Mitt lilla lilla hjärta <3
SNYFT! 🙁 Ingen bra start på den här dagen känner jag. Milo blev så himla ledsen när jag lämnade honom på förskolan. 🙁 🙁 🙁 Finns det något värre? Hela dagen känns som att den blir ledsam. Usch vad jag INTE gillar den här känslan.
Grejen är att jag alltid lämnade Milo på förskolan i början. Han var ALLTID ledsen. När vi pratade med dom på förskolan så kom dom med tipset att det kanske kan hjälpa att den starkare lämnar. HAH! Vadå, är husbandet starkare än mig tänkte jag men så testade vi. Ungen var som förbytt, det tog en vecka så var han superglad vid lämning. Jag testade någongång att lämna och han grät floder. Vad det min energi som gjorde det? Min dåliga energi som gjorde att jag spände mig och säkerligen blev som en jävla duracellkanin. Fladdrade runt och var sådär övernaturligt glad eller nåt. Vet inte…. SÅ, vi bestämde att husbandet alltid sköter lämningen så hämtar jag. Det har funkat klockrent, han är verkligen ALDRIG ledsen när husbandet lämnar. Idag hann inte husbandet så jag gjorde det. Vad tror ni hände? Jo, rödgråten redan innan jag hann ut från förskolan.
VAD GÖR JAG FÖR FEEEEEEEL?
Jag VILL inte att han blir så ledsen. Jag VET allt det där med att han blir glad så fort jag lämnat gården men skitsamma, det är den här känslan man inte vill åka därifrån med. En sorg, och jag är så jäkla känslig för det och har alltid varit. Elliot tog verkligen 6 veckor att skola in och han grät varje dag under 2 års tid när jag lämnade. Höll fanimig på att bli psyco! Pappa Magnus jobbade i Sthlm så det fanns aldrig någon möjlighet att dela på lämningen. Kanske är därför jag är så känslig, under dom 2 åren så grät jag nästan varje morgon. Kul? Nä, hemskt.
Nä, jag går och kokar mig en kopp kaffe nu och så måste jag nog göra nåt roligt.
Men lill plutten då! Kanske är kombinationen med att du har en annan ”energi” än T, tillsammans med att han är lite mer mammig än pappig just nu? Bara en tanke!
Men som du säger, han är säkert superglad och nyfiken innan du ens hunnit sätta dig i bilen – får tänka så! 🙂
Btw, har jag iallafall kommit en bit på väg med min blogg och allt vad design heter och innebär!
Det är ju kul att pyssla med det! Hi! Kika in min sida om du vill – utandning.blogg.se
Kram
Tyvärr är det ju så att barn har stenkoll på hur känslig man är. Han vet att mamma är blödigare än pappa så om man fäller en tår eller två så kanske hon har med mig hem igen..även om det inte fungerar så försöker de iaf.
Lilla B kan börja gråta såfort jag kliver ut genom dörren hemma medans går maken så vinkas det bara glatt och ropar hejdå.
Så nog spelar de på ens känslor tyvärr 🙁
Kram M
De har ju sina olika mamma-o-pappa perioder oxå så ibland känns det väl helt enkelt extra jobbigt. Mina barn har vart rätt svår-lämnade. Det vände först i 5-årsåldern. Min dotter har precis fyllt 5 o förra veckan var hon jätteledsen flera mornar. Säger att hon kommer sakna mig osv. Klart att det gör ONT i hjärtat att lämna de då. Sen går det ju ofta bra ändå, och går över relativt snabbt. Ring o checka av en halvtimme efter lämning, så är det garanterat lugnt o du kan koppla av.
Vet preciiiis hur det är. Usch.
KRAM!