Fick precis veta att en tjej jag känner åkt in på stroke enheten i Uppsala då hon stressat för mycket, sovit för lite och arbetat alldeles för mycket.
Blir så himla ledsen. En jättefin tjej i min ålder med stor familj. Gud…. Vad är det som händer?
Själv är jag mitt uppe i min stressigaste period nånsin med mitt företag och detta får mig sannerligen att stanna upp. Att andas! Att tänka att vafaaan…. Allt är praktiska saker. Om nu någon får vänta lite extra länge på sin produkt så är det ingen som dör utav det. Eller om bloggen inte sköts perfekt, ni dör väl inte då va? Eller om våra hem ser ut som hej kom och hjälp mig för en stund? Är det någon som bryr sig om det när det är försent? Inte ett jota! Allt det där är praktiska saker. Vi har fått EN ENDASTE kropp som ska orka med oss resten av våra liv. När allt kommer omkring så är det inte värt det. När man ligger där och inte kan resa sig ur sängen längre så finns det inga praktiska saker i världen som spelar nån roll, allra minst pengar.
Vännen….kämpa på nu. Du är en stark jäkel och det här klarar du!!! Jag ska ge dig så mycket energi jag kan och tänka på dig så mycket så du snart blir bra igen!!!
Gråter….
Du beskriver precis det jag kände också när jag hörde….
Sååå hemskt, tänker på henne och familjen.