Bröllopsdagen

Lovade ju mer bilder från vår 5 åriga bröllopsdag. Den här brickan stod uppdukad då Husbandet kom hem från jobbet. Barnen fick oxå champagneglas med bubbelcider (alkoholfri).

Vi fångade ju för fasicken ”ryket” från själva skumpa öppnandet! WHOOOOPPP!!

Våra champagneglas (Rörstrand) som vi fick i bröllopspresent fick givetvis bli glasen för kvällen.

Puss min älskling. 5 fina år!

Skål!

Förrätten som Elliot ÄÄÄLSKAAAADE!

Skål Milo!

Efterrätten. Pannacotta med vit choklad och passionsfrukt. MUMS!

En mysig kväll blev det…..

Utlovades ju fler bilder när jag laddat ner dom från kameran. Nu har jag gjort det. Det blev en urmysig kväll med familjen samlad. Mer sånt kan jag nästan känna, undra om vi inte ska inför lite firande för varje månad vi firar ihop. Nääää, fan så kan man ju inte hålla på. Men kanske var tredje månad? Tycker att jag läser mer och mer om sånt. Att gamla tradiga par inför dejting och ”göra saker på tu man hand” happenings. Är det inte så man kanske ska göra för att hålla lågan vid liv.

Kan spontant känna att jag ibland saknar husbandet fast vi är med varandra varje dag. Men det finns dagar då man inte hinner prata färdigt meningarna. Det står en 2 åring bredvid oftast. Han har så mycket att prata om, eller som nu när han är lite trotsig, att SKRIKA om.

”Mammmmmmmmmaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa…. vaaa eeeee DOC? (en speciell bil).

Svarar man inte på en sekund så kommer det samma mening men med några hundra decibel högre, och jäklar i min lilla låda om jag inte börjar leta efter bilen på momangen så har jag en ca meterlång lockig lintott med rött ansikte under mig.

Är det inte den meterlånga så är det pubbeungarna.

”Maaaammmmmaaaaaaaa….. var är mina ridsaker? Får jag sova hos ditten och datten? Kan du skjutsa mig? Får jag lana? ”

Det kan oxå vara ett jäkla bråkande. Mina pubbeungar kommer SÅDÄR överens just nu. Det ska lånas saker till höger och vänster och så är man bara allmänt taskiga mot varann. Ber den ena om mjölken så svarar man kort och gott NEJ. Jag blir GAAALEN på sånt! 🙁 Men allt är i sin ordning, så är det att vara pubbeunge, jag minns ju själv hur det var. 😉

Nä men på riktigt. Man MÅSTE få göra saker själva oxå. Man måste få prata färdigt meningarna. Höra vad den andra säger, göra saker som man inte kan annars som att sitta lugnt och fika, promenera och kanske sätta sig på en parkbänk vid vattnet eller ta ett par glas vin och få prata om livet i största allmänhet. Tror att det kallas ladda batterierna.

I mitten av oktober åker vi på SPA och firar bröllopsdagen ytterligare, lite i efterskott. Då ska vi åka bort en hel helg. Vi har aldrig varit ifrån Milo så länge så det lär väl bli både och det. Jag tror att jag måste försöka njuta av den helgen och koppla bort saknandet för att ta vara på ensamtiden. Antar att vi kommer köra hem i 300 på söndagen när det är dax att åka hem. 🙂