Vilket HOPP på Aros Fallskärmsklubb!

Då är vi hemma igen….

…..majj gadd! Jag skulle ”diarréspysvimmaskitapåmig”  om jag skulle behöva hoppa fallskärm. På riktigt alltså. Heeeell nooo. Nä, jag har inga såna kick-sug faktiskt. Kan ju bero på att jag typ är rädd att leva liksom. Lille-skutt rädd…..katastroftankar personifierat.

Men wow vad jag beundrar folk som gör det. Jag är superimpad! Tony ska också hoppa så småningom. Jag svimmar bara jag tänker på det. Den dagen jag skriver på bloggen att jag ska hoppa fallskärm har jag kommit långt på min livsresa så förmodligen blir det väl när jag är runt 157 år. 🙂

Vi började med att fika. Dom har fixat så himla bra där ute. Det finns stor studsmamma, pool, lekplats och gungor för barnen. Det finns enklare fika att köpa och mackor. Vi tog med oss fika, det gör många. Man kan sitta där och mysa medan barnen leker och kolla fallskärmshoppare segla ner. Det är superduper utflykt att göra och kostar liksom ingenting.

Här satt folk och slappade på typ fatboys (SACCOSÄCKAR) och lapade sol och käkade glass medan de tittade upp mot himlen.

Typiskt karlar! Han kan liksom somna överallt min karl. Snarkade högt där han låg på filten. 🙂

Där kom sen Jonas som min kompis heter. Han har hoppat över 700 hopp och är numera tandemhoppare. Coooolt! Han hade just hoppat och vi fick veta att han hade en lila skärm så då var det lätt att hitta  honom på himlen.

Det roligaste EVER var ju att det blev just Jonas som hoppade med syrrans kille. WOW! Så jäkla kul ju…. 🙂

Här satt syrran och jag och var nervösa för Pirres skull!

Här stod dom alla och väntade på planet som skulle komma.

Det här lilla fjuttplanet var det som kom. Jag blev svettig under lökarna bara jag tänkte på det. Fy farao! Inte nog att man ska kasta sig rakt ut i himlen, man ska åka ett jefla fjuttplan upp också. Åh nej, jag skulle ha andnöd och tvångströja på mig redan innan vi kom upp.

Här kom dom sen nerseglande. Pirre fick styra fallskärmen själv också.Varje gång han styrde hade det känts som han skulle klämma pungelipungen av sig. Haha…. it´s hard to be a fallskärmshopper! 🙂 Var rädd om den, jag vill bli moster ju. 😉

Sedan var det dags att landa. Pirres fötter stod rakt ut långt innan han nuddade marken. Såg så kul ut när han kom nerseglande såhär. 🙂

Direkt efter han hade landat så sprang han till oss.  Förmodligen hög som ett hus på adrenaliin. Han var euforisk av lycka och vill hoppa snart igen. Jonas konstaterade att det var så det började för honom.

Glad och lycklig!

En som också var glad för att Pirre var så glad. Jonas förklarade just att kickarna numera kommer från att man ser hur  häftigt dom  som han hoppar med tycker att det är.

Två glada hoppare! 🙂

Han la sig ner en stund efteråt för att ta igen sig. Det är nog bra påfrestande att göra ett sånt där hopp med all nervositet och adrenalin.

Det blev en härlig dag och eftermiddag! Nu är det bara soffhörnet kvar och kanske slå på en film. Härlig kväll till er! ♥