Tussen!
Jag minns så tydligt när jag var liten och såååå rädd för att kräkas. Jag led alla helvetes kval innan jag till slut kapitulerade under kräkan. Vandrade omkring som en vålnad och hyperventilerade. Så illa är det inte dör Milo. Men har ärvt en del av det. Min lilla lilla pojke. Tack vare att jag vet vad jag själv hade velat haft då när jag var liten och hade magsjuka så är jag precis så mot min lilla ledsna pojke. Jag har knappt gått en meter ifrån honom idag. Klappat på honom. Försökt få honom att förstå att det kommer kännas bättre om han kräks men att jag inte vet hur länge det kommer att pågå. Tills magen är tömd ordentligt.
.
Tack och lov så gick det över efter 2 spyor. Han somnade sen och sov en lång stund, när han vaknade var han som en ny unge. Sååå skönt! Dock så ska man ju hålla sig ifrån folk i 48 timmar efter den sista spyan så han blir hemma imorgon också. Kanske tar vi en promenad imorn bara för att komma ut.
.
Hoppas ni har det betydligt trevligare! ❤️