någon hjälp- skriv listor. Sminklista- Badväskalista- toalista- sovlista – klädertilllunchlista- klädertillmiddaglista- tekniklista..
Sen det här med att flyga, jag själv har varit superduper stressad över att flyga. Alltså jag har inte kunnat sova ordentligt ett par nätter innan det är dags, fått ont i magen, blivit irriterad ( PMS -eller inte för mig spelade det ingen roll) jag blev fanimig torr i munnen för att jag var så rädd. Du vet när läpparna fastnar på översta tandraden när man snackar , plus att en del ord är helt jävla omöjliga att forma med sträv tunga. Jag var rädd att det ska gå käpprätt åt h-vete, och att det inte skulle förvåna mig för att det skulle vara så jävla typiskt mig att det … osv.. rädd för att åka iväg och ha det underbart men att det händer ” något” här eller där – jag hade alla möjliga scenarion i skallen, och jag var rädd för att jag inte har tagit chansen att tala om för alla hur mycket jag älskar dem och sen var jag rädd för att jag inte skulle få vara med något mer för jag.. fast NÄJ -bara ett stort NÄJ -jag var tvungen att liksom dunka mitt huvud i väggen och ifrågasätta varför jag plågade mig själv med sånt här tänk..Jag fattade att det var korkat. Och jag fattade mycket väl att det inte skulle ta mig någon annanstans än upponer i ångestspiralen. Jag tvingade mig själv att nästan bli arg på mig själv. Mentalt skälla på mig själv. Mycket i mitt fall grundade sig i att jag liksom en jävla asket inte kände att jag hade ” rätt att unna mig ” Att jag fick dåligt samvete för att jag skulle ha det skönt. Ha det kul. Njuta. Äta gott! Och hemma skulle det ju regna och käkas falukorv och så vidare..
Så jag har blivit bättre- SÅ mycket bättre. Jag intalar mig själv att jag är värd. Värd att åka på en härlig semester. Jag är fortfarande inte stöddig alls när jag ska flyga. jag kan fortfarande skapa lite scenarion i huvudet – men då tränger jag undan dem så gott det går. Kollar andra resenärer brukar hjälpa mig- försöka överhöra någons konversation. Men med nackkrage och någon att hålla i handen, kanske till och med en pod eller härlig musik i öronen så går det faktiskt…. nästan bra. Även om din terapeut säkert har rätt i att man ska flyga 3 gånger per år för att mota bort rädslan – så vill jag bara säga att jag kanske flyger 1 gång per år men trots det – så har jag för varje gång jag flugit blivit modigare och modigare 🙂 Och coolare.
Så du Nina! Ha kul! Njut! Med risk för att låta lite kliché ” allt löser sig- det ordnar sig” Glöm inte att andas ( gick inte du på yoga förut?- gör en riktigt yoga-andingspass när du väl sitter på flyget- kan låta löjligt men det hjälper massor )
Ha det bäst! Du är värd!
<3
Gråter nu, gråter för att du har så jäkla rätt. Är du en skänk från ovan? Ja förmodligen. Du var meningen till mig idag.
Alltså var börjar jag? Tack! Tack för att du öppnar upp ögonen för mig och min relation till Milo. Du har liksom 100% rätt. Jag är ALLDELES för överbeskyddande, gud…verkligen. Jag inser det verkligen mer och mer. Vet inte helt ärligt om det kan vara vår kamp med att få honom och rädslan att förlora honom som etsat sig fast. Jag är ingen människa som släpper lätt, det sitter hårt som taggar fast jag inte vill. Men åh vad jag behövde höra det du skrev! Han måste släppas för sin egen skull, då känns allt så mycket mer självklart såklart. Jag har bog fastnat lite…du har helt rätt.
Haha! Med Tony. Ja men precis. Han reagerar såklart så för att jag mår piss och har målat fan på väggen. Jag drar i alla växlar som finns nu. Fan, jag är en enkel person i vanliga fall… bryr mig inte om jag glömmer tandborsten för jag köper en ny. Men nu, vet ärligt inte vad som hände? Så tungt allting.
Når du beskriver din flygrädsla är det som att jag skrivit det. På riktigt! Tack för slaget i huvudet för fasen! Vad håller jag på med? Något kul som blev en belastning och tänk om? Snacka om art förstöra för sig själv.
Skatan! I love you! Dina rader räddade mig just ur mitt egenskapade fördärv! Fyfasen! Ska läsa dina rader om och om igen tills jag kan fin utantill!
Puss & kram Nina
<3 <3 <3
Du kommer fixa det här Nina! Det gör du alltid fast du mår skit just nu. Har ångest jag med, så jag vet precis hur du känner ❤️
När ångest och panik kickar igång i huvet och kroppen på dig, tänk då att det är tankarna dina som tagit över DIG, vänd på det då och bestäm vilka tankar DU vill ha istället!
Milo kommer ha det super mysigt, så tillåt dig då att NI tillsammans, du och Tony oxå får ha det!
Slår paniken igång igen på planet som förra ggn, koncentrera dig då ist på din andning, djupa in och ut-andetag.
Då sjunker din puls och du får bättre kontroll på kroppen.
Sköt om dig nu och ta det luuuuugnt! ❤️
Tänker också som Skatan skriver att du ska se det som att du ger Milo utrymme att växa och ge honom egen frihet som visar att du litar på honom och signalerar att du vet att han kommer att få det bra. Visar du för mycket oro blir han också orolig. Han vill ju också ha något att berätta för dig, något dom du inte varit med och gjort. Barn älskar att få ”äga” en händelse och berätta den. Sen är vi olika. Jag är sån som packar några veckor innan och har väskan klar och maken springer runt som en iller timmarna innan och gärna när taxin står på uppfarten med. Alla har sitt sätt och det gäller att skärma av, göra sitt och inte lägga sig i. Det är inte mer rätt eller fel något av det. Flygrädslan är ju jobbig, jag har aldrig känt så, brukar tänka att om det var farligt skulle ingen vilja bli pilot eller flygvärdinna. Känner en trygghet i att de frivilligt jobbar där för att de vet att det är säkert. Tryggare än att åka taxi i Stockholm. Det kommer gå så bra och lev inte bara i nuet utan tänk på allt roligt ni kommer ha när ni kommer fram och framförallt allt du kan berätta för Milo sen, kram