Ett tecken?

Idag fick mina zebrastrumpor glädja mig!

Ni har fått mig att gråta idag….

….alla era kommentarer och mejl är helt fantastiska. Finns inte tillräckligt med superlativ för hur bra det här känns.

Som ni vet så bor jag ju i en liten stad. Här känner i stort sett alla till varann. Jag som är lite offentlig känner nog många till men jag känner kanske inte till dom. Ni vet apan känner igen. Tänkte på det idag när jag gick på stan att nu vet ”halva stan” min historia. Men jag skäms inte…just bara för att ni kommenterar och berättar om era egna bagage. Det är såhär vi människor enas. Det är såhär vi inser att man inte är ensam om sina laster, problem eller åkommor. Ingen är rakt igenom svinlycklig utan blessyrer. Så är det. MEN man kan välja att se på livet med andra ögon.

Det är lite så jag tänker kring det här. Kanske var det meningen att det skulle bli såhär för min del? Att jag fick en typ av ”spark i ärslet” att börja leva mitt liv och inte oroa mig. Som jag läste: ”Ska man sitta på hemmet och ångra att man oroade sig för allt”. I morse fick jag en känsla av att jag skulle dra och köpa nya springskor och börja jogga som fan. Inte avvakta min kropp utan visa vägen. Ta ut mig ordentligt så jag är helt slut så det bultar i skallen. Få ut lite endorfiner. Kanske är det här det som ska få mig att ta steget ut att ”våga leva” på riktigt? Att våga njuta av livet! För en hypokondriker får dåligt samvete av att vara lycklig vet ni….nåt kan ju hända!

Några frågade mig om jag oroar mig över barnen på samma sätt. YEPP! Exakt likadant. Där har jag dessutom svåra katastroftankar. Att nåt hemskt ska hända dom…så ja, det gör jag. Så det är ”plenty” att oroa sig över med tre barn kan jag meddela.

Men som sagt! På något konstigt sätt känns detta som ett tecken. Nu låter jag kanske lite virrivirrikokkookoooo men på riktigt alltså. Jag har fått mig någon konstig tankeställare som jag inte känner igen. Det känns som ett nytt tänk på nåt sätt…

Det var skönt att ”outa” detta idag. Jag är ju samma Nina som jag alltid har varit men jag har ett lite svartare inre emellanåt. Så är det ju. Å nu vet ni det också.

Tack igen för alla mejl, kommentarer osv. Jag läser alla! Ska lägga mig tidigt i sängen ikväll och svara på alla också.

Nu ska jag faktiskt börja packa satan här. Flytt på lördag och jag ser fram emot att andas in våren i en trädgård. Som sagt, det känns som det var nån mening med det här också….