Verkligheten

Hade kunnat gå illa…

Hej fina ni!

Usch, har lite svårt att sluta tänka på att det hade kunnat gå riktigt illa idag. Imorgon ska jag berätta mer om vår dag, men jag måste nog få ur mig det som hände först.

Är så lättad men väldigt trött. Det tog fasligt med energi.

Det var nämligen så att idag när vi var på väg till Tonys mamma och pappa så hade det bildats stora höga skåror i körbanan. Rätt vad det är så åker ena däcket liksom upp på kanten på skåran och hela bilen får sladd. Allt går ju på några sekunder men jag skulle kunna återge varje sekund i detalj. Jag hinner tänka alla tankar samtidigt som det står helt still i huvudet. Det enda jag gör när jag ser att bilen är på väg ned i diket med sidan först är att jag skriker ”MIIIILOOOOO – HÅLL IIIIIII DIIIIIIG!” Jag håller krampaktigt i mig i dörren samtidigt som jag borrar ned fötterna i golvet. Förbereder mig på att vi kommer volta. Usch hörni, nu rinner tårarna igen. Jag vet inte om jag är känslig eller om det är nåt annat men jag har mått så dåligt av det här sedan det hände. Tony säger också till Milo att hålla i sig. Plötsligt så rätar bilen upp sig i diket och vi kör över några vägpinnar samtidigt som Tony gasar upp bilen och vi kör framåt i diket och plötsligt är vi på vägen igen. Jag ser träden swisha förbi på min högra sida. De träd som jag för en millisekund sedan tror att vi ska volta in i. Jag ser det här i slowmotion nu.När vi väl kommer upp ur diket så stannar Tony bilen. Jag har sån hjärtklappning så jag trycker ner rutan för att få luft. Då bryter jag samman och börjar gråta hulkande. Tårarna sprutar och Tony kollar hur Milo mår i baksätet. Milo är ok men lite skakad. Han blev lite ledsen och skärrad såklart och så grät ju jag som en tok. Jag griper tag i hans hand och håller den hårt. Förklarar att jag gråter för att jag blev så himla rädd. Jag har svårt att andas och gråter ända nerifrån magen. Har liksom svårt att sluta. Tony håller om mig och ber mig andas ner i magen. Till slut lugnar jag mig lite i alla fall.

Sakta kör vi vidare och kommer till svärisarna gård. När vi kom ur bilen så ställde vi oss och kramades allihopa. Väl inne berättade vi vad som hänt och jag började gråta igen. Usch….så himla skärrad alltså.

Min tidigare krock låg färskt i minnet, Elliots avåkning och så det här. Inga personskador men jag tror jag är lite skakis efter det som hänt tidigare varför jag kanske reagerar så kraftigt nu? Det är egentligen skitsamma….

Nu ska jag gosa in mig i soffan här. Milo sover och Tony sitter nära mig. Stora barnen är ute och far tyvärr, hade gärna haft dem här bredvid mig också.

Ikväll tackar jag högre makter för att vi är ok! ❤

Kram Nina

Kommentarer

  1. Carina

    Usch så hemskt,men så skönt att det ordnade sig. Har en gång varit med om något riktigt hemskt,det var när vi var ute och övningskörde med äldsta dottern. Vi kom efter en väg som går till våran hamn här i Piteå,och hon ska göra en vänstersvän in på en mindre väg. Då får hon motorstopp mitt på vägen,och samtidigt ser jag en tankbil komma mot oss en bit bort. Jag bara skrek och då passerade livet i revy,men som tur var satt ju mannen fram och var lugn,så hon hann ju starta och svänga. Inte den mest pedagogiska mamman just då,men fy så hemskt det var.

  2. Helena

    Hoppas du får sova ändå inatt ❤️ Skönt att allt är väl med er trots allt, men förstår att du är chockad . Skickar en varm kram ❤️

  3. Carro R

    Så skönt att det gick bra! Inget konstigt alls med din reaktion, herregud jag hade grinat som en jäkla gris i flera dagar! Fy så otäckt och vad lätt en olycka kan inträffa 😦 Kram ❤

×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers