Läskig flygning

Upp som en sol och ner som en pannkaka. Så kändes flygningen idag. Tvi i fasen säger jag bara.

Ett soligt Barcelona lurade mig att tro att det var lugnt. Det skulle väl inte vara några luftgropar på vägen hem? Som flygrädd är allt sånt okontrollerat så inihelskotta läskigt.

Drack ingen alkohol innan. Kände mig liksom rätt lugn. Men plötsligt när vi satt i gaten fick jag en oro i magen. Blev rädd. Orolig och började skaka ena foten sådär okontrollerat som jag gör när jag blir nervös.

Kände jag på mig nåt kanske? Planet lyfte försenat från Barcelona och bara några minuter in i flygningen pratas det tyska i högtalaren. Sen kom engelskan. Läste tyska i fem år och mycket har konstigt nog fastnat så jag förstod att nåt djävulstyg var på gång. Turbulens, vi skulle sitta kvar i våra stolar. Flygvärdinnorna försökte gå ut med serveringsvagnarna men fick vända, en av flygvärdinnorna flög som en vante mellan stolarna.

Min hand dröp av svett, hjärtat slog okontrollerat, andningen accelerade. 1000 tankar i huvudet.

”Visa inte Milo att du är rädd”

”Det kommer inte hända nåt, ett plan klarar massor”.

”Tänk om vi dör idag, varför skulle Milo bara få leva så kort stund om vi dör?”

Alltså, det finns inte ord för hur sjukt det är att sitta och vara livrädd. Jag höll i Tony – krampaktigt! Han var lugn som en filbunke. Sa att jag var duktig sådär som en fröken gör och för en kort stund kände jag mig duktig. Sen slukades jag ned i mitt räddhål igen. Landningen var ännu värre. Som att flyga i ett töcken av studsande och bomull utanför fönstret.

Men jag klarade det. Utan panik men en jäkligt torr mun och med en så räddstel kropp. Dock var jag en hårsmån ifrån att omboka planet då det öste ned i Frankfurt. Himlen var blytung och dålig sikt. Fick djupandas. Prata med Instastory. Koncentrera mig. Djupandas igen. Prata med Milo. Han har en förmåga att lugna mig på något sätt. Som att jag håller mig vid mina sinnens fulla bruk. Han håller mig ovanför ytan. Skulle inte han vara med vet jag inte om jag skulle störta handlöst i en avgrundsdjup panik.

Det var turbulent i starten, men inte riktigt lika farligt som från Barcelona. Laddade hem Angry Birds i panik för att kunna sysselsätta mig. Hade glömt hur kul det var. Jag var grym. Bara körde. Ingen eftertanke. Bara skickade iväg fåglarna på grisjäklarna. Skön sysselsättning när rädslan ligger under huden.

Flyget till Arlanda var lugnare även om det var en del turbulens. Skönt att få avsluta med en sån flygning ändå.

Såhär – är man inte rädd så hade flygresorna idag varit helt ok. Ok, den första kan nog alla som var med intyga att den var lite väl BUMPY som dom sa. Men är man rädd så blir det extrem rädsla av det.

Nu har vi just blivit upplockade på Arlanda. Ena väskan hade gått sönder, vi fick en ny av SAS. Nu blir det takeaway från Thaien hemma. Är så hungrig, inte kunnat äta på hela dagen.

Längtar efter stora barnen och Majlis. De stora barnen får jag inte se ikväll men Majlis. Hon har tydligen varit extremt gosig och jamig därhemma. Säkert längtat efter oss. Hon ska få gos ikväll kan jag lova.

Vi hörs imorgon finisar!Kram Nina