Finland 100 år

Hej fina!

Idag är en stor dag i Finland förstår ni? Det är Finlands självständighetsdag, för 100 år sedan blev Finland självständiga.

Mina rötter är ju från Finland. Min mamma och pappa är finländare och kom till Sverige i början av 70 talet. Jag är fortfarande finsk medborgare då mina föräldrar var det när jag föddes. Jag har alltså ett finskt pass. Mina stora barn är också finländare genom att jag och deras pappa inte var gifta när de föddes och att de då ärver mammans medborgarskap. Vi ska alla bli svenska medborgare men det har bara inte blivit av ännu.

Jag är uppvuxen i Finland under somrarna. Minns det så tydligt med midnattssol och mygg. Haha…. Jag är stolt över mina finska rötter och är glad att mamma och pappa såg till att jag bibehöll det finska språket. Jag talar och skriver flytande finska. Men det var sjuuuuukt pinsamt när min finskalärare kom cyklande på skolgården och skrekpratade finska med mig. Jag trodde jag skulle dö av skam. Jag blev ju retad för ”finnjävel” under skoltiden. Jag vet inte hur många gånger jag hört det ordet faktiskt. Inte blev det bättre av att finskafröken påminde alla skolkamrater om mina finska rötter….. Så stolt har jag nog inte alltid varit. Det fanns perioder i mitt liv då jag önskat att jag hetat Nina Svensson och inte Nina Mäkelä. Dock så var jag en fena på det finska språket och fick en femma. Lycka! ♥

Han till vänster i bilden är min farfar. Han var med i det finska kriget. Jag minns när jag var liten och farfar sov hos oss eller vi hos honom. Då sov han alltid med mössa på sig och jag tyckte det var så festligt konstigt med farfar sådär.  Jag skrattade ofta åt hans toppluva. Det roliga var att han hade en Sverigemössa som var blå med gula kungakronor på och en stor gul tofs. När jag sedan växte upp och fick veta att det hade en anledning var det såklart inte lika festligt!

I norra Finland är det ju inte ovanligt med temperaturer på -40 grader. En natt hade farfars huvud frusit fast i ett av tälten de sov i. Vad jag förstått så var det ett helvete att få loss det och han hade det nog riktigt tufft efteråt. Hela kriget var ju fruktansvärt såklart och vi kan nog inte ens fantisera om hur det måste ha varit,

Morfar, på bilden längst ned, var också med i finska kriget. I 5 år stred han för sitt land. Mormor var med i något som skulle kunna kallas för Lottakåren. Hon var köksa där och hjälpte till. Alla drog sitt strå till stacken.

Min farfar och morfar lever tyvärr inte idag, men de hade nog varit väldigt stolta och glada en dag som denna. Ikväll åker vi hem till mamma och pappa och äter lite middag, vi ska fira farfar,morfar och mormor och allt de var med och åstadkom för att göra Finland självständigt. Farfar sitter nog där uppe i himlen idag och dricker sitt kaffe på bit. Sörplar i sig sitt kaffe från fatet med en sockerbit i munnen. Han har säkert Sverigemössan på sig också och sina innetofflor. Han drar nog skämt efter skämt och skrattar så taket i himlen lyfter. Kanske sitter morfar där bredvid, han dricker också sitt kaffe på bit. Å så berättar de anekdoter från jordelivet i Finland. Älskade farfar & morfar – idag firar vi er och alla andra!

SUOMI ♥