Godmorgon!
Jag har varit vaken sen 5, så man kan säga att det blev sovmorgon idag. Så skönt. Jag var vaken lite längre igår så kanske börjar kroppen känna av att det är vår på ingång?
Jag planerar att gå upp och baka lite morotsbullar till frukost, ska bli gott och mumsigt till vår långfrukost vi brukar ha. Dock så bestämde vi att vi skulle ta en entimmas morgonpromenad idag så vi får se hur lång frulle det blir? Sen lovade jag visst hemmaträning också….piiiuh! Men ska den där pizzan från igår få sota lär jag hålla vad jag lovat.
Låg och höll på min gubbe här på morgonen då jag hörde på honom att han drömde mardrömmar. Kollade ned på våra armar och kom att tänka på hur vi ser ut. Att alla dessa tatueringar liksom har en historia direkt ryckta ur våra liv. Hur tatueringar under en period blev vår hobby, men att tiderna förändras och att de idag är mer en dagbok än en hobby. Jag kommer aldrig ångra några tatueringar…det är inte min grej, dock så vet jag inte om jag kommer göra fler? Har fått inflammation av en och får för mig att jag inte ska göra mer. Men jag har en som gnager mig fortfarande….och det är Milos namn då jag har Thedde och Elliots.
I alla fall…. Jag minns varenda en. Så tydligt. Vilket skede i livet vi var i och var vi bodde. Hur vi mådde. Var vi just då var i för planer osv. Blev faktiskt rörd. På något sätt flätar dessa bilder oss samman på något sätt. De kommer alltid påminna om Tony, och om barnen, om vårt liv tillsammans.
Jag minns Tonys blommor där på armen. När han kom hem och visade att han tatuerat in ett T och ett E i EM av blommorna. De stod för stora barnens namn. Åh mitt hjärta slog frivolter för de var en sån fin gest. ❤️ Den suddigaste saken på baksidan av hans arm har jag gjort, alltså tatuerat den på hans arm. Han älskar den säger han… Jag har gjort några på hans kropp galet nog.
Jag minns mikrofonen han gjorde. Det var under den tiden han sjöng i ett tyskt band. Hur han modigt åkte ned till Tyskland med ett band han aldrig träffat och spelade in en musikvideo och hade konsert på en musikfestival. Så modigt. Milo var 8 veckor minns jag. Efter det slutade han, han orkade inte vara ifrån Milo. ❤️
Min fågel jag gjorde, den kom till när jag mådde riktigt pissigt. Just innan jag började gå i terapi och äta järntabletter för mitt extremt dåliga järnvärde minns jag. Den skulle ge mig hopp om att jag inte alltid skull må så dåligt. Å pinuppan då….det var en bra period i livet. Hon fick representera styrka och självkänsla. De 26 stjärnorna på baksidan av underarmen gjorde jag när Milo bara var några veckor gammal, de repriserade lycka. ❤️
Det finns fler tatueringar och minnen och idag värnar jag om dem. Som om en dagbok ifrån våra liv markerats på våra kroppar. Idag tänker man inte på att man har dem. De blir mer en del av ens hud. Men just nu här på morgonen blev jag riktigt rörd över dessa avbilder. ❤️
Nu ska jag upp och baka hörni. Vi hörs senare. Önskar dig en fantastisk lördag. Ska ni kolla mello ikväll? Det ska vi, kanske får jag öppna min flaska bubbel ikväll?
Kram Nina
