Jag har just tänt ett ljus….
…..för Jonas. En levnadsglad kille som älskade allt vad fotboll hette. Tårarna rinner ned för mina kinder. Nu har den där jävla cancern tagit ännu en ung människas liv. Hur länge ska den jävla sjukdomen få härja fritt? Hur länge ska den få ta människor ifrån oss? En liten pojke har precis förlorat sin pappa, en ung kvinna sin man. Det fattas ett syskon nu. Det fattas ett barn nu. Jag träffade Jonas på Coop för inte så jättelängesen. Jag hade bråttom, men sket i det och ställde mig för att prata en stund. Om ditten och datten. Om cancern som inte var snäll emot honom. Den gjorde så han inte kunde äta…. Ändå rusade han vidare för han skulle hinna se fotbollen. Vi gav varandra en kram. Ett snabbt hejdå. Det visade sig bli det sista hej då:t. Jag var glad i själen för att han rusade för att hinna se fotbollen….
Jag fick just veta det genom Facebook. Jag är inte ute på Facebook så mycket längre. Typ aldrig. Jag har tagit bort appen t.o.m. Behövde/behöver en paus. Idag gick jag in och scrollade snabbt. Nu får jag dåligt samvete för att jag inte varit ute på Facebook så mycket. Har jag missat något väsentligt? Var det något viktigt jag behövde skriva…. Kämpa har jag skrivit många gånger! Men hur skulle han kämpa mer än han gjorde? Läkarna sa för någon vecka sedan att de inte längre kunde göra något. Det var över. Hur tar man ett sånt besked? Jag känner att vi är så maktlösa mot det här. Unga människor dör mitt framför ögonen på oss i den där jävla skitsjukdomen!
En gammal klasskompis till mig…. Anna….. Jeanette……Rita…..Jonas….. Alla i cancer!
Sorgen äter på mig inifrån. Jag har svårt att andas, jag vill gråta så jag hulkar för att det är så orättvist.
Nu hoppas jag att Rita och Jeanette tog emot honom med en stor snus, en kopp kaffe på en skön grön äng med storbilds TV med fotboll på! Jag vill och tänker tro att andra sidan är något fint. ♥
Ha det fint där på andra sidan Jonas! ♥
Så himla fint skrivet Nina! Tack!/Madde
FUCK CANCER.
Hatar också helvetets sjukdomen som tar våra nära och kära..
F_n rent ut sagt.
Styrkekramar till er alla.
/ Maria
Så sorgligt! Så fint skrivet! Blir rörd trots att jag inte vet vem du pratar om.
Kram Lena
Det man undrar är varför forskningen inte kommer längre?
Det är ju så stora summor som de får varje år.
Vi har en cancerkamp på nära håll och det är min mamma som är sjuk, kan säga att det finns inget jävligare…
Tyvärr går ju alla pengar till den kliniska forskningen men det är i forskningen cellnivå men hittar felen och boten och de kämpar för att få pengar. Min man håller på med detta och spenderar 50 % av sin tid att söka pengar för att kunna göra sin forskning. Tid han kunde lägga på att faktiskt forska. Så inte konstigt det tar tid. En omfördelning av forskningspengarna skulle behövas och kanske att pengarna delades ut av nån som faktiskt kan nått om saken vilket sällan sker idag
Så fint skrivet….Beklagar er sorg … ♡
Och där kom klumpen i halsen. ….känns så fruktansvärt meningslöst att unga människor som är mitt i livet inte får vara kvar på jorden och se sina barn växa upp. Men jag är övertygad om att han redan har sett flera matcher och druckit kaffe. Tänker på dig ♡
Livet känns tungt när det är så många som förlorar kampen mot cancern. Den förbannade skitcancern! Vad är det som händer egentligen?! När man var ung var man inte rädd på samma sätt som nu. Det känns som att cancer tar över många människors liv, den nya pesten. Jag hoppas innerligt att ett botemedel uppfinns snart för nu har det gått för långt!
Vad otroligt fint skrivet Nina. Vackert och beklagar sorgen djupt. Hemskt att vi ens ska ha såna vidriga sjukdomar. 🙁
Beklagar finaste du, ja det är för j—-ligt att man man inte kan hitta något botemedel .
Va rädd om dig
Kram
Annika