.
Jag lade just upp denna på min instagram. Jag hittade gamla bilder på mig själv efter att jag fött Milo. Jag har pratat om dessa bilder tidigare.
Jag berättade då att jag stod i min klädkammare och hulk-grät. För att jag var så tjock och ful. För att jag inte hade nåt att ta på mig. Jag tog på mig gravidjeansen och köpte en ny tröja som var för liten fast det var en XL. Sen åkte vi mot kalaset. Jag minns att jag skämdes över hur jag såg ut. Att min bebis nästan var 3 månader och att jag fortfarande var såhär tjock. Dagarna innan hade jag träffat en kvinna som fått sitt andra barn och hon berättade stolt hur hon klev i sina ”före-graviditeten-jeans” när hon kom hem från BB. Jag minns att jag bara ville springa därifrån och gråta. Det var som ett slag i ansiktet. Som att komma i sina ”innan-graviditeten-jeans” direkt var något optimalt och något alla strävar efter men få klarar.
.
Mina fogar var oerhört trasiga efter min graviditet så promenaderna var allt annat än snabba. Hemmagympan gick inte heller att genomföra. Milo hade ungefär 10-16 uppvak per natt och amningen hade slutat funka för längesen. Jag var så fruktansvärt trött och sliten…..ändå hade jag mage att döma mig själv för 24 kilos övervikt. HÅRT. Jag dög inte till nåt. Jag var ju så tjock fortfarande. Inte klarade jag av att amma heller, men inga bröst klarar 16 amningar per natt (i alla fall inte mina). Jag satt med knallröda ögon på öppna förskolan och försökte ha någon form av mammaledighet. Men egentligen ville jag bara gråta av trötthet och spy på mig själv för att jag fortfarande var så tjock.
.
Idag undrar jag vad i helvete jag höll på med? När jag tittar på bilderna så tycker jag så synd om den där tjejen som sitter där och skrattar sitt fejkade skratt. Hur hård kan man vara mot sig själv? Vad kräver vi kvinnor egentligen utav oss själva? Det omöjliga och mest onaturliga som finns. När en kvinna just fött barn ska hon väl bara tänka på att läka och ta hand om bebis. Att försöka få lite sömn. Att äta så man får
in energin. Att läka själen efter både graviditet och förlossning. Istället börjar många utav oss tänka banta, träning och att snabbt återgå till sitt forna jag. Efter mina graviditeter med mina stora barn stod jag på innebandyplanen när de var 5 veckor gamla. Idag har jag svåra ”skador” i bäckenet pga det som kommer ta lång tid av rehabträning för att få bukt med.
.
Nä, åt helvete är det. Vi kvinnor måste vara snälla mot oss själva. Motion är jättebra, ABSOLUT. Men är det inte bättre att ta det när man läkt klart, känner att man är i fas med bebisens sömn, matvanor och att kroppen börjar känna sig stark igen! När man känner att det finns lust att motionera. Inte pga att man är tjock utan för att stärka sig själv igen. Från insidan ut. Inte tvärtom. Är vi kvinnor sedan snälla emot varandra också, och inte kräver av varann att vara i jeansen direkt efter BB, så skulle vi nog vara många många som mådde mycket bättre efter vi fått våra vackra rosa bebisar! Att ha en bebis är det absolut mysigaste vi någonsin kommer ha i livet, den tiden går dessutom oerhört fort. Inte ska vi väl stressa bort den tiden med att pressa oss att nå någon helt galen idealkropp efter en graviditet. Den kroppen kanske inte ens finns längre……..
.
Älska dig själv för vad du åstadkommit istället. Ett liv, som du skapat i din kropp. Någon Du kommer älska förutsättningslöst för resten av ditt liv. ❤️❤️❤️
Det var precis vad jag behövde höra just nu! Är så trött på min gamla trasiga, överviktiga kropp som faktiskt har fött fram och skapat fem fina barn. Kram på dig du underbara människa
Kram tillbaka! Kom ihåg att Du är helt fantastisk! ❤️
Va skönt att läsa det du skriver, trots att jag tycker likadant så har jag så höga krav på mig själv att se till att gå ner i vikt, gick upp 23 kg med killen och han är nu 1 år, har 4 kg kvar som har ramlat bort en gång men kommit tillbaka, bannar mig själv hela tiden för att jag inte tränar men orken finns inte, ska försöka vara snällare mot mig själv fr.o.m. Nu!
Åh vad bra. Ja, vad tusan gör 4 kg. Försök må bra i själen nu om du inte orkar. Kanske orkar du gå ner i vikt sen, kanske inte. Kanske lär Du dig att älska Dig själv MED dina 4 kg kvar.
Puss & Kram ❤️
Alltså åh, du är ju hur vacker som helst!
Jag förstår verkligen inte vad som är grejen med att man måste bli av med ”mammakilona” så fort som möjligt, som om det vore en tävling.. Vi kvinnor måste bli bättre på att peppa oss själva OCH varandra att vara så bra versioner av oss själva och inte sträva efter att bli våra gamla jag efter en så stor sak som en graviditet.
Kram på dig finis
Håller helt med dig! ❤️
Å Nina, så jäkla bra skrivet! Jag blir helt förtvivlad över att du kände så och att många kvinnor känner så. Som att graviditet och födande är något onormalt, en parantes i den annars så perfekt tillputsade ytan. Nää, så ska det inte vara! Det är fantastiskt att kroppen klarar av det, och för många av oss både en, två, tre och fyra gånger. Heja kroppen!!
PS! Du är ap-snygg….!!! Bilden från kryssningen, amen hallååå, värsta puman!!
Tack! ❤️
Ja men precis, en parentes…. Som att det vore nåt fult. Det är åt helsicke. Det är BARA fantastiskt att vi kan ge liv. Punkt!
Kram ❤️
Vilket klokt och ärligt inlägg som gick direkt in i hjärtat. Du bjuder verkligen på dig själv du. För att kunna göra det måste man vara väldigt stark. Du är nog starkare än vad du själv tror. Är så skönt med blandningen och ärligheten inne på din blogg. Stor kram från C
Härlig läsning Nina, du har så rätt allt för många kvinnor bannar sig själv, man skall vara så förbannat perfekt i alla lägen. Alltid snygg, alltid ha städat, fixat och nybakat hemma. Barnen skall vara små prinsar och prinsessor både till utseende och uppförande. Jag tror att om vi lär oss skita i det en stund så mår vi mycket bättre. Jag gav upp den perfekta kvinnan redan när jag föddes, alltid för tjock, alltid för rörig och har definitivt inga små prinsar och prinsessor men jag trivs med mitt lätt röriga hem, min degiga mage, min lätt uppkäftige 17-åring och min rebelliska underbara konstnärsdotter. Min mjuka kropp har burit 5 barn och varit med och sett dem växa, hört dem skratta och sett dem bli förbannade. Inget gym i världen skulle kunna göra mig så lycklig som jag är när jag är tillsammans med dem. Tror också att det är väldigt viktigt att vi förmedlar detta till dagens unga och då framför allt till tjejerna att du är ditt bästa jag precis som du är. Visst är det kul att känna sig fin, men det fina sitter på insidan. Känner insidan sig lycklig blir utsidan vacker. Sköt om dig och de dina. Kramar från mig
Usch blir ledsen och rörd över ditt inlägg. Du tar upp ett otroligt viktigt ämne. Blir ledsen av att läsa hur hård du varit mot dig själv. Att det måste vara så! Barnet och livet borde ju vara så mycket viktigare. Men alla, särskilt kvinnor, blir så matade med hur vi borde vara och se ut. Det är så fel! Men hur vänder man en sån skuta…?
SOM jag gillar dig och din blogg! Ha en go helg!
Vilket bra inlägg, vi kvinnor ska vara snälla mot oss själva, och varandra men glöm inte att vi alla är väldigt olika. Själv hade jag turen att gå upp väldigt lite i vikt under graviditeterna och hade mina vanliga byxor direkt efter BB men trots detta led även jag av olika graviditetskrämpor, men fick ständigt höra att du som inte går upp i vikt vad har du att gnälla över. Så allt handlar absolut inte om enbart vikten.