Godmorgon bloggisar!
Usch, jag känner mig så himla stressad i kroppen hörni. Dygnets timmar räcker inte till just nu, dessutom är det så jobbigt att jag vaknar så tidigt och somnar så himla tidigt. Kvällarna liksom försvinner på nåt sätt, och även om jag vaknar kl 02.30 typ så är det inte helt naturligt att gå upp och sätta igång dagen den tiden heller. Man ligger gärna kvar i sängen tills det blir mer humant att kliva upp liksom.
Ett instagramkonto jag följer som jag fick lite inspiration ifrån. Såhär vill jag också smycka ute. Silvrigt, vitt och med grankvistar. Så himla fint.
Men jag gissar att jag får ta allt i sin egen takt. Av någon konstig anledning blir jag lite tafatt när jag har PMS. Handlingsförlamad liksom, inte jättebra när man har mycket att göra kan jag säga. Blir liksom inte mindre stressad av det. Well well, så är det.
Saknar vår kisse också….vissa dagar går bra, andra mindre bra. Vissa dagar känner jag mig starkare och mer accepterande, andra inte alls. Som idag, just nu när jag är låg och stressad i kroppen skulle jag kunna ge vad som helst för att få snosa in i hans päls. Usch, nu kommer tårarna. Min lilla fina kisse vad jag saknar dig här hemma. Så ofantligt mycket. ❤️ Du fattas här med oss.
Milo sa ”Mamma, det här är min första födelsedag utan Toxy”. Då ville jag bara gråta. För han har alltid funnits för Milo. Alltid. Men inte nu….. Det verkar som detta med sorg efter ett husdjur går väldigt mycket upp och ned. Sorgen är där hela tiden men den är jättestark emellanåt och lite mindre andra.
Nä, nu ska vi åka till skolan. Vi hörs sen!
Kram Nina ❤️
❤️