ÖNSKEMÅL:
Visst har man dagar då livet suger..Du ger oss så mycket i din blogg, roligheter o vardag, livet o allt..!! så himla inspirerande! Tusen tack! Så ligg i soffan och ta hand om dig..! <3
Jag sover också väldigt dåligt just nu..Känns som om man gäspar varje dag.. och så detta ständiga mörker ute..blää!
Min man o jag separerade för tre månader sen. Det var inget jag ville, så därför är detta så enormt svårt.. Han har kanske slutat älskat mig..? Så nu lever jag i ovisshet över att han ska "bestämm sig".. svårt att förklara.. Men jag vet inte hur jag ska klara av detta eftersom vi har två barn.
Så jag önskar att du skriver om hur man klarar av att bara se och vara med sina barn, halva deras liv..? För jag har under dessa tre månader, gått sönder totalt inombords, de dagar som dom inte är hos mig. Hur klarar man av det liksom? Jag vet inte hur jag ska göra? De dagar jag är själv måste jag hitta på nått, shoppa, träna osv. klarar inte av att vara hemma för då gråter jag bara..helt vidrigt.
Så hur klarar man av att vara utan sina barn, fast allt i kroppen skriker att det är fel..!? Hur ska jag klara detta…
Tack fina underbara du.. kram
INLÄGG:
Fina du! Åh vad jag blir ledsen när jag läser din kommentar. Mest för att jag vet hur ont i själen du har. Jag har varit där själv. Det finns inget bra att säga om att behöva vara ifrån sina barn varannan vecka men det finns saker man kan göra för att ”underlätta”. Jag ska gå in på det mer i slutet. Men först måste jag börja med en sak. Väntar på honom? Att han ska bestämma sig? Nej min vän! Det är det första du ska sluta med! Jag vet att det finns mycket man gör för kärlek och för sina barn, men du ska aldrig behöva vänta på att någon ska bestämma sig för om han älskar dig eller inte?! Jag tror att du måste ta makten över ditt känsloliv själv nu. Du väntar inte, utan du börjar gå vidare i ditt liv NU. Han kommer inte älska dig mer för att du väntar, tvärtom…han köper mer tid dessutom är du lindad kring hans finger. Förlåt om jag är hård på dig men jag kan inte vara tyst om det är som du skriver. Om det finns kärlek kvar mellan er måste du visa honom att du är en person han just håller på att förlora om han inte så att säga ”get his shit together”. Du kanske t.o.m måste spela ett spel. Låtsas oberörd och nonchalera honom så mycket du kan. Inte sitta och vänta på honom, hans samtal eller whatever. Lev ditt eget liv. På detta sätt får du veta om det finns kärlek kvar ifrån hans sida. Om du huxflux inte bryr dig om honom kommer han få sig en tankeställare och du får säkerligen en reaktion. Jag lovar dig det. Men du kan och får inte sitta och vänta. Ditt liv är mer värt än så. Du är ju en kvinna med känslor! Ingen kan begära att du väntar medan han ska klura ut om han älskar dig eller inte, ÄVEN om ni har barn. Det är inte rättvis mot någon.
Om det nu blir så att du blir ensam med dina barn så kommer du fixa det, precis som alla andra mammor som separerat. Det är tufft i början. Man gråter ögonen ur sig och allt är bara svart och pest. Men du lär dig hur du ska leva utan dina barn, du vänjer dig aldrig, men du lär dig leva med det. Helt rätt att du tränar och gör saker när barnen inte är hos dig. Fortsätt så, en vacker dag kan du t.o.m njuta några sekunder på din barnlediga vecka. Du har inget val. Era barn ska få sin mamma och pappa, bara inte samtidigt. Sedan kommer du att hitta kärlek i ditt liv igen. Man tror inte det, men plötsligt står han där och man får återigen känna den där underbara kärleken som griper tag i hela ens väsen.
Önskar jag fick ge dig en stor kram, skickar en här genom cyber. Den är barn och den ska ge dig massor av styrka för att du ska orka framåt nu. Ta tag i det här med att leva ditt liv på riktigt nu. Se det som ett projekt. Var inte lättillgänglig utan tvärtom. Alltid för barnen, men inte för han. Förstår du?
Kärlek till dig, vi är många som gått igenom det du gör nu. Glöm inte det, du är inte ensam! ❤️
Han jag fann kärleken med….igen….
Underbart svar av dig Så kloka ord & råd för så är det verkligen med separationsångesten från barnen.kram
Det gör ont i hjärtat att läsa kommentaren, jag kan på något sätt känna sorgen. Men jag måste hålla med Nina när det kommer till ”väntandet”, det är väldigt egoistiskt av mannen i fråga att sätta dig på ”väntknappen” medan han skall klura ut om han älskar dig eller inte. En man som gör på det viset förtjänar inte den kärleken, känslorna och alla tårarna från dig. Det finns i sådana fall andra män där ute (svårt att tro i det här läget jag vet) som kommer att sätta dig i första rum och dyrka dig, en som förtjänar din kärlek <3
Var inte rädd för att vara ledsen och gråta heller, ta dig igenom den sorg som det faktiskt är att tappa en människa som man älskar, men gör även sådant som får dig att må bra för att inte fastna i en cirkel av sorg. Jättebra att du bland annat tränar, det får kroppen och huvudet att må bra, du kan få ur dig lite av de negativa känslor som du känner inombords + att det skapar bra hormoner i kroppen som får en att må bättre! Umgås med vänner, gör sådant du drömt om att göra, sådant du kanske inte har haft mod till eller möjlighet till att göra.
Skickar världens största styrkekram och säger att du kommer fixa det! Det handlar lite om att "vänja sig" vid situationen, det kommer göra fruktansvärt ont i början, men blir lättare med tiden!
Nu pratar jag bara kärleksförhållande, kan tyvärr inte relatera till det faktum att vara borta från sina barn då jag inte har den erfarenheten).
Vad klok du är! Bra svarat! Fint av er att vi hjälps åt tycker jag. ❤️❤️❤️
Men Nina, så klok du är! Här sitter jag och fultjuter och förstör fredagssminkningen. Igår tog jag mig mod till att säga ifrån till min kille, han bara höll mig på halster ville inte riktigt fullt ut. Men igår tröttnade jag på honom och sa nej jag väntar inte mera på dig! Idag har jag ju haft ångest och nästan ångrat mig. Men nu är jag helt hundra efter ditt inlägg! Jag är fan stark jag vill inte vika ner mig för någon killes skull, nu tror inte jag att det finns 1000 till och välja mellan men jag ska tametusan hitta mig en trevlig och snäll kille istället! Tack Nina du gav mig styrka att inte höra av mig till honom! Tack!
Åh vad härligt och höra! ❤️ Nu bygget du upp dig själv, gör saker du tycker om och låt honom inte ta plats och energi i ditt liv. Allt kommer att bli bra. Ibland är det inte meningen bara, något annat finare och större väntar på dig! ❤️
Kram Nina
Åh, vad bra inlägg, jag applåderar dig! Helt klart att man inte ska vänta på att han ska bestämma sig. Och det är vidrigt att vara utan barnen, men man hittar rätt till slut. Man lär sig leva med det och förhoppningsvis kommer man till den punkten där man ger sig lov att njuta av att ta hand om sig själv när man inte har barnen. En kram från mig till er båda! Toppensvar från dig Niiinis!
Precis så är det! Kram
Tack fina Nina för ditt svar! ( även ni andra underbara här!)
Det är verkligen inte klokt vad man gör för sina barn, man tar vilken skit som helst.. Sorgligt, men samtidigt när man levt med någon i 14 år, så finns ju inget annat.. Man vill fortsätta med samma ”vana” på nått konstigt vis.. Men jag måste nog sätta mig själv först nu.. Vad vill jag egentligen?
Men det är så svårt att se klart, i allt som känns så sorgligt bara.. Men jag är glad att du ger mig råd o stöd i allt..Alla andra med, tack för allt stöd..!!
För det är verkligen inte lätt, livet ger en käftsmällar…när man minst anar det.
Tack snälla ni, stora kramar
Bra! Fortsätt så nu…. BE STRONG! Allt kommer ordna sig till slut.
STOR KRAM ❤️
Wow tack för det här! Jag separerade från barnens pappa för ungefär 1 år sedan, men vi flyttade isär i april. Och det är såå tungt på veckorna utan barnen! Det är väl som du säger att man aldrig vänjer sig, men man lär sig hantera det.
Nu har jag även träffat en ny, som får livet att vara underbart igen. Både med och utan barnen..
Jag älskar förresten din blogg, sättet du skriver på! Och så oblyg du kan vara, sjukt härligt! 🙂
Kram Carro