Godmorgon!
Vad tyst det är på bloggen nu. Saknar er lite…. Antar att ni rusar på i era liv. Ni kanske bara kommer in en snabbis och kollar vad tanten haft för sig? 🙂
Idag är en stor dag i vår lilla pojkes liv. Idag ska han inskolas i förskoleklass. Han är eld och lågor och jag och Tony har ångest. Milo är min minsting och nu ska mitt tredje och sista barn börja ”lekis” som det hette på min tid. Det är som att börja skolan halvt som halvt ju. En inträdesport till skolan. Förskolan byts ut mot fritids efter förskoleklass. Jag vill tillbaka till trygga förskolan med honom. Till Ingela, Kicki och Tina. Till alla fina buskompisarna. Istället ska han till en stoooooor skola där det finns nior. Det värker i hjärtat! Nu känns det som att jag vill trycka på STOPP, packa en stooor kappsäck och ta med familjen till Kanarieöarna och ha ett enda långt sommarlov för resten av livet. Ingen skola där det kan finnas risk för att bli utsatt, skrattad åt eller känna att man inte duger som man är.
Den här bilden är från hans första inskolningsdag på förskolan. Vad hände med tiden. Det var inte så längesen jag klädde på honom dom där kläderna och blåste lite i hans fjun uppepå huvudet, borstade hans små tänder för hans första dag. 4 år har gått sen den dagen. Snart kommer du garanterat ha moppemusche, tycka att mamma är pinsam, välja bort mig för en kompis, bli jobbig tonåring och slutligen flytta. En annan kan bara hålla i sig i trasorna här bredvid.
Idag startar ett nytt kapitel i ditt liv kära barn. Ett mycket större kapitel än du ens kan ana ännu. För just idag är det bara skitkul och spännande. Så, vi låter det bara vara så. Kul och spännande. Snart ska jag väcka dig och påminna dig om vilken dag det är idag. Du kommer skina upp som en sol med dina blonda rufsiga lockar och kasta dig ner för att äta frukost. Jag ska inte förstöra din stora dag med mitt mammadravel….
Let’s go FÖRSKOLEKLASS!
Men sötnosen! Jag har också precis skolat in min minsta på fritids (6-årsverksamheten drar igång nästa vecka) och det på en av Sveriges största grundskolor. Känns jobbigt i mammahjärtat men sånt är livet. Bara att hålla i sig!
God morgon , jag är här och läser varje dag..så klart!!
Hänger med i det du bjuder på. Första jag gör till morgonkaffet.
Stora killen er .Nu börjar en sida i livet som jag säger är både positiv och negativ för barnen. Massa tuffa dagar. Men ändå klarar dom det också och snart är det student , haha.
Hoppas det blir en positiv första dag så rullar allt på sen .
Storkram till er
Bianca har både gått på fritids och skolats in förra veckan så detta är hennes andra vecka. Förra veckan gick jättebra då hon hade syrran med sig på fritids. Men igår skulle P gå på sin egna avdelning och då blev det mycket tårar på morgonen. Jag kunde iaf hålla tårarna borta tills jag satt i bilen, men sen brast det. Tänk att man är så blödig när det gäller sina barn och jag vet ju att hon har det väldigt bra där och kommer att stortrivas.
Idag var det en helt annan grej, då var det bara puss och kram, vink vink och sen sprang hon iväg så jag hoppas att det fortsätter så 🙂
Har en som börjar nästa vecka också, hoppas det kommer gå bra. Jag vet ju att hon kommer få många hårda törnar i livet precis som jag fått och önskar att vi kunnat ge henne så mycket trygghet att hon klarar dem. Tufft! Får klumpen i halsen bara jag tänker på det.
Läser din blogg varje dag och du känns som en kompis eller en spännande bok-vad ska hända nu, liksom! Tycker du är toppen!
Jag är här som varje dag!
Ligger bredvid min minsta som just somnat och försöker suga ut det bästa av min föräldraledighet som slutar om tre veckor. Vemodigt, som för dig med förskoleklassen, men vi klarar det både du och jag.
Hoppas få se lite mysiga bilder med tända ljus på tidiga mornarna snart när hösten kommer.
Kram!
Jo det känns men det är helt i sin ordning. Se det som en fantastisk resa där du än så länge sitter där fram och styr och bakom varje kurva väntar något nytt och spännande. Som du vet så hamnar man fortare än man vill i baksätet och håller i sig i de tvärare kurvorna….snart ligger man på släpen och fäktar med armar och ben 😉
Läser här varje dag men har nog varit lite dålig på att kommentera, förlåt, ska försöka bättra mig.
Min tjej börjar trean nästa vecka och sonen gymnasiet, och säger som du, var har tiden tagit vägen. Tycker på ett sätt det är skönt när dom börjar bli lite större men, små barn små bekymmer, stora barn…….stämmer så väl.
Hoppas inskolningen går bra och att din träningsvärk inte ställer till det för dig.
Ha det gott.
Kram
Åh jag önskar att alla bloggar kunde fixa micro-kommentarer!! Eller like-knapp som loppi har 🙂
Jag förstår hur det känns! Jag kan säga att jag blivit avskräckt sedan allt med mina stora pojkar i skolan, massa bus, bråk, problem och dålig ledning på den skolan de gick på, de bytte lärare varje termin från ettan.
Jag har varit jäkligt eldig över det här och lagt skulden på dåliga resurser och okompetent personal, jag kan säga att skolan förstörde barnen lite grann…
Så nu därför jag bor i England så får man hemskola sina barn, jag ska hålla min 5-åring hemma tills de han är 7-8 år, därför jag studerar själv och de statliga skolorna här för barnen är under all kritik.
Min yngsta är så lätthanterlig, rolig och smart och jag vill inte att han ska få dåliga beteenden osv pga skolan.
Jag tycker om att man får bestämma om hemskolning själv.
I Sverige är det mer eller mindre förbjudet.
Så har vi det!
Om jag bodde hemma i Uppsala så hade han också börjat nu.., nästan så jag känner hur skönt det vore faktiskt, det finns mycket att förbättra i skolan men man ska komma ihåg att vi har de bästa (mest humana) skolorna i världen, gratis, pedagogisk och barnen får frukt och lunch!
Här är skolorna inte så…
Lycka till till mamma-hjärtat och till lillen idag (och pappahjärat såklart) ! Kramis!!
ÅÅÅååå va gott med ceasarsallad! Vad använder du för dressing? Köper du färdig?
PP?
Tack för allt du delar med dig =)
Nu måste jag kommentera! Jag läser din blogg varje dag, vi är så lika i så mycket att det är skrämmande. Just därför ger det mig så mycket att läsa din blogg. Jag har efter att läst in blogg förstått att det är hypokondri jag lider av. Är så rädd för allvarliga sjukdomar, att något ska hända. Oro är mitt mellannamn! Jag bar tre fantastiska barn. Min äldsta son är 7,5 och en precis lika orolig själ som mig. Alltid varit alltför medveten om allt och tänkt och oroat sig för saker en liten pojke inte ska behöva. Kortfattat är han så tydligt en kopia av mig. Han började förskoleklass förra året och det var fruktansvärt. Jag hade sån ångest över det (att jag var höggravid hjälpte nog inte direkt) och inte hjälpte det att sonen tyckte det var lika jobbigt. Det var långa jobbiga första veckor… Men det gick över och han har trivts bra och fått fina vänner. Nu håller jag alla tummar jag har att det kommer gå bra första dagarna i ettan och för min dotter, som börjar förskoleklass. Hon är betydligt tuffare och inte lika ”orolig” som mig så jag tror det går bra…
Så, med min novell ville jag egentligen bara ge dig en kram! Tack för din blogg