Finaste gåvan måste vara de man får av sina barn. Det här halsbandet har Milo gjort på förskolan. Jag har haft på mig det under hela dagen. Sen ska jag ärligt säga att jag som 3 barnsmorsa fått ungefär 1000 likadana teckningar, julpyssel som är skitfult (nästan förbjudet att säga så), påskpyssel likaså så är jag kanske inte så jättesugen att ha det stå framme men jag sparar allt. Jag låter det stå framme en stund oftast men sen får det ligga i ”samla ihop grejerna till sina ungar” lådan. Ska säga att det oxå kommit så himla fina grejer som man nästan blivit stum. Minns en fredsduva på en bräda som Elliot gjorde, Thedde gjorde en gång en vit hylla som bar galet fin. Min svärmor har varit jätteduktig på att spara allt till sina ungar. När dom sen blev vuxna fick dom alla en varsin pärm fylld med allt från deras barndom.
Ska berätta nåt så himla rörande. När Tony var liten så gav han sin morfar en enkrona i födelesedags present. Den har sedan han behållit som något av en lyckoslant. När hans morfar sen gick bort så fick Tony ett brev där de stod att han tagit väl hand om enkronan och att det nu var dags att få tillbaka den. Jag bölade ögonen ur mig när jag fick se brevet med dess innehåll.
Vad gulligt 🙂 Kommer ihåg själv när man gjorde såna när man var liten, gjorde alltid till storasyrran som varit min stora förebild hela livet. Och hon har kvar alla halsband & armband ännu, hehe 🙂
Kram
buuhuuu grina när jag läste om enkronan!