Hej mina vänner!
Startade dagen med en promenad i morse igen. Det var så härligt. Kom att tänka på att jag ju skapat en vänskaplig relation med er även fast jag inte ens sett er (några har jag fått träffa). Ni har blivit mina vänner som vet så herrans mycket om mig. Härligt på nåt sätt. Dock så önskar jag att jag fick träffa er faktiskt. Att man fick ett ansikte på namnet. Det vore ju underbart om ni ville boka in er på vår underbara LYXWEEKEND (<–LÄNK) på Noors Slott. Kom och umgås så jag får ett ansikte på er. ❤️
Idag mår jag bättre. Jag vet inte vad som hände med mig iom den här händelsen men nåt är det. Alltså, på riktigt så känns det som jag fick en spark i ärslet. Hur ska jag förklara? Som att såhär snabbt kan livet förändras och här går jag och är rädd för något jag ändå inte kan påverka. Är det inte bättre att vara rädd OM och IFALL det skulle hända och inte i förebyggande syfte? Här kom ett litet brev och liksom gav mig en bitchslap i fejset och ba: VAKNA NU FÖR FAN! Här går jag omkring och är rädd för nåt som faktiskt inte finns i mitt liv…vad jag vet. Beredd kommer man förmodligen aldrig att bli ändå.
Ni som lever med ett kontrollbehov förstår säkert vad jag menar. Att försöka kontrollera allt i sitt liv går ju inte, även om man vill. Man kan inte kontrollera om man blir sjuk eller om det händer barnen något. Så är det ju. Om man då går och oroar sig för sånt så försvinner massa värdefull tid ifrån att njuta av barnen istället. Eller att njuta av livet. Det är ju helt fucked up!!!
Jag MÅSTE börja leva efter det här nu och det känns så klart och tydligt nu på nåt sätt. Jag fattar faktiskt inte? Kanske var detta vad jag behövde? Ett brev som bitschslappade mig i fejset och sa åt mig att LEVA mitt liv och inte vara RÄDD för mitt liv hela tiden. Det som händer, ja det händer ju ändå även om jag oroar mig, eller INTE oroar mig.
Tack ni! För allt! Önskar jag kunde samla ihop oss i en stor hög och bara ge alla en stor stor kram.
Ok, den här dagen då? Jo men vi har haft värsta bästa mysstarten på denna fredag. Jag säger ju att jag blivit helt wild and crazy. Milo fick stanna hemma från föris idag och så drog vi till hotellet och lyxade med hotellfrukost.
Så himla mysigt och nåt man kanske ska ta vara på när det går. Milo körde hoppsasteg hela vägen till hotellet för han visste vad som väntade.
På vägen hem hoppsade vi förbi Fabian Flink – mitt favoritbageri i stan. Det är också jag som gör skyltarna där och jag kom på att jag inte tagit några bilder på det.
Toscakakan ni ser där, alltså den är ”to die for”. Så fantastiskt god så man får gåshud. Har du möjlighet nångång så köper du antingen toscabulle eller denna toscakaka. MUMMA!
Nu ska jag packa järnet här! Återkommer om en stund! ❤️
Hej Nina,
Jag vet precis hur du känner för jag är likadan. Jag går och oroar mig för barnen, kompisar, min hälsa trots att det inte är ett problem. Mina barn är sociala och har många kompisar men ändå kan jag få hugg tänk om det o det händer.
Jag försöker också reda ut mig för det har liksom satt sig i kroppen på mig. Jag har stum i höger sida, det gör inte ont men det vandrar. Har kollat hjärntumör, neurologi, gått till sjukgymnast och nu senast till en friskvårdskonsult och bet 10 000 pix för akupunktur, lite massage, kost och hur man skall tänka. Här tror jag ”hur jag skall tänka” har varit det bästa. Är alltid orolig att någon blir arg/ledsen om man måste säga nej osv. Jag går och tänker ”TÄNK om jag är sjuk, att jag skall dö” Konstigt att det skall behöva gå så långt att det sätter sig i kroppen. Jag jobbar vidare med mig själv men är fortfarande inte framme. Kram på dig
Frida: Sök hjälp, mindfulness är outstanding, hjälper dig att leva i nuet. Jag har varit likadan + utbrändhet till slut.
Niinis: Låter som en härlig start på dagen med hotellfrulle:)
Har en fråga: Vill så gärna lära mig texta fint, har du tips?
Ordna en kurs så anmäler jag mig direkt:))
Trevlig helg!
Kram
Hej Nina,
Jag vet precis hur du känner för jag är likadan. Jag går och oroar mig för barnen, kompisar, min hälsa trots att det inte är ett problem. Mina barn är sociala och har många kompisar men ändå kan jag få hugg tänk om det o det händer.
Jag försöker också reda ut mig för det har liksom satt sig i kroppen på mig. Jag har stum i höger sida, det gör inte ont men det vandrar. Har kollat hjärntumör, neurologi, gått till sjukgymnast och nu senast till en friskvårdskonsult och bet 10 000 pix för akupunktur, lite massage, kost och hur man skall tänka. Här tror jag ”hur jag skall tänka” har varit det bästa. Är alltid orolig att någon blir arg/ledsen om man måste säga nej osv. Jag går och tänker ”TÄNK om jag är sjuk, att jag skall dö” Konstigt att det skall behöva gå så långt att det sätter sig i kroppen. Jag jobbar vidare med mig själv men är fortfarande inte framme. Kram på dig
Ville bara önska dig en trevlig helg! Härlig start med frukost på stan!
Frida: Sök hjälp, mindfulness är outstanding, hjälper dig att leva i nuet. Jag har varit likadan + utbrändhet till slut.
Niinis: Låter som en härlig start på dagen med hotellfrulle:)
Har en fråga: Vill så gärna lära mig texta fint, har du tips?
Ordna en kurs så anmäler jag mig direkt:))
Trevlig helg!
Kram
Jag förstår precis vad du skriver. Jag fick bröstcancer precis 40 år fyllda. Hittade en liten liten knöl men när jag var utomlands och smorde in mig vid poolen. Tänkte att det är inget såklart, jag är ju ung och frisk, inte sjuk. Men kollade när jag kom hem. Jag är inte oroliga typen utan mer den som vill veta vad jag ska slåss mot. Fick då besked att det var cancer. Tog bort en bit av bröstet och gick sedan och skulle få besked om spridning etc och då fick jag veta att man sett flera härdar i bröstet och jag tog bort hela bröstet. Gjorde nytt bröst av bukfett so var den värsta operationen jag har gjort (och jag har gjort 12 st). men slapp efterbehandling, inga cellgifter, strålning etc…….. Blev så medveten om att man kan bli sjuk även när man känner sig frisk!
nu är det 10 år sedan och jag mår bättre än någonsin, tar tillvara på varje sekund, njuter av småsaker och framförallt oroar mig aldrig för något, jag vet att det kan dyka upp något närsomhelst men aldrig när du anar det så det är inget att gå och tänka på. Saker händer när de händer och då får man tackla dem. Jag tog hjälp av kurator, vänner och en underbar cancergrupp på sjukhuset, vi träffas fortfarande, alla mår bra och ingen nämner ordet som börjar med C längre, nu har vi bara roligt tillsammans!!
Ville bara önska dig en trevlig helg! Härlig start med frukost på stan!
Fabian Flink är verkligen det bästa fiket i stan!!
Har du provar Enköpingskakan??
Grymt underbar!!!!!
Jag förstår precis vad du skriver. Jag fick bröstcancer precis 40 år fyllda. Hittade en liten liten knöl men när jag var utomlands och smorde in mig vid poolen. Tänkte att det är inget såklart, jag är ju ung och frisk, inte sjuk. Men kollade när jag kom hem. Jag är inte oroliga typen utan mer den som vill veta vad jag ska slåss mot. Fick då besked att det var cancer. Tog bort en bit av bröstet och gick sedan och skulle få besked om spridning etc och då fick jag veta att man sett flera härdar i bröstet och jag tog bort hela bröstet. Gjorde nytt bröst av bukfett so var den värsta operationen jag har gjort (och jag har gjort 12 st). men slapp efterbehandling, inga cellgifter, strålning etc…….. Blev så medveten om att man kan bli sjuk även när man känner sig frisk!
nu är det 10 år sedan och jag mår bättre än någonsin, tar tillvara på varje sekund, njuter av småsaker och framförallt oroar mig aldrig för något, jag vet att det kan dyka upp något närsomhelst men aldrig när du anar det så det är inget att gå och tänka på. Saker händer när de händer och då får man tackla dem. Jag tog hjälp av kurator, vänner och en underbar cancergrupp på sjukhuset, vi träffas fortfarande, alla mår bra och ingen nämner ordet som börjar med C längre, nu har vi bara roligt tillsammans!!
Ja, vad ska man säga. Everything happens for a reason.
Jag tror faktiskt att det är så. Ha det bäst! Tack för att du förgyller min vardag.
Kram
Fabian Flink är verkligen det bästa fiket i stan!!
Har du provar Enköpingskakan??
Grymt underbar!!!!!
Ja, vad ska man säga. Everything happens for a reason.
Jag tror faktiskt att det är så. Ha det bäst! Tack för att du förgyller min vardag.
Kram