Skadad på min tutte

Halloj på er!

Sitter i min schäslong här och skriver till dig. Har ett bultande högerbröst. Du kanske undrar varför? Jo men det ska jag berätta för dig. Inatt skulle jag gå på toaletten, hade på mig en sov t-shirt och skulle smyga ut från dörren i sovrummet. Dörren hade hakat i mattan som ligger på golvet varpå jag gick rakt in i dörrhandtaget med mitt högra bröst. På något jäkla vis så fastnade min bröstvårta i handtaget och jag som kom med fart fortsatte ju en bit innan jag liksom hajade att mitt högra bröst typ fastnat i dörrhandtaget. Det här låter säkert helt jäkla galet, hahaha…..jag inser det nu. Kanske tänker ni också hur jäkla långa mina bröst egentligen är? Haha…. Nej, men alltså jag liksom fastnade till. Inte så att bröstvårtan satt fast i handtaget och jag gick 2 meter…..hahahaha! Förlåt, nu skrattar jag högt här när jag tänker på den synen.

Alltså, den S M Ä R T A N! På riktigt ville jag skrika mitt högsta men halv 2 på natten skriker man inte så högt. Jag kvävde ett ”aj som faaaaaaan” på vägen till toan och så drog jag försiktigt upp t-shirten. Blod. Ett sår precis i roten av själva vårtan, det är illrött runtom och tänk dig att varje gång bröstvårtan liksom fryser så är det skärande smärta. Det blev inte så mycket mer sömn, jag kan knappt komma åt där nu. Vet inte hur jag ska kunna ha BH på mig ens?

Men vad är oddsen alltså? Åh herreminjee alltså…..så lite tutt-sympatier skulle sitta fint idag.

Lite foton på färska tulpaner jag köpte igår och mitt VOLUSPA ljus som brinner hela kvällarna. Mmm, detta är min favvodoft verkligen. Älskar den! Det här är ett sånt där stort med 2 vekar, nästa gång ska jag köpa ett ännu större i glasbehållare. Känns som en kväll utan den här doften hemma inte går. 😉

Jaha, ikväll ska vi till exet på lite födelsedagsfika, jag och alla barnen. Tony ska tyvärr inte med då han idag tar flyget till Malmö för ett möte och kommer inte hem igen förrän sent inatt. Tur jag har barnen hemma så jag inte behöver vara rädd… Blir alltid lite harig när man bor i nytt hus och inte riktigt känner igen ljuden.

I morse satt jag och frågade om han var rädd….. du vet jag med min flygrädsla. Men han är ju liksom inte det. För mig, att ens tänka tanken att jag ska flyga själv nånstans. Nej men det finns liksom inte. Jag skulle få vara totalt aspackad om det ens skulle gå att genomföra. Haha…

Apropå aspackad. Det var så jäkla längesen som jag var onykter. Jag minns knappt när det hände senast? Jag tror att det är 1 år sen… Aspackad var man väl senast i tonåren eller nån snefylla som nyseparerad. Men sådär lite onykter var så sjukt längesen jag var. Kanske får dra på en blecka sen när vi ska ha inflyttningsfest här i huset. Något att se fram emot, däremot inte baksmällan dagen efter. Jag är sååå dålig på att vara bakis. Jag har sån sjuk ångest, är alltid yr och har hjärtklappning. Vidrigaste känslan. Säkert också därför som det typ aldrig händer längre. Jag orkar helt enkelt inte ha mer ångest än vad jag redan har.

Däremot kan jag älska att få dricka ett par öl och bara bli lite varm och kinderna och sen sluta, dricka vatten och inte känna av ett skit dagen efter. Det är mer min melodi numera. Jag har vänner som ALDRIG blir bakis, som aldrig känner av något alls. Kanske lite trötthet men inget annat. Hur är det ens möjligt? Jag kan för mitt liv inte förstå att jag skulle vara helt oberörd. Haha… Gud, jag som har dödsångest liksom! Hur kan det vara så himla olika? Hur är det för dig? Blir du bakis?