Okej, vi drog till ICA efter förskola och jobb för att handla. Redan på parkeringen kände jag att detta skulle bli en utav de gångerna som det blir fight i butiken. När Milo tror att han ska få en leksak och jag har bestämt att så inte blir fallet. Så redan på parkeringen sa jag att det inte blir någon bil idag. Men, han skulle få titta.
Disney Pixar har varit smarta. Dom har sett till att vi föräldrar ska köpa en och samma bil 15 ggr, det enda som skiljer på bilen är någon dekal här eller någon färg där. Det är små förändringar som jag då inte ser, men femåringar…dom ser ALLT!
”Åh mamma, den hääääääär haaaaaar inte jaaaaag!!!” utbrister han när han håller i Blixten. Jag tycker den är EXAKT likadan som de 27 Blixten han redan har. Han håller inte med!! Här börjar det som jag brukar kalla tålamodsprövning. Här måste jag hålla huvudet kallt, inte stressa honom utan kort och korrekt bara säga att han inte får någon bil idag. Han kommer att fråga ungefär 10 ggr till men jag måste fortsätta med att hålla huvudet kallt. När han beslutar sig för att börja gnälla och undra varför han inte får det känner jag att det börjar bli lite påfrestande. Han kommer att fråga 10 ggr till med en annan ton. En gnällig ton. Å jag måste fortsätta vara lugn, korrekt och ostressad. Ibland går det, ibland pallar man inte. Då säger jag bara nu går vi.
Då blir det såhär……
Som tur är så är Milo inte långsint. Det går snabbt över och vi kan gå vidare. Jag träffade en killkompis med sin dotter i affären. Där hände exakt samma sak för dom. Det är liksom skönt att se att man inte är ensam. Jag är glad att det inte blir såhär varje gång och att vi är rätt förskonade med Milo. Men är det inte skönt att veta när du står där på ICA med en trött unge, en hungrig mage och spänningshuvudvärken och veta att du inte är ensam? Det tycker jag. Såhär är det för de allra flesta. Man har bra och dåliga dagar tillsammans och så får man försöka göra det bästa av situationen.
Nu ska vi börja laga kvällens middag! Jag är så galet sugen på pannkakor så jag tror faktiskt jag ska göra några till efterrätt. Mmmmm…..
En grej som vi alltid har kört med barnen är att tala om för dem att man kan önska sig sakerna, och tro det eller ej, men numera så kan elton fråga en gång om han får en sak i affären, då säger jag att man faktiskt kan önska sig den saken, och det köper han helt! Och självklart fick han den saken han kollat på i ett halvår i affären, när han fyllde år, och OJ så glad han blev, och sa även att den har jag ju faktiskt önskat mig!
kramar