När nåt hemskt händer….

Ikväll fick man återigen hjärtat i halsgropen och panikkänslor. Fick ett samtal av en vän att Thedde skadat sig på innebandyn. Han hade blivit nedsprungen och skadat nacken. Ambulans till Uppsala och vi efter. Han hade domningar i några fingrar för en stund varför pådraget blev så stort.

När jag fick se honom så fick jag direkt en känsla att det inte var nåt allvarligt. Jag hann nämligen förbi träningshallen innan han lyftes in i ambulansen. Det är ju så, man måste få se sitt barn. Klappa på honom och känna av läget. Jag kände att inget allvarligt kan ha hänt. Dessutom sa läkaren ganska så snabbt att han såg oförskämt fräsch ut för att ha blivit nedsprungen nyss.

I väntan på röntgenresultat satt vi ute i en korridor och väntade. Läkaren ville kolla för säkerhets skull, det tycker jag är bra så man vet att inget är tokigt eller kan bli senare. Allt som allt tog det 2 timmar på akuten i Uppsala. Hörde om patienter som väntat 9 timmar. Skönt att vi fick veta allt så snabbt.

Usch vad rädd jag blev. Nu har jag en hemsk spänningshuvudvärk, alla spänningar släpper och oron lämnar kroppen. Det finns inget så hemskt när ens barn råkar ut för nåt. Jag får såna panikkänslor. Hjärtat rusar och munnen blir helt torr. Hemska tankar flyger i huvudet och man kan inte tänka klart. Jag är så tacksam att inget allvarligt hände. Att vi fick med oss en hel pojke hem. ❤️ Nu hem och försöka sova….om det nu går.