Halloj!
Sitter och pustar ut lite i bilen efter att vi spelat fotboll med Milo. Ja men den gamla fotbollstjejen i mig vill ju liksom toklubba och göra glidtacklingar som på den gamla goda tiden. Men ljumskar och rygg bara: ”What da f**k!” Åh vad man inte kan längre, som förr liksom. Kroppen känns som den dvalar. Ligger i ide liksom. Seg och svårmanövrerad.
Well well, ungen var supernöjd i alla fall. Så härligt att se honom springa och få frisk luft efter några dagars flyttkaos.
Tony var en lovande fotbollsspelare som ung men som med allt sånt där så fattar man ju liksom inte sitt eget bästa i den åldern. Man satsar inte fullt ut som man kanske borde gjort för att bli något.
Tänk, då kanske man hade varit gift med ett fotbollsproffs? Haha… fått bott i en annan världsdel och suttit på läktaren och hejat!
Röda kinder, ramlösa i handen och glad. Det är sånt man blir alldeles lycklig i hjärtat av. Min lilla fis! ❤️
Nu ska vi brassa till IKEA. Vi ska kolla på säng till Thedde. Många turer till IKEA blir det.
Vi hörs senare.
Kram Nina
