At my sofa….
…..som vanligt vindögd av trötthet. Dagen har handlat nästan bara om lägenhet.
Dock så satte vi hjärtat i halsgropen i morse när vi fick ett samtal ifrån Tonys bror om att svärfar Janne låg på sjukhuset. Milo var ju hos dom. Dock så var det ingen fara så men svärfar har dragit på sig en elak lunginflammation. Nu är han på sjukhus i ett par dagar och ska få rätt mediciner. Piuuuuh…..alltid så orolig för sina nära och kära ju. Jag åkte ut och hämtade Milo. Sen kom svärmor hit ikväll och åt mat med oss. Inte kul att sitta ensam en fredagkväll ju.
Kolla in den här bilden då? Thedde har åkt till Göteborg med sina kompisar. Innan så gjorde han ett gäng mackor han skulle ha med sig. När han åkt märkte jag att han glömt dom på bänken hemma. Snabbt ringde jag och skulle kasta ut dom åt honom. Med vänstern (observera). Kastade dom rakt ner i takrännan. Haha….Tony fick ta en gardinstång och försöka peta ner dom från kanten. Till slut lyckades han. Jag skrattade mest så jag höll på att kissa på mig. 🙂 Man kan inte tro att jag varit innebandymålvakt i 10 år där utkast var min specialité. 🙂 Haha…
Ja precis, Thedde ska dra ner till Göteborg med ett stort gäng killkompisar. Sa just till honom innan han åkte (det gör jag alltid när jag blir orolig): ”Hade man vetat vilken oro det ger en att ha barn så hade man aldrig skaffat några!” Jag menar det ju förstås inte men blir så inihelvetes orolig och frustrerad. Thedde bara skrattar pt mig och klappar mig på huvudet. Varför kan man inte förvandlas till en skyddsängel och skydda sina barn från allt ont, alla olyckor, all elakhet och alla sjukdomar? Är det så mycket begärt? 😉 Hoppas dom har ett gäng fina skyddsänglar med sig redan. Elliot åkte till en kompis tidigare idag dessutom så nu har jag två hjärtan som fladdrar ute i världen. Han ska rida också. Jag vet inte hur mycket jag tjatar om hjälm och ridväst även om han använder det. Helst skulle jag vilja att han slutade med sporten för de är så läskigt men herreminjee, så kan man ju inte göra! Ska dom inte få leva liksom?
Milo har börjat åka på en sparkcykel som han älskar. Jo men så idag svischa han omkring på den där och vinglade en hel del. Usch, katastroftankarna tar över och jag tänker hur han ska flyga över styret och slå ut tänderna eller ännu värre slå i huvudet. Men såhär är det….bara gilla läget, be till högre makter om att allt ska gå bra för dom alla i hela deras liv. Det är allt jag kan göra. Funderar allvarligt på utegångsförbud sen i alla fall, sådär bara för att…för att det är svinjobbigt att oroa sig emellanåt. Är dom hemma vet jag var jag har dom. 😉
Oroar ni er för era barn?
Man slutar nog aldrig att oroa sig för sina barn. Inte ens när dom blivit vuxna och fått egna barn 🙂 Men med lilla Fabian är det en annan oro mot dom andra barnen. Tänker ofta på hur framtiden ska bli för oss/honom. Dom andra oroar man sig för mer ”normala” saker. Det värsta man kan vara med om är väl om det skulle hända ens barn något ♡
Först grattis till nya sidan och nya lägenheten!! Gud vad ni är duktiga och jobbar och gör fint, jätteimpad! (Skrev faktiskt en kommentar om grattis till nya bloggen för ett tag sen men den försvann i tomma intet?! Strunt samma, grattis iaf, sidan är jättefin!!) Det där med att oroa sig för barnen känner jag verkligen igen… Inte bara liksom normalt för att man älskar dem oändligt utan sådär jobbigt mycket. Jag är jätterädd för att de ska få eller ha nån allvarlig sjukdom (har inte hypokondri själv men nästan vad gäller dem!). Förstår precis vad du menar med att det är så skönt när de är inne och hemma! Men det är väl som du skriver, man kan ju inte hindra dem från att leva, försöker verkligen tänka så! Skriv gärna mer om det här igen!
Lycka till med jobbandet i lägenheten, ser fram emot bilder! 🙂 Kram från mig!
Jag oroar mig mest hela tiden för att det ska hända barnen något när jag inte är med dem. Har som tur är barn som tycker om att vara hemma : ) Jag tänker oxå mycket på hur det ska gå för dem när de blir stora , kommer de att få arbete, någon att älska, vänner osv. Men det är som du säger man kan inte skydda dem från allt hela tiden. De måste få pröva sina vingar och göra sina egna misstag. Vi kan bara vara goda förebilder och ge dem sunt förnuft och hoppas att allt går bra. Kram