När man börjar gråta till eftertexteterna av ”Jul med Ernst”….
….ja då får man väl kallas lite överdrivet känslig va? Såg inte programmet i Torsdags men nu här i sängvärmen har jag äntligen sett det. När Ernst satt där ute i lilla inglasade gårdshuset och önskade God Jul så började tårarna trilla. Han sa det så fint på nåt sätt. Att man skulle vara rädd om varandra och komma samman. Att året som gått varit fyllt av ilska, kyla och hemskheter. Då kan det kännas än mer viktigt.
Nu utgår jag bara ifrån mig själv. Och nu kommer jag bara skriva rakt ifrån hjärtat. Jag kände att jag behövde stanna till. Vara lite eftertänksam och fundera lite….
Först och främst har natten varit, well…hur ska jag säga….inte en av de bästa. Milo köpte igår, för egna pengar, 2 nya gubbar till sitt X-Box spel. Eftersom man sedan blev tvungen att ladda hem något speciellt (fråga mig inte – är helt talanglös när det kommer till det tekniska kring sånt) så hann Milo somna innan det var klart. Kl 1 inatt vaknade han och ville spela. Det blev ju ett FETT nej på det. Kl 5 lyckades jag till slut få honom att somna om. Nog för att han är envis, men jag är tammefasen än mer envis och gav mig inte!
”Du får spela efter att du somnat om, somnar du inte om får du inte spela” sa jag.
”Inte på hela dagen” frågade Milo.
”Inte på hela dagen” svarade jag.
Alltså, här fick jag stålsätta mig som h-et! Jag var dödstrött, tokförkyld, hostar så jag kissar i brallan liksom….och så vill ungen spela X-Box mitt i natten. NÄMEN du hör ju själv? Det viktiga var att jag vann kampen. Kommer det att inträffa någon mer gång så kommer den lille fisen veta att morsan lajjar man inte med. Det är bara till att somna om för hon ger sig inte….
Tack och lov så lyckades jag sova räv lite mellan varven när han försökte somna om. Tony har också vaknat mellan varven men ni vet ju att han har en bättre förmåga att sova än vad jag har. MORR (S Å jäkla avis på den förmågan). Nä, men så helt vaken har jag inte varit. Dock skulle jag ljuga om jag sa att jag var pigg. 🙂
Mer då?
Jo, jag kom på en sak. Jag kom på att jag i flera år, helst efter jag fick barn…. Alltid känt mig lite. Hur fasen ska jag förklara det här så ni förstår? Jo men som att man inte lyckats ”Jula” till det tillräckligt. Jag har varje år drabbats av en känsla av att jag inte julpyntat tillräckligt, eller inte tillräckligt fint. Att jag inte lyssnat tillräckligt på julmusik. Inte bakat rätt saker, eller tillräckligt juliga saker. Att jag inte haft ett endaste Julmingel hemma fast jag älskar sånt. Att jag inte tänt ljuset på farstutrappan tillräckligt. Att jag inte hunnit glöggmys med mina stora barn, eller strosat i gamla stan som jag lovade en av dom. Att jag inte pysslat nog. Att jag inte har tillräckligt städat. Att jag inte ätit tillräckligt med julbord.
Ja men du fattar va? En sån sjuk prestationsångest! Varje år swischar december förbi och allt man planerar och skulle vilja hinna göra går i stöpet. I fredags – när rösten försvann och jag stod i morgonrocken på köksgolvet med rinnande ögon så tittade jag på Tony och ba:
”Jag är så inihelvetes stressad – för jag har inte hunnit med nånting!!!!!!”
Min prestationsångest har gjort, nu när jag tänker efter, att jag varje år suttit där och känt att jag inte hunnit med nånting. Fast jag gjort och hunnit massor kanske. Men det har inte känts så. Oftast har jag halvt jobbat ihjäl mig med tillverkning dessutom och suttit där med en gråtklump i halsen och känt mig som ett urskitet päron på julafton.
Men nu inser jag att allt alltid handlat om prestationsångest. Antagligen för att jag älskar julen så mycket. Min kärlek till julen har gjort att jag typ velat för mycket. Haft för höga förväntningar. Visualiserat en ”freaki’n” Disneyjul som inte ens finns.
Bara att Milo blev sjuk, sen att jag blev det….ja bara det gör ju att saker inte blir som man tänkt sig. Det skiter sig helt enkelt! Tony tittade på mig när jag stod där med håret på skaft och förtvivlat berättade att jag var stressad:
”Nina, lägg ner! Skit i allt! Julen kommer ändå och det kommer bli skitbra ändå. Du hinner och orkar det du klarar av – resten skiter vi i. Du måste sätta en gräns”.
Det här stannade kvar hos mig lite. Vad ska jag göra liksom? Jag kan inte backa bandet. Dagarna har gått. Sen undrar jag vad som är viktigt? Är det att ha ljuset tänt på trappan eller att få vara med dom jag älskar? När jag skriver det till dig inser jag ju hur dumt allting är. Hur banala saker jag stressar över. Hur lite allt sånt egentligen betyder! Jag kan ju älska julen ändå! Ernst hade så rätt! Nu förstår jag varför jag började gråta.
Det viktiga är att komma samman! ❤️
Tack Ernst, jag ska släppa min prestationsångest här och nu. Jag ska låta min själ och mitt hjärta älska julen utan några som helst krav på mig själv eller hur det ”borde” eller ”ska” vara. Det där är ändå bara mina egna påhittade saker. Mina egna krav på mig själv. Ingen förväntar sig något av mig, det är det bara jag som gör.
Tack för att jag får skriva av mig till dig bloggvän, tack för att du orkar läsa, tack för att jag får chansen att inse saker här i vårt forum. Viktiga saker som kanske gör mig till en lugnare och mer harmonisk människa! ❤️
Kärlek // Nina❤️
Åh dessa fighter man måste ta med barnen! Imponerad av att du orkade ta en sådan fight mitt i natten! Inte säker på att jag hade orkat det! Ja du, julen kommer ju ändå och svisch så är den över. Är nog bra som du säger att försöka njuta av tid med familj och vänner. Strunta i det man inte hann och njuta av det man fick till! Hoppas du får en skön julhel!
Åh precis sådär känner jag med och det är inte bara julen!! Sommar och semester är en riktig utmaning! Allt ska vara perfekt och vädret är liiiite svårt att påverka tycker jag! Nej fy för prestations ångest och höga krav på sig själv!
Alla bara tror att alla andra har det så underbart med tindrande barnaögon, härlig gemenskap och att allt är hemlagat, fridfullt och julemysigt. Så är det inte Niiinis. Problemet är att folk inte är ärliga, de flesta går omkring och håller upp fasader för att skydda både sig själva och andra. Speciellt farligt tycker jag det är i bloggvärlden. Att dagligen läsa bloggar om hur härligt, juligt, mysigt, alla har det får oss läsare i slutändan att må dåligt.
Livet är både svart och vitt, precis som du så ärligt skriver i din blogg. Jag har slutat läsa de flesta bloggar jag tidigare följde, just därför att de hette ”feelgoodbloggar” men fick mig att själv må dåligt.
Jag vågar nästan påstå att du är en av de få i bloggvärlden, av de jag har läst i alla fall som är ärlig och skriver som det är utan att försöka försköna något.
Du är en super bloggare, den bästa mamman och du gör allt och mer därtill för alla i din omgivning och bjuder på dig själv och bjuder in oss bloggare i ditt liv. Var snäll mot dig själv och fortsätt vara den fina människa som du är.
Kram , Helena
Jag håller med! 😀 Älskar ärligheten och att det faktiskt är på riktigt här inne 🙂
Åh, precis så där kan jag också känna, men försöker säga till mig själv att inte göra det, mina barn är stora nu, 16 och 20 år, och de är nöjda bara de får sin chokladkalender och något paket i paketkalendern och så en gran, (som jag nästan har färdigklädd på vinden haha) så det är ju jag själv som är boven till dessa känslor. Allt prat om att man ska vara tacksam för det man har och gör stämmer så bra, men inte alltid så lätt att känna, men så viktigt att jobba på. Läser din blogg dagligen och är så glad att du verkar skriva så som du verkligen känner och har det och inte försöker försköna på något sätt, du verkar så ärlig, fortsätt så och en riktigt God Jul önskar jag dig och din fina familj! Kram Annica
Amen på det! God jul till dig och din familj.
Åh Nina! Precis så känner jag. Jag hinner aldrig ”jula” tillräckligt.
Du är fantastisk och jag önskar dig fin gemenskap med dina nära under julhelgen!
Kram!
Tur jag inte va ensam om att sitta o gråta till slutet av Ernst 😉 min sambo tittade på mig o sa – kan man på riktigt bli sådär ledsen av att det va sista avsnittet av Ernst 😀 det kan man väl iofs bli, då det är ett underbart program men nu va det ju det han sa som gjorde att tårarna trillade…
Huvudet på spiken. 😉
I år ska jag njuta av julen. Med eller utan femton sillar! 😛
Skickar en STOR julkram!!! Och som din man säger, det blir jul ändå <3
Så sant som det är sagt (skrivet). Det viktigaste är att man samlas umgås och har trevligt.. Att man tar sig tiden att finnas för en annan. Kram kram
Kanske är det så att vi som gillar julen…nästan gillar den lite för mycket och därav prestationskraven? Jag grät hela fm idag av ngn anledning, trots att jag håller på och grejar inför julen, som jag gillar. Hm, insåg att ’Att göra listan’ stressade mig så nu blev det tex en bortrationaliserad julgran, det blev en stor glasskål full av vackra ’pommlor’/kulor istället.
Du är hur go som helst Nina, heja dig. Och tänk när du tittar tillbaka på året som gått så har du ju träffat Ernst ’på riktigt’=) Oavsett julskrud eller ej!
GOD JUL till dig och din familj, kram Helene
Spela 01.00, ha ha, värre än mina pojkar, för mkt spela och på tok för galna tider ibland, speciellt om det inköpts nån ny gubbe eller nåt. Känner oxå stress med julen men mest av allt vill jag bara njuta och ska försöka tagga ner… God jul på dig och din familj!
Minns själv när jag fick låna hem en kompis SEGA-tvspel , och OJ va sjuk jag var dagen efter (host host). Ville prompt vara hemma från skolan och få spela hela dagen, och till min lycka så fick jag det (gulligt av päronen att köpa min fejkhosta). Halleluja, vilken dag det var! Blåsor i tummarna, men det var det värt!
Förstår precis gällande ”julandet”. Men försöker heeela tiden bara tänka på att barnen ju får de dom vill ha = godiskalender, julskinka som vi gnager på under hela december, lussekatter som jag bakar titt som tätt, lite tomtar, en jävla massa ljus och så granen förstås. Alltså, DET är det som har blivit jul för barnen. Det är det dom pratar om, så för dem är julen komplett nu. Vill och orkar jag göra sju olika sorters knäck, så gör jag det. Eller testa en ny saffranskaka. För barnen är det bara extra grädde på moset om vi gör något nytt – men, det är inte det som de börjar prata om i november 🙂 //Kram.