Besatt under anställningsintervjun!

Häromkvällen så låg vi pratade i sängen jag och Tony. Samtalsämnet var Maria Montazami faktiskt. Kul samtalsämne tänker ni. JA, faktiskt så var det jäkligt skoj. Vi pratade om hur hon är sådär i Hollywoodfruar. Att hon bara pratar på liksom. Som i söndags när hon pratade om den här blåa vasen. Ämen, jag skrattar så jag döööör när hon sätter igång alltså. Men sen kom jag på att jag ju faktiskt påminner väldig mycket om Maria Montazami. Jag är som allra värst när jag är nervös, då pratar jag så ända in i helskotta. Om allt och om inget. Bara låter käften glappa bara nån jävel pratar liksom. Nån måste PRATA för det får fasen inte bli tyst för då vet jag inte var jag tar vägen…typ.

Jag minns en anställningsintervju jag var på. Det hade varit många vändor med många intervjuer och detta var då den absolut sista intervjun. Det hängde på en person till och så mig då. Intervjuen hölls av VD:n, föredetta VD:n i bolaget och personalchefen. Vi satt högt upp i en konferenslokal på ett hotell. Solen FET gassade rakt in i ryggen på mig genom dom enorma fönstrena. Dom satt på en sida och jag på en runt ett gigantiskt bord. Det rann under mina armar. Alltså rann, som en liten flod. Jag spände in armarna, och ju mer jag spände in armarna, desto mer rann det. SÅ till slut höll jag bara in armarna och lät det rinna, tänkte att ”Aja, ser dom att jag är plaskblöt under armarna så hajar dom väl antagligen varför”. Mitt i intervjun så kände jag att jag ville lätta upp stämningen lite (såååå typiskt mig) så jag svarade på en utav frågorna lite lättsamt och med att berätta att jag var lejon.

”Lejon” sa den nya VD:n lite frågande.

På något sätt tolkade jag detta som att han hade ett intresse. På något sätt fick jag och min lilla hjärna typ lite horoskop fnatt och började babbla som en besatt om stjärntecken och om hur alla människor funkar och att horoskop faktiskt stämmer. Jag gick på som om det inte fanns en horoskops morgondag. Babblade och babblade. Om att Thedde var vädur och om att jag var Lejon och att jag verkligen VAR lejon och att det stämmer så himla bra och att man faktiskt kan utvecklas om man lär känna sitt horoskop, ja rent yrkesmässigt. Jag talade formligen i tungor och ärligt talat så vet jag inte ens om jag stod för allt jag sa. Jag bara babblade. Och ju mer jag babblade desto värre blev det för mitt i babblandet så inser jag ju att ”VAD I HELVETE HÅLLER JAG PÅ MED?” Jag inser att jag bara MÅSTE BLI TYST NU, men huuuur? Jag får liksom inte till ett avslut. Det känns som jag vill att den där VD:n som fått igång mig såhär ska klättra över bordet och bara bitchslappa mig i ansiktet och ryta TYYYYYYYST så spottet flyyger i hela det fina hotellrummet och att det där fancy gigantiska bordet ska bli alldeles nedsölat av hans saliv. Men han gör inte det. Jag minns inte hur jag till slut får tyst på mig själv, denna sekvens är mer eller mindre ett horoskops och rinnande svett töcken. Jag minns att VD:n, när jag utpumpad ligger på det där gigantiska bordet med saliven bubblande ur mig och de olika stjärntecknen kommer ur min mun i små tonstötar och bordet formligen badar i svett, säger

”Ja, du verkar vara intresserad av stjärntecken”.

Jag lämnar hotellrummet som en blöt katt. Blusen ser ut som hej kom och hjälp mig. Jag ser ut som hej kom o hjälp mig. Jag åker hem till Tony och bara glor rakt framför mig och säger att jag blivit besatt av horoskopsdjävulen. Den som gjorde att jag blåste den här chansen. Lägger jobbet på hyllan och försöker att inte tänka så mycket på det.

3 dagar senare ringer personalchefen och säger att jag fått jobbet. Hon avslutar samtalet med:

”Nina, du skötte intervjun galant men det där horoskopsgagget hade du kunnat skippa.”

Jag lovade att aldrig mer prata om det. Men…. jag fick jobbet även om jag blev besatt av horskopsdjävulen. Så mitt råd skulle kunna vara HÅLL KÄFTEN om du känner att nåt utav dina intressen tar över dig. Bara håll käften. HÅLL I KÄFTEN  bokstavligen om det är vad som krävs. 🙂