Pojken som försvann!

Hej på er!

Snabbt inne för att berätta att den här eftermiddagen ju inte alls blev som man tänkt sig.

 
Jag och Elliot käkade lunch tillsammans när han läste på Facebook att en liten treårig pojke försvunnit ifrån sin utflykt med förskolan. Vi fick signalement och allt via Facebook. Snabbt for jag hemåt samtidigt som Tony ringer från jobbet att vi tillsammans ska åka ut och leta efter honom.

Jag åker hem och byter om. Kör ut Milo till min pappa, tar med mig mamma och så far vi ut.

 
Förutom bra kläder hade vi med oss denna utrustning. En visselpipa och en ficklampa. Hjärtat slog fort. Jag var så himla orolig för den lilla pojken! Inte nog med att han försvunnit, det finns en björn i området också. Jag hade aldrig förmått mig att åka hem till stugvärmen och veta att den lilla pojken är ensam någonstans i skogen. Fifan så hemskt för alla de inblandade.

Väl i bilen kollar jag hela tiden uppdateringarna på Facebook för att se om något nytt skrivits om pojken.

 
Ååååååååh! Ni vet när glädjen och lättnaden bara sprider sig i bröstet. Så fantastiskt härligt!

 
  

Vi åkte förbi och såg pådraget, dock var det en härlig känsla när vi visste att han var välbehållen. En man på fyrhjuling hade hittat honom. Älskade lilla knatt! ❤️

Nu är jag hos min egna lilla knatt och kramar på honom. Åh herreminjee som de föräldrar som fått tillbaka sin lilla knatt ska vara lyckliga! ❤️❤️❤️ Tack alla högre makter för att han är i tryggheten igen!