Fina ni….vill bara sĂ€ga det.  Era kommentarer och rader, att ni Ă€r hĂ€r hos mig och lĂ€ser. Allt sĂ„nt betyder sĂ„ mycket. Bara sĂ„ att ni vet det! â€ïž
Ibland Ă€r ju bloggen ocksĂ„ ett blĂ„shĂ„l. Ett sĂ€tt att ventilera och skriva av sig. Det var det den började som en gĂ„ng i tiden. Jag började skriva nĂ€r jag separerade 2003. DĂ„ som ett riktigt Ă€kta blĂ„shĂ„l. Inte sĂ„ knussligt pĂ„ den tiden, bara skrev rakt ut frĂ„n hjĂ€rtat. Hade vĂ€l 3 lĂ€sare….
I alla fall, vi har nyss kommit hem frÄn akuten. Milo fick en fÀsting för 2 veckor sedan. Fobi som jag har för det sÄ har ju rÀdslan för dessa Àckliga sjukdomar inte slÀppt mig riktigt sen dess. Har kollat bettet i stort sett varje dag. Idag efter Milos fotbollstrÀning kollade jag igen. Den satt under hans hÄr (han har ju en frisyr dÀr luggen liksom kammas Ät sidan bakÄt). En röd tydlig ring runt bettet var det. Jag fick andnöd pÄ riktigt.
Pappa var hÀr och kÀkade och han sÄg nog pÄ mig att jag gick i taket. Höll givetvis lugnet inför Milo men ville skrika rakt ut. AlltsÄ, min fasa Àr dessa vidriga jÀkla as alltsÄ. Vi ringde 1177 och frÄgade om vi skulle Äka in? Vi kunde vÀnta men vi ville inte vÀnta, tog ett snabbt beslut om att Äka in ikvÀll för att kunna pÄbörja behandling direkt. Nu har han fÄtt penicillin utskrivet och första dosen Àr intagen.
Vi tog det direkt efter fotbollstrÀningen, dÀrav Ronaldo pjucksen. Tur vi fick komma in snabbt till jourlÀkare, vÀntetiden var nÀmligen fleeeera timmar.
Ja, det var det. Usch…nĂ€r man Ă€r rĂ€dd för nĂ„got vĂ€ldigt mycket, typ fobi….sĂ„ blir det jĂ€kligt uttröttande nĂ€r man kommer hem efter en sĂ„n hĂ€r grej. Nu hĂ„ller vi tummarna att det rĂ€cker med KĂ„vepenin, vill det sig illa sĂ„ mĂ„ste man gĂ„ vidare med annan medicin om det inte vill slĂ€ppa. Vill bara att det ska utrotas ur hans lilla kropp nu. LĂ„ter sĂ€kert som jag Ă€r larvigast i vĂ€rlden men fasen sĂ„ vidrigt. FOBI! FĂ„r tuppjuck pĂ„ riktigt.
Hörni. Imorgon ska jag skriva ett lÄngt inlÀgg om Kaffestugan. Ni Àr sÄ mÄnga som frÄgar och jag berÀttar gÀrna om hur det kÀnns, hur vi hade vÀntat att det skulle bli och hur det Àr? Men som sagt, imorgon. Nu ska jag vila och andas djupt.
Kram Nina
Lilla killen!
Skönt att ni fick hjĂ€lp sĂ„ snabbt och att han kunde pĂ„börja medicineringen direkt. â€
Vet hur trött och tömd pÄ energi man kan vara efter en sÄn pÀrs; nÀr man Àntligen kan slÀppa den vÀrsta oron och andas ut lite. DÄ blir det lÀtt att mamman ocksÄ behöver tas om hand lite extra.
Massa kramar till er alla!
Ja precis sĂ„, du satte huvudet pĂ„ spiken. NĂ€r man vill gĂ„ in pĂ„ toa och ”fulgrĂ„ta” liksom för att man varit orolig och rĂ€dd. Kram tillbaka och tack!