Gokväll i stugorna!
Vi har precis satt igång Idol på play här. Vi var mitt i matlagningen när det började så då stängde vi av och sparade oss till att se det i efterhand.
Allt blir lite sent på tisdagar för oss då han har fotbollsträning lite sådär dum tid. Men vad gör det när man ändå får äta till slut?
Det hade gått bra i skolan idag, så lättad alla de dagar han kommer hem och säger att allt gått bra och att han lekt med kompisar. Då ler ju såklart mammahjärtat.
Tänk om man hade vetat allt det man vet nu när man är mamma innan man blev mamma? Skulle man blivit mamma då brukar jag tänka? Alltså den oron man bär för sina barn är ibland så jäkla jobbig att bära alltså, jag går liksom sönder lite. Självklart hade jag blivit mamma, såklart… jag försöker bara förklara känslan man ibland känner när oron blir för tung. Man älskar ju livet ur sina ungar ju, kärlek som är bortom all rim och reson. Den är fööööör stark liksom.
Jag är glad och tacksam alla de dagar de mår bra och är lyckliga! ❤️
Nog om mammakärleken…den kan man ju prata om i timmar. Idag for vi iväg och postade en målning, osminkad och tofs på skallen som de senaste dagarna. Det krävs ju en del packning när man ska skicka målningar, de är ju rätt ömtåliga sådär.
Tur att pappa har en hel verkstad med allt man kan tänka sig, så enkelt att åka dit och fixa med saker.
Här dukade vi upp med tacos och ljus ikväll. Det var lite urrigt på kvällen och så blir det mörkare och mörkare kvällstid nu.
Tacosen var verkligen svingoda ikväll. Tänk att de kan smaka så olika från gång till gång? Vi tycker alltid att det smakar olika. Jag käkade mina tacos i salladsblad och herreminjeee så gott det var alltså.
Nu ska jag kolla vidare här. Ha en fin kväll nu. ❤️
Kram Nina
Håller med dig om denna ständigt gnagande oron för sitt/sina barn. Ochdet berömda dåliga samvetet.
Jag är ju också en ganska orolig själ och hade jag vetat om denna konstanta oron så vett i sjutton om jag skaffat barn. Jag är ju den typen som går in så otroligt mycket i oroskänslan att det på riktigt känns som att min kropp bryts ner, både fysiskt och psykiskt. Är helt slut vissa dagar. Det värsta är att hur mycket jag än försöker ta kontroll och inte visa min dotter så är jag säker på att hon märker.
Usch, jag får en klump i magen när jag läser det du skriver. Precis så känner jag också. Det är så jobbigt att vara så känslig, att man inte är lite mer manana. Tar saker lite som de kommer…. Hoppas att man lär sig med åren. Kram