Hej igen alla!
Det är FINFREDAG och jag har ansträngt mig lite extra, har t.o.m satt upp håret med en liten tofs.
Hörrni!? Jag vill bolla en sak med er? På tisdag ska jag vara med i P4, radio Sthlm. Det är direktsändning så jag kommer kunna lyssna på det själv i efterhand. Ämnet är hypokondri och jag skulle så gärna vilja ta upp en grej där. Men, jag är rädd att jag kommer bli Sveriges hela tråkmutta och jag ÄR inte det så det skulle vara fel bild av mig. Eller är jag feg då?
Låt mig få förklara!
Jo, jag tittade på Christin Meltzer och Carina Bergs program Berg & Meltzers show på Oscar. Älskade verkligen programmet fullständigt. I ärlighetens namn så är både Christine och Carina mina favvisar i TV överhuvudtaget. Älskar deras humor och deras sätt att bjuda på sig själva! Precis min humor från början till slut. Det avsnittet jag såg var David Hellenius med och han fick bl a berätta om sin hypokondri. Jag kände igen allt och kände också en samhörighet med en person som utåt sett ser ut att må finemang, har utstrålning, härlig humor och glädje men inombords är det KAOS!
Det som jag reagerade på i efterhand var att de skulle få David att känna sig trygg och tillfreds inför intervjun. För att få det så hade de bl a tagit dit en läkare (vet inte om det var en riktig) som höll honom i handen. När jag just sett det reagerade jag inte utan efter när jag började tänka på vad som egentligen hände där…..
Alltså, fan…måste återigen ursäkta mig med att jag inte är en tråkmutta så. Men allvarligt? Skulle man gjort likadant med en schizofren person, ja eftersom ju schizofreni också är en psykisk åkomma. Skulle man ha ställt upp 12 personer bakom och undrat vem av personerna bakom han/hon idag var? Eller en manodepressiv skulle haft en manisk och en deprimerad person bakom sig. Skulle det varit lika skoj? Nu får Christine och Carinas program stå i skottlinjen för hela tankegången kring att det skrattad åt hypokondri men det var ett så klockrent exempel!
Är det ok att skämta så om en persons psykiska åkomma? Alltså David går det nog att skämta med en hel del, mig med….men jag pratar egentligen inte om oss. Jag generaliserar nu, jag pratar om alla som lider av det. Det sägs att över 100.000 människor lider av hypokondri/hälsoångest. Då har vi inte pratat om mörkertalet. Hur många vet inte ännu att de inte lider av det? Som bara är rädd för sjukdomar men inte insett att de egentligen lider av en psykisk åkomma? 300.000, 1 miljon? Det vet man inte?
Men så länge det skämtas om det så kommer det fortsätta vara mörkertal. Man kommer inte våga se sin psykiska åkomma för vad den är! Man kommer fortsätta skratta bort det och leva ett liv som är kantat av svår ångest och oro.
Det var som den reaktionen jag fick när jag var med i Metro. Det kan du läsa om här. Ska vi 2015 behöva upplysa folk? Varför är psykiska åkommor så förbannat nedtystade i Sverige? Vad är vi rädda för? Vad? Det är sjukt mycket människor som lider i tysthet pga detta. Hur många skäms inte att prata om att man dagligen googlat på sjukdomar och att ens vakna tid går åt att vara rädd för att bli sjuk? När man möts av skratt, bortviftande och anklagelser är det inte konstigt att man håller sin käft.
Ska lilla jag bli Sveriges hypokondriker och gå i spetsen för oss som lidit/lider av det? Är det så? Det känns som jag är den enda personen att reagera. Det är därför jag vacklar! Tänker jag klart!? Tar jag illa upp för att jag själv är hypokondrisk? Förstår du?
Kan du vara mitt bollplank här?!
Ps: Jag älskar Cristine & Carina. Det kommer jag aldrig sluta med……
——————————-
Uppdaterat!
Ni har nog rätt, jag är nog lättkränkt! Ska läsa vidare vad ni skriver sen. Bra med ett bollplank!
touretts syndrom har det skämtats friskt om i många år kanske inte alltid så skoj men det bjuder ja på!
♥
Kanske det är en bra början att lyfta ett ämne på genom humor? Jag personligen tycker man kan skämta om det mesta, men inte pedofiler utan att bli kränkt. Om det leder till att man öppnar upp om laddade ämnen ,kanske många mår bättre genom det?Med det sagt menar jag inte att hypokondri ska viftas bort som något lättvindigt,det verkar ju påverka mångas vardag. Men i Metro var det väl bara en negativ kommentar,det får man kanske räkna med. Ha en fin finfredag fina du .Kram
Sant sant, en kommentar men tyvärr en som jag tog åt mig av. Synd att man alltid minns dom…. 🙁 Blev nog mest irriterad över att han kändes så JÄKLA oupplyst men ändå tänkte och tyckte och anklagade.
Well well…. tack för din input! ♥
Trevlig kväll! Kram
Så klart du kan ta upp det! Tycker det var en intressant synvinkel. Lycka till!
♥ TACK!
Men du har väl inga problem att skoja om dina sjukdomar o nojjor som du har? Om man inte kan skratta åt eländet så är det ju illa o det lättade bara upp stämningen för David tror jag, han hade nog inte gått med på något som skulle vara kränkande. På tal om kränkande så undrar jag ofta vad din familj, man och barn tycker om när du lämnar ut dig själv o dem titt som tätt? Take care – diagnos Aspbergers här 🙂
Lämnar ut var ett annorlunda sätt att se det på. Jag är 43 år, har en man och tre barn som jag känner bäst av alla. Inget här skrivs som skulle kunna kränka…. Ett beslut som jag och min man och de stora barnen tagit tillsammans. Milo kommer älska min blogg när han blir större, det är jag säker på.
Kram
Tror att man blir mer känslig om man lider själv av något, jag är lätt överviktig och jag tycker inte om Beijer Byggs reklam med sumobrottarna, tycker inte den är rolig men gissar att det beror på min syn på min vikt. Håller med om att skoja om saker gör att det lyfts fram på ett lättare sätt, dessutom tror jag alla överlag i samhället blir lättare kränkta idag än mot förr i tiden 🙂
Kram
Fast den reklamen tycker inte jag heller om, tycker den känns långsökt och konstig på nåt sätt!
Sant, vi är nog känsligare när man själv är drabbad!
KRAM
Hej fina Nina!
Till och börja med så vill jag hylla dig för att du synliggör psykisk ohälsa. För bara att lyfta ämnet gör att kunskapen ökar och att förhoppningsvis fördommarna minskar.
Det är bara en liten sak som jag reflekterade över i det här inlägget och i det förra som du skrev om manodeprisivitet och scizofreni.
Det som kan vara bra att tänka på när man beskriver ohälsa är att man inte ÄR tex scizofren eller någon annan psykisk sjukdom. Utan man har en sjukdom, ex man har diabetes, har hypokondri, har annorexi, har hjärtfel, har dyslexi osv…….. man är aldrig sin sjukdomsdiagnos.
Sen brukar numera manodeprisivitet betecknas bipolär sjukdom.
Det var bara något som jag också tror att många i allmänhet tänker när man pratar om personer som lider av ohälsa och de är en kunskap som jag hoppas ändras.
Att ingen är sin diagnos utan man har en diagnos.
För att återkoppla till ditt inlägg så reagerade jag på exakt samma sätt som du när de hade med hålla handen doktorn till David. Så återigen det du gör när du lyfter ämnet så ökar kunskapen och kanske sånna ”skämt” tänks igenom en extra gång.
Sen vill jag avsluta med att tacka för din härliga blogg som faktiskt är en av mina tröstelinor varje dag i mitt liv. Du får mig att le för det mesta, ibland gråter jag och många gånger gapskrattar jag, men framförallt ger du mig hopp i livet. TUSEN TACK för det
Önskar dig en härlig helg
Förlåt, är inte tillräckligt upplyst själv heller mer än när det kommer till mitt eget psyke och ohälsan där. Ska tänka på det i fortsättningen.
Tack för att du läser och och för att jag får dig att känna alla dom där sakerna!
TACK! ❤️
Håller nog med Ann här att man tänker på det om man ”dras” med det. Missförstå mig inte men jag tänkte inte ett dugg på de så utan tänkte att det var bra att de skämtade om det. Sedan måste man ju se utifrån var i sina besvär gästerna/medmänniskorna är.
Tror och hoppas att de går igenom om vad de ska prata med sina gäster och att de då säger stop om det inte passar att prata om det.
Härligt med finfredag och älskar att du svarar på kommentarerna då är det roligt att skriva 🙂
Ja, jag förstår. Så är det nog, är man inte drabbad så kanske man inte ens tänker på det. Antar att jag som själv haft och har det kände att det liksom skämtades omm hypokondriker överlag….. men det är nog just för att jag säkerligen är mer lättkränkt.Dock så är det nog så att jag är lite less på skämtandet om det…. så är det nog. Lättkränkt eller ej liksom.
Kram
Älskar också Berg och Meltzer och delar av deras nya program. Tycker att det kan bli lite väl flamsigt och David kändes inte helt bekväm med att sitta där och hålla handen. Men det är ju hur jag upplevde det och jag kan till viss del hålla med dig men det beror nog på att jag med oroar mig och är rädd för mycket.
Försökte kommentera igår när jag var på väg till Ullared men det verkar inte som att det funkar från mobilen.
Ha en härlig finfredag!
Ja men då VAAAR det inte bara jag som uppfattade det som att David inte tyckte att det var bekvämt. Skönt, jag har svårt att se på det på ett klart sätt då jag själv skulle kunnat sitta där och garva åt det hela.
Hoppas Ullared var toppen!
KRAM
Du har ju bloggat om din hypokondri och varit med i Efter tio, du kan lugnt fortsätta, det är väl bra att någon som vet vad det innebär talar om problemet. Håller med om att skoja om olika åkommor eller lyten är inte OK särskilt inte om någon person med problemet är närvarande och inte godkänt det. En del människor klarar ju av att sätta humor på sig själv, alla klarar inte det. Du har däremot så mycket självinsikt så du pallar nog lite skoj om hypokondrin.
DU är klok du Irene och känner ju mig lite på riktigt också. Ja du vet ju att jag kan driva med mig själv, men det är också då det känns mer ok på nåt sätt. 🙂
KRAM
Jag såg också det avsnittet och jag som inte själv lider av hypokondri tog också väldigt illa upp av läkaren. Det var otroligt okänsligt gjort av dem, gillar dom dock i övrigt! 😉
Ville bara tipsa om http://www.familjeliv.se/blogg/domkallarmighannes , där hon ofta skriver om psykisk ohälsa – toppen att det lyfts och får ta mer plats! Så att även en annan som inte är så insatt får en chans att lära sig. 🙂