Heeej!
Sorry för sent hej, det har varit lite strul på vår sida här på Loppi. Har inte kunnat gå in och blogga alls…. men nu så.
Jaha, här är det bakstuga nu. Jag håller på och testbakar och också förbereder inför invigningen på torsdag då jag ska bjuda på lite gottigt till alla som kommer.
Herreminjeee så bra det var att jag fick baka idag. Min terapi. Jag har nämligen mått lite sisådär. Det har tagit ganska så hårt på mig detta startande av Kaffestuga. Jag är ju så himla hård mot mig själv. Kräver liksom underverk och perfektion…. inget får gå fel eller så får jag så otroligt svårt att tänka om när något inte funkar eller går att ordna. Kaffemaskinen vi tagit in skulle stå på ett ställe, det gick inte att lösa rent funktionsmässigt och då var jag tvungen att tänka om. Skitsvårt för mig när jag nu hade planerat att den där kaffemaskinen ska stå på det där speciella stället. Detta är ett exempel på vad som hänt på vägen, ett exempel bara…. tänk hur många såna beslut jag fått ändra på? Sen är det så svårt när man aldrig har gjort detta, hur ska jag veta? Jag som perfektionist vill ju leverera och ge just perfektion. Men hur ska jag ens kunna leverera det när jag aldrig förr drivit ett fik? Jag har för fasen inte en aning liksom… Det är improvisation på hög nivå liksom.
Detta är så otroligt typiskt mig. Jag har i hela mitt liv haft omöjliga krav på mig själv. Allt ska vara perfekt, är det inte det så känner jag mig misslyckad. Omöjligt och sorgligt på nåt sätt…..men sån är jag och har alltid varit. Detta gör ju såklart att det blir jäkligt jobbigt med allt. Jag kan liksom inte njuta alls utan bara kräver att jag inte får glömma något. Jag vill att alla ska få en fantastisk upplevelse liksom……jag sliter ihjäl mig för att det ska bli top notch. Nu när jag sitter och planerar bakverken så går allt som ett virrvarr i hjärnan. Det ska vara perfekt, det ska vara stort, det ska smaka magiskt… ja men du hajar? Hade det bara varit bakverken det funderades så ikring så hade detta varit peace of cake. Men nu ska ju ALLT vara så. PERFEKT!
Så…..häromdagen tappade jag liksom gnistan. Tappade självförtroendet. Tänkte att vem fan tror jag att jag är som ska driva ett fik liksom? Jag är influencer och inspirerar med bakverk och livet på min blogg liksom, det är mitt jobb. Är jag ens gjord för att fixa att driva ett cafe? SÅ då blev jag ledsen, fick lite panikkänslor. Faktiskt panikångest….. hjärnan kändes som den kokade. Rädd och orolig. Vad har jag gjort? Jag är så glad att jag haft Tony vid min sida i detta. Han har varit ett så troligt stort stöd (okej ibland rycker vi ihop så det blixtrar om det, rätt typiskt också). Men det finns få människor på jorden som kan få ner mig på just jorden när jag är alldeles för mycket uppe i mitt huvud. Häromnatten kunde jag inte sova, mådde verkligen uruselt….hjärtklappning och ångest. Då gick han upp med mig och satte sig med mig i soffan och bara var lugnet själv. Till slut somnade jag med fötterna i hans famn. Vad hade jag gjort utan honom? Han är så värdefull och viktig i mitt liv. Han känner mig bättre än någon annan och vet vad jag behöver när jag mår sådär.
Förlåt, nu bara spydde jag ur mig här. Men det har varit några tuffa dagar såhär tätt inpå öppningen. Nervositeten börjar komma, mitt självförtroende sätts på prov nu. Snart är det verklighet. Den där stora drömmen om det där fiket är verkligen på väg att gå i uppfyllelse på riktigt…. Men fixar jag det? Jag med min ”räcka åt till alla” mentalitet måste verkligen försöka hålla huvudet rent och klart från hjärtat nu. Jag måste tänka business. Jag måste tänka enkelt och effektivt. Jag måste tänka… ”Ja men om just det bakverket tar slut så är det bara så”. Förstår du mina tankar här. Sånt får ju liksom inte hända i min perfekta hjärna. Aaaaaah…. jag blir galen. Då tittar både Tony och mamma på mig och säger men ”Är det slut så är det slut, då får man köpa nåt annat eller fika på det nästa gång!” Det är väl inte första fiket det härnder på”. Då får jag nästan panikkänslor….det får inte hända. Detta är bara en bråkdel av vad mina krav kan handla om….det låter säkert bisarrt i vissas öron men såhär har det varit i hela mitt liv.
Jag jobbar så hårt med mig själv just nu. Måste verkligen TAGGA NED!!! Jag MÅSTE sänka kraven på mig själv. Kaffestugan är ett gemytligt litet fik på landet. Det är inget cafe som ska stövla in i Guide Michelin liksom. Herreminjeee….när jag skriver det till dig så inser jag ju hur dumt allt är. Hur jag verkligen har totalt fel inställning. Det ska vara glädje, lättja, härligt och gemytligt. En kaffe och ett litet bakverk liksom. Sitta och njuta en stund. Har jag den inställningen så känns allt bara kul. Det är där jag ska ha mitt mindset. Jag MÅSTE TAGGA NED. Punkt.
Tack för att jag fick skriva av mig lite, du är min vän i cyber och brukar alltid komma med uppmuntrande ord när jag tappar mig själv. Tack för det!
Stor kram! ♥
Nina Nina Nina du goa fina. Skriv ur dig. Töm systemet. Ladda om och ladda nytt. Ta till dig din mammas och Tonys ord. Jag är en ständigt fikande tjej och har varit på alla möjliga fik från det enklaste till de ”flådigaste”. Jag har aldrig aldrig någonsin blivit sur över att något tagit slut eller ej varit perfekt (vad nu perfekt är). Däremot har jag blivit besviken när jag mötts av nonchalans, hängande mungipor, ointresse för mig som gäst och där känslan varit att det kvittar om jag är där eller ej. Men ett fik med ett glatt leende bakom disken, personlig konst på väggen, kärlek och omtanke i miljön, ett sånt fik kan aldrig bli en besvikelse oavsett vad som ev. tagit slut bland bakverken, oavsett var en kaffemaskin står, oavsett whatever. Tro på dig själv i det här och lita på att dina gäster kommer njuta och känna lugn och ro när dom avnjuter dina bakverk i en miljö som andas omtanke om sina gäster. Det slår precis allt. Du är som gjord för att ge den känslan. Så var snäll mot dig själv nu. Vi gäster kräver inget annat än varmt mottagande och det om något kommer du ge. Är mitt tilltäkta bakverk slut, tja, rekommendera något annat. Hänger en tavla snett, tja kanske beror på livliga gäster som vågar röra sig avslappnat. Ligger kuddarna ”fel”, tja, kanske har något halvlegat i soffan bekvämt och avslappnat. Saknas det helt plötsligt skedar i lådan, eller något annat, tja, be gäst vänta en stund o kika på väggkonsten tills det kommer fram nytt. Allt löser sig Nina. Du och din glädje och din omtanke om dina gäster kommer väga över precis alla ev. brister som bara du ser. All kärlek till dig.
Dina ord var som balsam för själen. Tack fina….tack för att du tog dig tid att uppmuntra mig. Allt är så sant…. KRAMAR och KÄRLEK! ♥
❤
Fram för kvinnor som du Anneli! Så bra skrivet! Och du Nina, det kommer gå jättebra!
❤
Jag är så långt ifrån perfektionist som det går att komma, du kan få komma och gå på kurs hos mig:) Men, jag drabbas ibland av att det BARA MÅSTE VARA PERFEKT. Annars typ dör man. Och det är ju asjobbigt, så jag förstår dig!
Men vet du, folk kommer inte bli arga eller sura om något inte är top notch, eller är slut, de kommer, precis som din mamma säger bara ta nåt annat, och mest troligt komma tillbaka igen för att testa det där som var slut:) Win win.
Och oavsett, du är ju där<3 Du räcker så gott bara med ditt stora hjärta och varma utstrålning. ALLA komma bli glada av att bara se dig, och kaffe och bakverk blir bara en bonus. Så är det. Lita på mig.)
Kram!
Åh vad jag känner med dig! Det här är din dröm och din dröm ska kännas lika härlig i verkligheten, inte perfekt.
Du ska njuta av allt det häftiga, fina, kreativa du redan åstadkommit och allt det roliga som kommer nu när du får öppna ditt alldeles egna café! Det kommer att blir lika superbra som du redan är, det räcker med att du är där så kommer du lyckas!! Vet att det är svårt att leva upp till alla de egna kraven du ställer på dig själv, men viktigt att komma ihåg att ingen annan har de kraven på dig. Det hjälper oftast att tänka tvärtom., Hur skulle du känna om du besökte din kompis som nyss öppnat sitt café? Jo, lycka, glädje och värme och ge massor av stöd. Precis det kommer du själv att få uppleva!! Släpp det perfekta, du duger precis som du är!! Alla kramar till dig!!
Åh förstår dig precis, det låter som jag. Men du får lyssna på din kloka man, vilket inte alltid är lätt när man tänker på detta viset. Min högsta dröm är också att öppna ett fik, är uppväxt på ett bageri när jag var liten. Min pappa sålde detta underbara stället när jag var 12 år, det värsta som kunde hända mig just då. Hade jag varit äldre hade jag tagit över det utan tvekan. Min storebror som var 22 år just då hade andra planer så han tackade nej. Sedan dess är detta min HÖGSTA dröm. När jag var arbetslös på halvtid för ett tag sedan så vacklade jag fram och tillbaka hur jag skulle göra, det fanns ett ställe till salu inte så långt ifrån oss, men jag vågade inte satsa, Min lillkille säjer att han vill bli konditor som morfar, får väl hoppas på detta så kanske mammsen kan får jobba på hans konditori någon gång i framtiden ; ). Ha en fin dag, är helt övertygad om att ditt fik kommer blir kanon mysigt, Kram kram <3
Förstår precis! För mig har det alltid handlat om att jag tror att mitt värde mäts i mina prestationer. Och om jag då får kritik för något eller bara blir dåligt bemött så tolkar jag det som att jag är värdelös som människa. Jag har fått hjälp i kbt-terapi i över två år för att allt detta (utlöst av både skilsmässa och helvete på jobbet) resulterade i svår oro, ångest och undvikandebeteende. Jag skulle rekommendera dig att läsa lite bra böcker om sånt här, gärna kbt-baserade. Det är så otroligt skönt att känna igen sig och inse att man inte är ensam om att känna så (och att man inte är ”knäpp”!).
Försök slappna av och tillåt dig att njuta av din supermysiga Kaffestuga! Baka, pyssla och möt dina gäster med ett leende! Det spelar ingen roll om en kaka tar slut – det betyder ju bara att många uppskattade den!
Kram och lycka till på premiären!
Klart att det är jobbigt och nervöst men jag tror att dina gäster kommer ha all förståelse och ha överseende om nåt inte skulle vara perfekt. Man kräver ju faktiskt inte det som gäst utan det är nog bara en själv som har dom kraven.
Du kommer ha världens finaste gäster och jag vet att du kommer klara detta galant:-)
Stor kram och lycka till
Se den där egenskapen som något positivt. Det är ju för att du ger allt när du gör någonting, att du brinner gör det du gör och för att det här är viktigt för dig. Jag är likadan. Numera ser jag denna egenskap som något positivt för när hag lägger ner min själ och mitt hjärta blir det så mkt roligare! Eftersom jag vet hur jag är har jag skapat förhållningsregler som gör att jag orkar och att jag mår bra av att vara en högpresterande person. Man måste begränsa sig. Man måste sålla ut vad det är som är viktigast och så lägger man krutet där och man måste i dessa perioder välja bort något annat. Kommer gå strålande oavsett detta och jag tror du kommer se tillbaka på denna sommar och vara så stolt över att du vågade och satsade. Lycka till!!!!! ❤️
Men klart att du är nervös nu inför öppningsdagen, men det kommer att gå så bra. Ni har ju gjort så fint i Kaffestugan och det tillsammans med dina goda bakverk och glada uppsyn kommer att göra succé.
Ja, du MÅSTE sänka kraven på dig själv, att leva med en sån inre stress är så jobbigt och det är ledsamt att du känner så här, för du är jäkligt driven och jag imponeras ofta över att du vågar kasta dig ut på okända saker, och du fixar event och åker land och rike runt på olika äventyr utan att tveka.. så upp med näbben och njut över allt du åstadkommer!! Jag VET att kaffestugan kommer att vara top notch och allt ätbart kommer smaka gudomligt gott. Jag önskar att vi kunde komma på premiärdagen men då vallar jag mamma i Amsterdam så vi kommer nästa helg och hälsar på. LOVA nu att försöka njuta och vara stolt över dig själv <3
Försök behandla dig själv med samma krav du skulle tycka är lämpliga för din bästa vän!
Och du, tar något slut borde det vara en komplimang. Inget gammalt fika blir ju kvar och mindre spill för miljö och plånbok.
Om du så bara bjuder på en kaffe och dig själv så blir sommaren kanon! Och som en annan storfikare jag är – många gånger har den godaste bullen varit den som bagaren tyckte var misslyckad…Stor kram och ett ännu större lycka till på öppningsdagen. Önskar jag kunde vara där.
Jag kan känna igen mig men det är pga helt andra orsaker. Enda rådet jag kan ge är att andas och bara njut nu. Du lever min dröm, så jag får leva genom dig och din fina kaffestuga,
Stor kram från en sjukpensionerad bagare
Det kommer bli så bra Niina, men jag förstår att du oroar dig – vem skulle inte göra det? Allt man gör för första gången är ju hel-vidrigt och man tror inte man kommer levande ut på andra sidan, men det gör man ju 🙂
Är inte det minsta fundersam på hur du ska klara att rodda ditt fina fik, klart det kommer vara jobbigt och kanske saknas en bulle ibland men vet du – det gör INGENTING i så fall! Detta fixar du, du är min superhjälte ❤️
Nina, fråga dig själv: Vad är det värsta som kan hända? Om svaret inte blir att en eller flera kommer att dö, så är det förmodligen lugnt.
Kan dock känna igen mig i din beskrivning. Kan bli sådan när det ska planeras och genomföras projekt. Det har blivit bättre med åren. (35 and going strong :)).
Älskade vännen!
Jag skulle ha känt preciiiiis likadant! Jag är också perfektionist och har svårt att njuta när allt inte rullar just perfekt… Inte bra alltså.. Att vara så hårda mot oss själva. Jag jobbar på det typ varje dag numera. This i fucking good enough! Jag tänker så här när jag ör på väg att trilla i dumma, hårda tankar om mig själv.. Fifaaaaaaasen vilken fantastisk kropp jag har. Som fungerar varje dag jag vaknar. Som kläckt två ungar och som kan göra så mycket saker, hahaha! Klyschigt I know men det hjälper! Kroppen är fantastisk och förtjänar den största kärleken från hjärnan typ!
Vi ses imorgon vacker! Jag finns här hela tiden och behöver du hjälp så kommer jag som en jävla blixt sörru! ❤
Ja snälla du, var snällare mot dig själv. Vi som kommer och fikar har ingen aaaaning hur du hade tänkt att det skulle vara. Vi ser det som det är och jag är hur säker som helst på att alla kommer att stormtrivas!! Det kommer säkert vara stressigt, rörigt och hända olika saker men det spelar ingen roll, det är LIVET och det vet vi alla. Lycka till nu, spark, spark och så ses vi i sommar!!!
Ja det där med att tagga ned är ju lättare sagt än gjort, men det är så tryggt med en sådan man du har vid din sida jag har en man som är trygg med och kan lugna mej massor. Så himla skönt, jag måste ju komma förbi kaffestugan och ta en kopp te någon gång och kanske småprata lite om det där med att tagga ner, småkakor och annat livsviktigt.
Om något skulle ta slut så ska du se det som en vinst istället, tänk om du vid dagens slut sålt slut allt du bakat till den dagen, det betyder ju att du haft en fantastisk dag med massa kunder! Och är det man vill ha slut så är det slut och man tar ngt annat precis som dina omkring sig säger! Detta kommer bli helt fantastiskt är jag helt övertygad om! Kramar i massor