Kärleksförklaring

Men HUUUUUUUUUUR härligt var det inte att klicka sig in här idag då? Va? Först och främst har jag fått så mycket härlig boost ifrån er, TACK! ❤️ Sen är det kul att se vilka bloggar ni läser, vad ni jobbar med och var ni bor. Känner mig alltid lite närmare er då! ❤️ Fortsätt gärna att fylla på i det förra inlägget, jag fortsätter att läsa. 🙂

Med rädsla för att låta sådär jäkla hurtigt härlig och fejk så måste jag ändå säga att idag var det verkligen en jättehärlig dag! Hela helgen har varit perfekt. Ingen PMS, lätt i själen, ute på långa promenader, massor med kramas med min man, kärleksfulla ord, god mat, mys och harmoni. Ibland får vi till det. Ibland blir det bra även om planerna grusas (blev ingen bio), jag tror att Milo är mer än nöjd med hur det blev idag. Storebror Thedde tog med honom på fotboll och bad i badhuset efter bowlingkalaset. Överlycklig 7 åring!

 
Varm choklad, ja det var väl 147 år sen! 😉

Efter att vi lämnade Milo på kalas for vi iväg för att fika på tu man hand. Glädjande nog såg Thedde oss och hakade på oss för en fika. Så mysigt att få sitta med honom och småprata om framtid. Han letar lägenhet lite smått och planerar sin framtid för fullt. Jag, som levde som en 40 årig nucka i hans ålder med pojkvän sen 6 år tillbaka står med pompomsen och hejar för fullt.

”RES” ”NJUT” ”ÅK PÅ ÄVENTYR” 

Ja alltså, jag själv gjorde inget av det där. Jag gick miste om allt…ångrar jag det? Ja lite faktiskt! Önskar jag hade fått vara ung lite mer. Åkt utomlands. Gjort äventyr. Tagit dykcert. Bott i kollektiv. Ja men du hajar. Men det var väl inte meningen så. Jag skulle inte göra allt det där för det var tänkt annorlunda för mig.

Sushi-mys med min fina man! ❤️

När Milo varit på kalas snodde Thedde honom. De skulle ha ”brors-häng”. Kolla fotbollsturnering, bada och käka glass. Vi fick ännu mer egentid. Lyxigt värre. Den tiden förvaltade vi med en sen lunch på sushihaket. Vi satt och kollade våra instagramflöden och gamla bilder på barnen. Åkte flera år tillbaka. Vi började också planera vår 10 åriga bröllopsdag i augusti. Så mysigt. Hålla på varandra. Prata klart. Skratta ihop. Stryka honom över skägget. Hålla om hans rygg. Älska honom. Visa att mitt hjärta tillhör honom….fast det gått 13 år. Vi hade ett fint snack i torsdags. Mina downperioder tär på mig – jag känner mig otillräcklig och dålig. Tappar tron på att jag borde vara älskad. Flyr in i mig själv. Släpper inte in nån. Jag öppnade hjärtat och visade mig sårbar, rädd för att skada vår fina relation genom att bli stängd. Han förstod – allt. Han kände mig visst bättre än jag själv. Älskar honom så djupt för det! ❤️ Vi har klarat så mycket tillsammans. Han är min pelare. Stabil. Stark. Trygg. Låter mig aldrig fly bort, han bara finns där. Förutsättningslöst.

Oj, vad djup jag blev. Ulrik Munters skiva spelas i bakgrunden. Lätt att släppa på känslor då. Sorry….svävade iväg. Men jag tror på en relation där allt finns. Är det för mediokert kanske passionen saknas. Är det för högt och lågt kanske harmonin saknas. Lagom av allt borde vara bäst?! Sen tror jag på ordets kraft. Berätta för varandra vad man känner, hur man mår, var man står. Släppa in varandra i varandras liv – hur det är känns och ser ut. Oj vad det hjälpt oss många gånger i vår relation. När man får förståelse för den andra försvinner frågetecknen och det blir mycket lättare att leva tillsammans. ❤️

 
Nog om det! 🙂 (Utsvävningarnas afton ikväll tror jag.) Efter vår lunch drog vi iväg på en långpromenad. Härligt att avsluta en härlig dag med det. Nu ska vi avsluta den här söndagen med mys. Tony åker bort med jobbet i veckan så vi ska förvalta det väl. Stora barnen ska vara hos mig i veckan så Milo o jag inte känner oss ensamma. Thedde är ju en vuxen karl så han får vara överhuvudet. 😉

Ha en mysig söndagkväll! Tack för Du läser hos mig! ❤️