Ja men hej!
Jag sitter i soffan och äter godis faktiskt. Riktigt gott direkt efter maten. Vi laddar för IDOL här hela familjen såklart. Fredagsnöjet liksom. Jag har skjutsat Thedde på fest, satt just och tänkte på hur fort tiden gått. Han var lika liten som Milo för inte alls så längesen. Han var alltid så go och social, ville gärna umgås så mycket han bara kunde, satt alltid där vi satt. Nu ser jag honom knappt, han kommer och går här hemma och hos sin pappa.
Blir lite sorglig i hjärtat av det. Jag saknar honom så mycket, är lite ledsen ibland för att tiden går så fort och för att han bara plötsligt var vuxen. Allt är ju som det ska men han är min äldsta och jag har aldrig gått igenom detta som händer nu. Den här perioden där han bryter sig loss för att bli vuxen och leva sitt egna liv. Det är riktigt tufft faktiskt. Hela min kropp skriker ”STANNNAAAA HOS MAMMMAAAA” men logiken i mig vet att det är såhär det måste bli nu. Men jag vill inte, jag stretar på nåt konstigt sätt. Svårt att acceptera det liksom.
Det sjuka är att jag själv flyttade hemifrån som 16 åring! Herreminjeee, mamma måste varit ”heartbroken”. Men man trodde ju att man var vuxen, klarade sig själv och aldrig mer behövde sina föräldrar. Någonstans på vägen inser man ju att så är det inte, man återvänder sen. Man vill hänga med sin mamma och pappa igen. Men det var några år där när polare, fest och eget liv var allt som var viktigt.
Jag skulle på riktigt vilja skriva en bok om den här perioden av ens barns liv. Överallt kan man läsa om graviditenes alla faser, allt om förlossning, allt om småbebisar, trotsålder och anknytningar. Olika faser i barnets ålder från noll till tonåren. Ingenstans kan man hitta läsning om hur man som mamma klarar av sitt barns fribrytningsfas. Ingenstans. Å jag kan med facit i hand säga att det varit den ABSOLUT svåraste perioden som mamma. Jag hade behövt massor med fakta och kanske förberedelser för att vara beredd. PANG sa det. SÅ fort gick det. Det finns lite böcker om perioden när de redan flyttat. Hittade lite när jag googlade. Här finns en bok som heter Äntligen Fri? Sen finns det en som är lite rolig låter det som när man läser om den, Det tomma boet – Om livet när barnen flyttar ut. Jag tycker också om att prata med andra mammor som är med om samma sak. Då känns det bättre på nåt sätt, som att allt är i sin ordning och man är fler som genomgår samma sak.
Ikväll gjorde jag lite annorlunda mat. Det blev riktigt gott, ja om man gillar kapris vill säga. Köttet stod i ugnen i över 3 timmar så det var såååå mört. Uppepå köttet sedan häller man på den här röran med hackad kapris, soltorkade tomater, färsk basilika, balsamvinäger och olivolja. MUMS!
Medan jag lagade mat satte Tony upp våra vinterfönster, sånt har man i ett gammalt hus som vi bor i. Det är alltså dubble fönster kan man säga. Milo och kompis Anton satt och kollade scooter videos på telefonen, de är båda så inihelskottas inne i det här med kickbike. Så kul att de har exakt samma intressen. 🙂
Medan jag lagade mat flätade jag en inbakad fläta. Jag vill lära mig att göra den åt ”andra hållet”. Alltså utbakad fläta tror jag det heter. Måste googla på det tror jag, kanske finns det en förklaring nånstans?
HEPP nu börjar IDOL. Idag är temat ”Boyband/Girlband”. Så kul ju! Nu ska jag lägga mig tillrätta här. Ha nu en mysig kväll fina du! ♥
Nu ska du får höra: Jag har tre barn. De två äldsta flyttade hemifrån med TVÅ VECKORS MELLANRUM!!!! Förståååår du hur det kändes??? Jag hade så´n separationsångest att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag var såååå ledsen.
Sen kom fas 2: ”Aha, dom har alltså flyttat? Och vi har fortfarande kontakt och ses och vilken SPACE det blev i lägenheten!”
Det var lite så. Ledsen och accepterande och nu underbart – och vi har bästa kontakten som jag kan tänka mig. Sonen bodde först 1 minut ifrån oss i samma område men flyttade sen…. 6 minuter ifrån oss till ett annat område. Yes – mammsen har tagit tid, hahaha! Dottern bor lite längre bort men i samma huvudstad och vi hörs nästan dagligen.
Så misströsta inte – livet är så – faser. Man måste bara ”go with the flow”. Det är LIVET liksom. Men jag förstår precis hur du känner – även fast det inte är flytt på gång för din del – din son menar jag. Det kommer också – hur hård jag än må låta – men det går över. Det går över till lycka så småningom.
Kram – hoppas att jag inte är alltför otydlig och luddig.
Oj oj oj! Läste inte hela ditt inlägg. Jag flyttade oxå hemifrån när jag var 15/16 år. Men det här med tonårsbarn ack vad jobbigt det var när dom var ute och svirade och man satt upp och väntade på att dom skulle komma hem och tänkte på allt som skulle/kunna hända dom ute i mörka natten. Fy vale vill inte få tillbaka den tiden!små barn små bekymmer (natta i spjälsängen och så vet man att dom finns där) stora barn stora bekymmer ( och dom nattas inte i spjälsängen) och alla mammor på bloggar som klagar att det är svårt med sex med en liten.. Hur svårt blir det inte att ha sex med en tonåring i hemmet!?
När min son flyttade hemifrån så bröt jag ihop helt! Han flyttade 20 mil i från mej och var 18 år. Inte kul!! Men jag hejade så klart på honom. Men dagen han flyttade satt jag mej i hand ”gamla” rum grät drack ett glas vin och grät ännu mer efter sex månader kände jag mej bättre och nu har det gått 13 år… Tiden går och den går fort!
PS jag satt inte i hans ”gamla ” rum i sex månader och drack vin men det förstod du nog. Jag satt första kvällen i hans rum och drack vin och grät…
Förstår att det känns konstigt!! Känns som man aldrig vänjer sig ( mina är 19,21)
ps.det är jättelätt att göra utbakad fläta. Tänk dig att du flätar vanligt som du gjorde nu och istället gör du det underifrån . Du tar dom första tre och istället för att ta dom över som nu, så tar du don under och sen ta upp mer hår efterhand du kommer länge ner.. Hänger du med? Jag tar den vänstra under den i mitten o sen den högra under den från vänster o sen upp med mer hår till den i mitten som nu ska under den högra som du har i vänstra handen.. Vilken roman<3
// jes
Det är inte roligt med den här separations ångesten.. 😐 Jag har två pojkar och en flicka.
När äldsta flyttade så var det långt bort, hela 60 mil bort. Det var jobbigt men samtidigt kände jag mej lugn för han hade en jättetrevlig flickvän som han flyttade ihop med. Det här hände för 6 år sedan. Han är fortfarande kvar där men bor numera ensam. Jag kan säga att det känns bättre med tiden och den ångest jag haft.
Sen flyttade den flickan den yngsta, hon bor 2 mil bort och det kändes inte lika hårt i mamma hjärtat. Vi pratas dagligen och träffas ofta.
Nu har jag en son kvar hemma och hans ska inom en snar framtid flytta. Det har jag jätte mycket ångest över men visar så klart inte det för honom. Han flyttar eventuellt hela 90 mil bort för att plugga, himla kul för honom ♥
Men jag gråter inombords.. men sånt är livet. En fas av många andra faser..