Honeymoon

Tack för att ni är så kloka och peppar mig när jag får mina sorgetankar. Verkligen, ni är goa ni.

Idag dök det upp ett minne på FB, du vet sånt som dyker upp och påminner en om vad man gjorde för ex antal år sedan. För 9 år sedan la jag upp dessa bilder (även om det är drygt 10 år sedan vi gifte oss.) Åh jag blev så varm i hjärtat då det handlade om vår bröllopsresa. ❤️ Ett så fint minne….

Alldeles nya blanka ringar på fingret på vår bröllopsresa.

Jag tror att det var här vi bodde.

Fifarao så härligt vi hade det alltså! ❤️ Nåväl, efter ett par dagar i alla fall. De första 2 dagarna grät jag typ bara. Tony tittade olyckligt på mig och frågade.

”Har du ångrat dig? Ja att vi gifte oss?” 

Tussen, såklart jag inte hade. Men jag gick ju in i någon form av bröllopsvägg dagarna efter vårt bröllop. Det hade varit 24/7 planering på detta bröllop från samma dag som Tony firade. Man andas ju bröllop med hela sitt väsen. ALLT är ju bröllop liksom. Sen säger det POFF. Telefonen slutar ringa, förväntningarna lägger sig och ens livs största dag hör till historien. Jag hade svårt att hantera det, därav en del tårar och sorg de första dagarna på bröllopsresan. Tack och lov så gick det över och vi kunde njuta med hull o hår. ❤️

Men herre så unga vi såg ut? Haha….vad hände liksom?

Ja herreminjeee så mys det var. Tänk, då fanns inte Milo än. Vi planerade att börja försöka efter bröllopet. Det gick ju som det gick med det. HÄR kan du läsa hela vår historia innan Milo till slut kom till oss.

Nu ska jag fortsätta äta, det blev en sen middag här hemma. Hoppas du haft en fin måndag min vän. Tack till dig som läser och ett extra tack till dig som kommenterar, älskar när ni lämnar avtryck här hos mig.

Stor kram! ❤️