Kände att jag ville ta upp denna kommentar som ett inlägg…
Hej! Nej, här planeras det inget överhuvudtaget… Som singel och ensamstående mamma (detta år utan barn) blir midsommar en icke-händelse. Precis som nyår, förra midsommar och året dessförinnan. Alla dessa högtider är liksom kärnfamiljsanpassade. Jag har inga singelvänner alls och övriga bekanta firar med sina familjer och bekantas familjer. En sån som jag räknas inte. Gamla vänner, som jag umgicks med när jag var gift, har slutat höra av sig. Varför vet jag inte. Kanske tycker omgivningen det är svårt att hantera folk som skiljer sig?
Alla dessa högtider är hemska. Helst vill jag bara gömma mig under täcket och somna ifrån allt ståhej och vakna nästa vardag. Alla frågor…”vad ska du göra för kul på midsommar/nyår?” Suck…
Jag hoppas såklart att alla andra som nu firar midsommar får det trevligt. Och så vill jag skänka en tanke till dem som liksom jag sitter ensamma, kanske utan sina barn.
Kram från Anna
Midsommarfirande för några år sedan! Fullt med singlar…..
Först och främst Anna, tack för att du delar med dig. Sedan vill jag ifrågasätta Dina vänner?! Vad har du för vänner? Vem tar avstånd ifrån en vän som skiljt sig? En vän som behöver en mer än någonsin? Du skulle ha varit självskriven på mitt midsommarfirande om du och jag varit vänner, jag hade dessutom bjudit andra singlar för att du inte skulle behöva känna dig ensam som singel. Jag blir helt bestört när jag läser att dom tagit avstånd ifrån dig, varför?? Vad är det för vänner?? Skitsamma om det inte passar i familjekonstellationerna, det är ju helt irrelevant för t ex ett midsommarfirande!!! Jag skulle ärligt talat vilja slå en signal till Dina såkallade vänner och fråga vafan dom håller på med?!
Om vi nu utgår ifrån att dina vänner verkar vara allt annat är riktiga vänner så finns det ju faktiskt andra människor som kan tänkas bli Dina nya vänner, det är jag säker på! Skulle jag vara du så skulle jag nog höra av mig till någon som inte är direkt någon nära vän men någon jag känner litegrann och fråga vad de skulle göra på midsommar. Ibland handlar även ensamhet om att våga kliva utanför sin komfortabla zon. Våga räcka ut en hand till någon som man kanske inte skulle gjort det åt tidigare. När jag separerade ifrån stora barnens pappa så blev jag samtidigt osams med en av mina absolut bästa vänner, de andra bodde inte i samma stad så jag var också jäkligt ensam. Separerad, trasig, ledsen, deprimerad utan min närmsta vän vid min sida. Det tog hårt kan jag lova…. Det jag gjorde var att kontakta sporadiska vänner man haft genom åren, till att börja med en fika….sen blev det någon fest och sen blev jag medbjuden på en liten resa. Dessutom började jag sminkskolan och skapade nya vänner där.
Jag förstår att högtider måste vara en pain in the ass för dig. Verkligen! Ingen människa vill leva utan vänner och fira t ex en midsommarafton ensam. Jag lider med dig massor när det kommer till det. Samtidigt vill jag peppa dig att ta dig ur din ensamhet. Tydligen är de vänner du har idag inga riktiga vänner varför du borde börja se dig om efter andra. Nya vänner kan man faktiskt finna, dom kan finnas där man minst anar. Mina nya vänner fanns bakåt i tiden och genom en utbildning. Det var så uppfräschande och så spännande att träffa nya människor ska jag säga. Hade jag t ex inte träffat mina kompisar genom sminkutbildningen så hade jag aldrig träffat Tony. Det var sminktjejerna jag åkte till Sälen med.
Sänder här en superstor kram genom cyber, jag ger dig också en kick i baken att ge dig ut på kompisjakt… sen berättar du för oss hur det går! Jag håller alla tummar i världen för dig. Finns det kanske någon som bor i närheten av Anna (måste ta reda på vart du bor Anna) som har en midsommarfest som behöver fyllas ut av en härlig singeltjej så får ni gärna hojta till!! Var har ni era midsommarfiranden? Skriv bland kommentarerna om det får plats med en singeltjej så får Anna själv välja vilken som passar henne bäst! Ok?! Bra, vi säger så!
Anna, allt kommer att ordna sig! ♥ All kärlek till dig!
Hade jag firat midsommar och alla andra högtider hade Anna fått komma hit! Men nu firar jag inte som alla andra, kanske lagar extra god mat till familjen…
Om jag kommer ihåg att det är midsommar vill säga…
Varför firar vi ens midsommar? o.O
Välkommen till en stilla midsommar på en camping i Halmstad, Anna!! <3
Hade lika gärna kunnat vara jag som skrivit detta… Också nyseparerad, enensamstående och osynlig 🙁
Kramar till oss!
Hos mig är det fullt hus i Mellbystrand med god mat, kubb och kall cider. Massor med ungar som springer runt (slåss och tjatar) och har kul. Och det finns gifta, singlar och oändligt med jordgubbar! Välkommen Anna! ♥ Jag behöver förstärkning i mitt kubb-lag!
Men guuud vad gulliga ni är allihop, och tack Nina för att du tog upp ”ämnet”! Jag tror det är vanligare än man tror faktiskt, men det är lite skamligt konstigt nog. Ungefär som att många har svårt att närma sig någon som förlorat en anhörig. Men skilsmässa är också sorg, en enorm sorg!
Jag bor i Växjö-trakten by the way… Kram alla fina!!
/Anna
Jag vet precis vad du menar för jag är i EXAKT samma sits!! Det värsta är nog inte ensamheten utan något sällskap, utan ensamheten utan barnen..
Glad midsommar till alla ensamstående utan barn! <3
Ingen ska behöva sitta ensam och känna sig ensam och utanför!
Om Anna skulle ta sig upp till Enköping över midsommar så är hon mer än välkommen att fira med oss. Singel, inte singel, gammal som ung, vi gör ingen skillnad på någon utan the more the merrier :-).
/Maria
Det är precis vad jag kommer att göra…sitta ensam eftersom jag inte har några barn denna midsommar och heller inga vänner att fira med.
Själv bor jag i Strängnäs och passerar Enköping lite då och då.
En till i samma situation….. och alla dessa frågor, ” vad ska du göra i midsommar?” har gjort att jag gått med tårarna brännande under ögonlocken på jobbet dom senaste dagarna.
Hej Lina,
Såg ditt inlägg och jag är i samma sits. Så jag vet inte vad det är värt men du är inte ensam. Bevisligen finns det många i samma sits som du och jag. Bor du närheten av Kullavik så kom hit. 🙂
Det blir samma sak när man blir änka. Efter att ha haft ett stort umgänge så är man helt plötsligt bortglömd den dag man förlorar sin man. Jag skulle kunna skriva en hel bok om detta. Är man ett hot om man är ensam eller vad är problemet? Hur många har jag inte bjudit på middag och blir aldrig bjuden tillbaka. Jag tycker att det är rent oförskämt. Jag har börjat åka på alla SPF resor som anordnas. På de resorna känner man sig aldrig ensam. Det finns så många ”unga” pensionärer som är änkor som jag. Det gäller bara att inte klaga utan att vara öppen och glad. Jag blev änka när jag var 62 år.
Du har så rätt i de att när man blir änka ,jag var 45år o blev änka,jag trodde att så kallade mina vänner skulle ställa upp men ack nä,dom tog avstånd så de rök om de ,inte var de någon som bjöd in mig till högtider där satt jag själv,när jag sedan rensade huset så gav jag bort en hel del grejer o då kom dom,,nä jag förstår inte hur man kan vara så,då jag själv hade gjort allt för att finnas för mina vänner ,,så i dag knyter jag ingen närmare kontakt,så de blir många dans vänner men bara ytlig kontakt,,kram,Anna