Att bli lämnad för någon annan!

Det kom en kommentar…..

Hej Nina,
Jag skriver till dig därför att du ger mig sån energi, man blir helt enkelt glad av att läsa din blogg! Nu känner jag även tröst när jag läser här på något konstigt vis. Du verkar vara så underbar som person. Just nu är jag arbetslös i kombination av att min man sen 14 år tillbaka i tiden har lämnat mig och vår söta lilla dotter för en annan…Kan lugnt säga att livet inte är på topp just nu och då känner jag pepp av att läsa dina små rader här inne. Nånting meningsfullt liksom. Fortsätt så, och så skickar jag över en stor kram härifrån mig i min ensamhet. Tack!

.

Detta är en av de största anledningarna till varför blogga är så roligt. Jo, för att man faktiskt får GE nånting. Att någon som i sin olycka kan hitta energi här inne hos mig, ja det kan inte bli finare och bättre ju! Att du som skrev kommentaren sedan orkar skriva några rader tillbaka för att göra mig glad. Det är stort! Å du borde träffa den finaste mannen som finns som kan ta vara på dig, din dotter och din kärlek!

.

Den här kommentaren gick rakt in i bröstet på mig. PANG! Först och främst blev jag så oerhört glad för dessa rader. Sen blev jag förbannad. Ingen människa borde bli lämnad för någon annan men tyvärr så ser verkligheten ut nåt helt annat. Var och varannan dag läser man om män och kvinnor som blir lämnade för någon annan. Jag har själv råkat för det två ggr. Det kanske gör så ont så man knappt kan andas….. Det kanske gör så ont så man slutar äta, sova och funka normalt. Det kanske är den största kängan en självkänsla och ett självförtroende kan få. Fi fan alltså. Kan man undvika att såra den andra på det sättet så borde man göra det. För att få höra att man blivit utbytt….nä fifan alltså, ont ont ont. Mattan rycks undan under ens fötter och man bara faller. Handlöst. Man skiter i om man dör, bara det onda slutar göra ont snart.

.

Första gången jag blev lämnad för en annan var av min första stora kärlek. Andreas. Jag var så kär i honom så det fanns inga gränser. Jag hade trånat efter honom i flera år och så blev han äntligen min. Jag hade aldrig legat med någon, men det hade han. Jag ville att han skulle bli min första. I veckorna fick inte jag vara ute så länge så jag var hemma tidigt. Dagen efter kom hon, den där tjejen som hade legat med massor – på varje fest, fram till mig i skolan och berättade för mig att hon hade legat med Andreas. Kvällen innan. När jag var hemma. Världen svartnade. Jag slutade andas. Det var fler som hörde dessutom så förödmjukelsen blev dubbelt upp kan man säga. Det var där och då som jag för första gången fick erfara hur svårt livet ibland kunde vara. Jag grät och kräktes i flera dagar. Kunde inte gå till skolan. Jag HATADE henne. Och honom. Fan…. Jag brukar se henne ibland men honom var det flera år sen jag såg. Det är något man aldrig kommer glömma.

.

Andra gången det hände mig så var det en kille jag hade kärat ner mig i. Fast då var jag vuxen. Han jobbade ihop med en av mina bästa vänner. . Vi hade strulat fram och tillbaka under en tid men inte tagit det vidare. Allt var så spännande och härligt minns jag. Ni vet på dejtingnivå men att man känner att där finns så mycket känslor. Han var väldigt romantisk. Skickade blommor till jobbet. Små söta sms med massa kärlek. En dag ringde han mig när jag just kom till jobbet. Han berättade att han var kär i en annan. Att han inte kunde rå över sina känslor. Den han var kär i var en av mina bästa vänner, som han jobbade ihop med. Hon var inte alls kär i honom och det var heller aldrig så att jag misstänkte henne för något. Men den känslan…..det är nästan så jag kräks bara jag tänker på det än idag. Fifan så sårande och hemskt det var. Jag HATADE honom också under en tid. Tills jag fick revansch. Det var på min kompis företagsgig som jag blev inbjuden till. Han var där. Han kom till mig på kvällen, berättade hur mycket han fortfarande tyckte om mig och att han ångrade sig. Gissa om det blev payback time? Sårar man mig så en gång så har man inte mycket kvar att hämta, sån är jag! Jag tar inte skit och accepterar inte att bli behandlad som nåt man slänger med hur som helst.

.

Det var mina historier. Då har inte jag blivit lämnad för någon annan med barn inblandat. Jag vet liksom inte vad jag ska säga om allt det här? För man kan ju verkligen inte rå över känslor, låt säga att man träffar någon som man faller pladask för….vafasen ska man göra liksom? Stänga av sig själv? Ja förmodligen. Tills man lämnat det man har så man kan gå vidare utan att såra nån så förbannat. Att bli lämnad för någon annan präglar ju hela ens framtid, man är bränd. Då är det svårt att våga gå vidare och lita på någon igen. Kanske släpper man aldrig in någon på livet igen för rädslan att bli sårad ännu en gång. Hela ens liv präglas….så är det bara.

.

Men….skulle allt detta inte hänt i mitt liv så hade jag förmodligen inte varit där jag är idag.

.

Känner du någon som blivit lämnad eller har du blivit lämnad själv?