När behovet av att ha en åsikt är större än empati!

Go’kväll!

Det blev inget fik. Istället blev det hemmafix för hela slanten. Jag vaknade så galet sent idag (kl 10) så det hanns ju inte med så mycket mer än det, du ska få se bilder på det sen men först måste jag prata om en sak.

Ni som läser lite bloggar kanske snappat upp att Johanna Toftby skrivit det HÄR inlägget. Inlägget handlar om alla elaka åsikter som kom in då Johanna bloggade om visningen vi var på. Det pratas om att alla är så fejk. Löshår, lösfransar, botox, opererade bröst, fula kläder, ingen klass och stil, åldersnoja, GB-glassgubbe kläder och desperata kärringar som inte åldras med värdighet.

Här är en bild på mig ifrån visningen i fredags. Jag vill poängtera att jag är stolt och glad över att jag blev tillfrågad. Jag är också glad att Love Forever visar kläder för både ung och gammal, rund och smal osv. Det finns liksom ingen som inte passar i det. Det enda som skiljer är smaken. Det var ett gäng glada kvinnor i olika former,storlekar och åldrar som gick den här visningen. Detta på en stor mässa som många människor besöker. Det jag fortfarande förfasas över är denna eviga hets om att ha en åsikt. Då menar jag de åsikter som inte är av snäll karaktär…. Jag skrev en kommentar på Johannas inlägg.

Hej fina du! ❤️

Ja detta är ju tyvärr inget nytt i vår värld vi lever i idag. Många av dessa människor tycker att alla ska få ha åsikter men få vänder på åsikten och tänker hur man själv skulle reagera om man själv fick den? När blev det så viktigt att vädra en åsikt som inte är av snäll eller välmenande natur? Varför har man behovet att säga att något är fult, eller att säga att någon mår dåligt för att man på något sätt fixat sig själv? Finns det inte tillräckligt med ondska i världen ändå? De personer som säger att vi som gick visningen är ett gäng patetiska tanter som har fula kläder på oss, vad skulle de säga om någon sa så om deras döttrar i skolan. Att de har fula kläder och är töntar? Är den åsikten fortfarande lika viktig att den kom fram? Eller att någon på jobbet kom fram och sa att du ser ut som en GB-clown i dina kläder idag, hur tänkte du nu? Inte så kul att gå till jobbet sen igen va?

Jag har alltid ett gott hjärta och vill tro fint om människor. Jag är naiv och väldigt barnslig så. Tyvärr, för gång på gång blir jag lika förvånad över hur vuxna kvinnor häver ur sig sina ”åsikter” som faktiskt sårar och gör andra människor illa.
Johanna och Terece är två helt fantastiska kvinnor som jag fått äran att lära känna. Jag är djupt imponerad av all tid och all deras engagemang de lägger ner på sin dröm och sina företag. Vilket driv, vilken kraft och entreprenörsskap! DET skulle vi istället ha massa åsikter om, ge pepp och motivation till att fortsätta. Precis som alla andra mammor är tiden ibland knapp och man gör sitt allra bästa för att hinna med allt. Däribland driva en blogg där man faktiskt vill dela med sig. Ponera att dessa personer som nu vädrat sina åsikter som inte är av vänlig karaktär har ett kontorsjobb. Man har slitit röven av sig för att lyckas med ett projekt på jobbet. Jobbat övertid samtidigt som man roddat i hemmet med allt vad det innebär. När du sedan presenterar projektet på den officiella sidan för företaget börjar folk plötsligt tycka och tänka vitt och brett om projektet samtidigt som de vädrar åsikter om vilken patetisk människa du är som valt just det projektet. Att du inte skäms? Att det är synd om dig osv….. Kanske t.o.m att ditt projekt verkar vara gjort av en clown.
Lär er att vända åsikten mot er själv men i den situationen du lever i. Känns den ok för dig att ta emot, well…. Ha en åsikt. Annars tycker jag att man kan behålla den för sig själv.

Vill man ligga på sin dödsbädd och vara stolt över att man faktiskt hade en jävla massa åsikter i sitt liv eller att man levt ett vänligt liv?

Tack för mig!

// Nina – En av de som gick visningen. En lite överviktig 3 barnsmamma som är stolt över att jag faktiskt vågade och stolt över att få vara en av modellerna!

Jag kommer fortsätta stå fast vid att NEJ, bara för att man valt att blogga/vara offentlig så ska man INTE behöva ta skit. Alla får ha åsikter men har man något ont att säga om någons utseende, klädsmak eller val i livet är det något som är galet. Alla väljer ju själva! Alla har ett EGET VAL i livet. Vill någon ha botox så är det DEN personens val. Vill någon operera sina bröst så är det DEN personens val. Vill någon ha färgglada kläder istället för strikta kläder är det DEN personens val. Det är så sjukt enkel ekvation. Varför är behovet av att tycka och tänka negativt så viktigt? Tänker man inte på att det kan såra någon? Att ens ord man skriver faktiskt gör någon illa i hjärtat!? Vill man det? Vad får man ut av det? Kan man bara inte låta bli om man nu tycker att någon har för stora läppar, fula kläder eller whatever. Tyck det då men behåll det för dig själv, DU måste ju inte fixa dina läppar eller heller bära kläderna om Du inte vill och inte tycker att det är fint.

Jag kan verkligen verkligen verkligen INTE förstå detta! Det gör mig ledsen på riktigt att vi kvinnor istället inte lyfter varandra, peppar varandra och klappar varandra på axeln över vilket fantastiskt jobb vi faktiskt alla gör – VARJE DAG! Vi försöker vara bra mammor, vi jobbar mer än vi egentligen orkar, vi försöker ha fina och städade hem, vara goda fruar, vara snälla vänner och umgås med våra föräldrar. Vi alla gör så gott vi kan.

Tack för att ni inte har den tonen här inne. Tack för att jag verkar ha läsare som kan leva med varandras olikheter och respekterar andras val i livet. Tack för att ni ger mig pepp istället för att stjälpa mig. Tack för att ni inte verkar ha behovet av att ha åsikter som sårar!

På riktigt….. TACK!